Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng
link down

Arbetet i skogen

Historiskt sett har träd länge använts av oss människor. Råvaran, själva trädet, har hämtats från skogen. Från den har vi fått byggnadsmaterial, ved och andra produkter. Ur kådrika trästammar har vi utvunnit tjära genom bränning i tjärdalar och i kolmilor har vi framställt träkol. Innerbarken har använts som mjöl till bröd vid nödår och som extra näringstillskott. Skogen har haft, och har fortsatt, stor betydelse för det som idag är Skellefteå, Malå och Norsjö kommuner.

Skogsindustrin har varit en viktig näring för Sverige i stort, inte minst för Västerbotten. Skogen är en förnybar resurs och här har människan hämtat och utvecklat olika produkter som bidragit till vår välfärd. Från början fälldes träd med yxa. Fram till tidig medeltid var det vanligast att den fällda stocken klövs med hjälp av kilar. Med tiden har andra verktyg och sågar utvecklats för att vi på bästa möjliga sätt ska kunna utvinna det mesta av träden.

 

Efter att trädet fälldes barkades stocken med en barkspade. Det är en barkspade som du ser på bilden här under.

I Västerbotten introducerades inte sågen inom skogsarbetet förrän vid sekelskiftet 1900, då det äldre skogsbruket ägnade sig åt dimensionshuggning. Det innebar att bara de grövsta träden i skogen valdes ut och höggs ner med hjälp av en yxa.

 

Sågen du ser på bilden här under kallas Timmersvans.

Kransågen har använts ända sedan medeltiden i norra Europa för framställning av brädor och plank. Kransågen var särskilt användbar när man byggde stora skepp. Eftersom sågen var lätt att styra kunde man utforma plankan på olika sätt beroende på vilken skeppsdel som skulle byggas.

På bilden under  ser du en Klosåg. Det är en ram med ett sågblad i mitten. Klosågen användes främst vid snickeriarbete, men även vid framställning av brädor. I och med att sågbladet var tunt gick det att såga med precision och det blev det inte så mycket spill. Klosågen började användas redan under antiken (700 f.Kr-475 e.Kr), och ända fram till den industriella revolutionen under 1800-talet då maskiner tog över. Därefter blev det inte lika vanligt att såga för hand inom industrin.

Skogsarbetet

Skogsarbetet var normalt en vintersyssla i bondesamhället. När skogsarbetarna jobbade ute i skogen bodde de i skogskojor. Det fanns även skogsstall till arbetshästarna. Arbetet i skogen var hårt och boendeförhållandena för skogsarbetarna var undermålig. I bilden under ses skogsarbetare som avverkade skog i Garaksel mellan åren 1928-1929. De fick 6 kronor om dagen i lön.

 

Transport av virke

Fram till mekaniseringen på 1960-talet var det vanligt att frakta virke med häst. För att underlätta transporterna byggdes vintervägar genom att packa, platta till och ibland även vattna snön. Virket transporterades till avlägg vid större vattendrag. När våren kom och isen gick upp flottades timret ner till bruken vid kusten.

 

Kockorna

I en statlig utredning från år 1933 gavs förslag till förbättringar. Utredningen kom fram till att skogsarbetarna behövde modernare bostäder och att hushållerskor skulle anställas. Under 1940-talet hade de allra flesta arbetslag kollektiv hushållning. Det anställdes en ”kocka” som lagade mat åt skogsarbetarna. På bilden  under ser du ett skoghuggarlag och en kocka från Kåtaselet och Hemberg år 1940.

 

 

Kvinnor inom skogsarbetet

Det var främst män som arbetade i skogen, även om det också förekom kvinnor. Barn kunde få hjälpa till i skogen och det var inte ovanligt att pojkar jobbade i skogsbruket tillsammans med sina pappor. Kvinnor, äldre och människor med nedsatt arbetsförmåga var länge utestängda från skogsbruket. När lagen om anställningsfrämjande och lagen om anställningsskydd kom 1971 kunde kvinnor få in en fot på arbetsmarknaden. En skogsröjare (inte på bilden) och beredskapsarbetare sa till tidningen Västerbottens Kuriren år 1974:

Kvinnor ska inte bara få rycka in ibland. De måste betraktas som fullgod arbetskraft, även när det gäller skogsjobb.

Vill du veta mer om kvinnor som arbetade i Skogen? SLU och Skogsmuseet i Lycksele har just avslutat ett projekt om ”Skogsbrukets glömda hjältar – kvinnors skogsarbete under industrialismen”.

