Skip to Content Skip to Homepage
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng
link down

Lejonströmsbrons historia

Redan före Lejonströmsbron byggdes var platsen välbesökt. Här gick den gamla Norrstigen förbi, som med sin rutt längst Bottenvikens kust var dåtidens E4:a. Stigen kom norrifrån via Kåge och fortsatte söderut genom Sunnanå, och blev troligtvis körbar under 1600-talet. Strax öster om Landskyrkan fanns ett vadställe, och senare ett färjeställe.

Behovet av en bro över Skellefteälven blev allt större, och därför beslutade man att börja bygga en bro 1735. Bron stod klar 1737 men förstördes av vårfloden 1772 och återuppbyggdes efter ett par år. Bron krävde ett ständigt underhåll och för att få pengar till brons vidmakthållande upptogs bropengar.

Bron kallades ursprungligen för Stora bron, och fick troligen sitt nya namn av Lejonströms sågverk som anlades vid norra brofästet. Ända fram till 1913, då Parkbron byggdes, var detta Skellefteås enda bro. 1994 blev bron lagskyddat byggnadsminne och är idag Sveriges längsta bevarade träbro.

Slaget på Lejonströmsbron

Lejonströmsbron stod i händelsernas centrum under 1808-1809 års krig då svenskarna tvingades retirera ut ur Finland och de ryska trupperna ryckte fram. Läget var hotfullt och man fick rapporter om att en styrka på 6 000 ryssar låg i Kåge.

Den 15 maj 1809 stormade halva ryska styrkan ner mot kyrkan och den svenska truppen på enbart 650 man kunde inte annat är retirera över bron. För att försvåra för sina förföljare rev man upp brovirket. Efter ett par timmars strid kunde dock ryssarna ta sig över Skellefteälvens is och förfölja svenskarna ända till Yttervik, där den andra ryska styrkan, som följt havsbandet, skar av reträttvägen. Svenskarna fick kapitulera. Vid slaget på bron dödades och sårades 130 svenskar och ett okänt antal ryssar.

  • Lejonströmsbron

    1735 beslutade man att börja bygga och två år senare stod bron klar. Ända fram till 1913, då Parkbron byggdes, var detta Skellefteås enda bro.

    Alltid öppet utomhus
  • Lejonströmsbron

    1735 beslutade man att börja bygga och två år senare stod bron klar. Ända fram till 1913, då Parkbron byggdes, var detta Skellefteås enda bro. Lejonströmsbron kallades ursprungligen Stora bron. Sitt nya namn fick den troligen av Lejonströms sågverk, som anlades vid norra brofästet. 1994 blev bron lagskyddat byggnadsminne och den är i dag Sveriges längsta bevarade träbro.

    Läs mer om Lejonströmsbron och dess historia

    Alltid Öppet Utomhus
    Vägbeskriving

Från Nordanå till Lejonström

Nyborgs historia

Skellefteå kompani hade sin excercisplats på Körran, medan officersbostället från början låg i Norrböle by. På 1720-talet byggdes ett boställe på kyrkans mark på Körran. Den ersattes av en mer ståndsmässig byggnad, Nyborg, för sekondmajoren år 1764. Först efter fyra år erhöll bostället egen mark på Sunnanå, men den förblev obebyggd.

Officersbostället Nyborg var en imponerande byggnad med säteritak i italiensk stil. Den utgjorde en blandning av två typritningar för officersboställen. Huset uppfördes dock inte i tegel, som brukligt var, utan i timmer. Från början var timmerstommen synlig och först omkring år 1780 brädfodrades och rödmålades huset.

Bygget blev dock omtvistat. Kyrkan ville ha igen sin mark, en begäran som landshövdingen dock avvisade. Kyrkans representanter gav inte upp. Prosten Nils Nordlander prövade slutligen saken hos häradsrätten. I utslaget 1839 fastslogs att Nyborgs boställshus låg på Prästbordets mark och att byggnaderna skulle flyttas. Detta skedde dock inte. Saken prövades slutligen i Svea hovrätt och i domen från 1842 fastslogs, att bostället skulle flyttas. Karaktärshuset på Nyborg utdömdes av Laga Synerätt 1850, såldes och blev privatbostad. Av någon anledning förblev byggnaden platsen trogen.

1925 övertog Skellefteå stad Nyborg och huset blev året därpå museum. År 1968 förklarades detta, under många år rivningshotade svartbygge, för byggnadsminne. Av majorsboställets ursprungliga 10-tal gårdsbyggnader återstår i dag endast drängstugan, som numera är vävstuga, en bodlänga samt en bod.

 

Back to Top