Skip to Content Skip to Homepage
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng
link down

Lejonströmsbrons historia

Den gamla Norrstigen längs Bottenvikens kust var dåtidens E4:a. Troligen blev stigen körbar under 1600-talet. Stigen kom norrifrån via Kåge och fortsatte söderut genom Sunnanå. Strax öster om kyrkan fanns ett vadställe och senare ett färjeställe.

Behovet av en bro över Skellefteälven blev allt större. 1735 beslutade man att börja bygga och två år senare stod bron klar. Den förstördes  av våfloden 1772 och återuppbyggdes efter ett par år. Bron krävde ett ständigt underhåll och för att få pengar till brons vidmakthållande upptogs bropengar.

Ända fram till 1913, då Parkbron byggdes, var detta Skellefteås enda bro. Lejonströmsbron kallades ursprungligen Stora bron. Sitt nya namn fick den troligen av Lejonströms sågverk, som anlades vid norra brofästet. 1994 blev bron lagskyddat byggnadsminne och den är i dag Sveriges längsta bevarade träbro.

 

Slaget på Lejonströmsbron

Lejonströmsbron stod i händelsemas centrum under 1808-1809 års krig. Svenskarna tvingades då retirera ut ur Finland och de ryska trupperna ryckte fram. Läget var hotfullt och man fick rapporter om att en styrka på 6 000 ryssar låg i Kåge.

Den 15 maj 1809 stormade halva ryska styrkan ner mot kyrkan och den svenska truppen på enbart 650 man (Ryska och svänska anfallas i Krig uppå en bröd, akvarellmålning av Lars Larsson 0784-1840, Åbyn), kunde inte annat är retirera över bron. För att försvåra för sina förföljare rev man upp brovirket. Efter ett par timmars strid kunde dock ryssarna ta sig över Skellefteälvens is och förfölja svenskarna ända till Yttervik, där den andra ryska styrkan, som följt havsbandet, skar av reträttvägen. Svenskarna fick kapitulera. Vid slaget på bron dödades och sårades 130 svenskar och ett okänt antal ryssar.

Back to Top