Flottningen

I byarna låg oftast sågverken vid strömmande vatten. Det var med hjälp av älvens strömmar som sågverken kunde drivas. För att flytta alla fällda träd från skogen till sågarna flottades stockarna på älvarna ner till sågverken. På bilden ser du timmermagasinet i Klutmark.

I Skellefteälven slutade man med flottningen år 1970. Det byggdes vägar in till skogen och då kunde lastbilar köra stockarna istället. En annan anledning till att flottningen kom att försvinna var att man byggde ut vattenkraften. Det gjorde att älvarna behövde dämmas upp.

 

Flottarna

Det var farligt att arbeta som flottare. Det var många som drunknade eller klämdes ihjäl mellan stockarna. Trots detta var det vanligt att barn hjälpte till vid flottningen, precis som i skogsbruket och på sågverken. På bilden  under ser du en ”orätt” pojke, som hade i uppgift att ordna till det timmer som hade hamnat fel.

 

 

Här kan du läsa mer om trä

Hur forskas det om trä?

Forskarna på träteknik undersöker träet som material. I detta skede ses trä inte längre som ett material som lever och växer, utan nu är det istället en råvara som istället kan bli olika produkter.

Forskarna undersöker vad trä kan bli för något och var gränserna går. Man försöker hitta sätt att förbättra och förädla träets egenskaper. Ett exempel är att undersöka hur sågverken på bästa sätt kan få ut så mycket som möjligt av trästocken. Genom forskningen kan man även förändra träets egenskaper så att en träfasad minskar risken att bli angripen av mögel.

Arbetet i skogen

Skogsindustrin har varit en viktig näring för Sverige i stort, inte minst för Västerbotten. Skogen är en förnybar resurs och här har människan hämtat och utvecklat olika produkter som bidragit till vår välfärd. Från början fälldes träd med yxa. Fram till tidig medeltid var det vanligast att den fällda stocken klövs med hjälp av kilar. Med tiden har andra verktyg och sågar utvecklats för att vi på bästa möjliga sätt ska kunna utvinna det mesta av träden.

Skogsindustrin

Under 1970-talet kom kritik mot skogsvårdslagen. Många menade att den fokuserade mer på produktion men inte alls lika mycket på naturvärden. Kritiken mot kalhyggen var en del av detta. Det gjorde att en ny skogsvårdslag infördes år 1993. Då blev miljö och produktion jämställda inom skogspolitiken. Mycket har förändrats i skogsbruket sedan början av 1900-talet. Från att hugga med yxa till att bruka skogen med hjälp av skogsmaskiner. De flesta skogsmaskiner är idag utrustade med en dator som ger stöd till maskinföraren i arbetet. Utvecklingen av nya maskiner och metoder sker hela tiden för att de ska bli effektivare men också för att förbättra arbetsmiljön och begränsa negativ påverkan på miljön.

Trädets biprodukter

Den bark som ligger under den övre barken går att använda till framställningen av barkmjöl. Att ta bark från ett utvalt träd brukar kallas för barktäkt. Samerna använde barken som kosttillskott men också för att kunna tillverka fodral till sentråd. Det var den vita innerbarken som användes för att göra mjöl. Mjölet var rikt på både mineraler och c-vitamin. För att trädet inte skulle dö lämnade man alltid kvar en bred remsa med bark, som kallades ”livrand”. Innerbarken torkades över heta stenar och blev röd i färgen. När det var nödår i Sverige mellan 1867-1868 var det vanligt att bark användes till bröd. Efter 1800-talet blev det mindre vanligt med barktäkter. En anledning kan vara att det kom fler matprodukter som mjöl och potatis, men också att staten förbjöd att man barkade träd. Det fanns ett intresse från staten att använda träden till skogsbruket.

I Sápmi finns det spår efter tidigare barktäkter som ligger utanför fjällområdena. Vissa barktäkter kan vara flera hundra år gamla eller äldre. På en myr i Arjeplog finns den äldsta matbarktäkten som är 3 000 år gammal.

Handel med trävaror

I och med upphävandet av det bottniska handelstvånget fick städer längs med den norrländska kusten bedriva handel med resten av världen. Innan dess fick man inte bygga stora skepp i Bottenviken eller ta emot utländska fartyg. Även om den största flottan fanns i de södra delarna av Sverige hade Skellefteå under en kort tid vid år 1843 en större flotta än Umeå. Fartygen i Skellefteå var färre än fartygen i Umeå. Trots detta var lastkapaciteten i Skellefteå här något större och därför var flottan större.

Sjöfart

Grosshandlaren Seth Franzén var den som satte igång skeppsbyggeriet och sågindustrin på allvar i Skellefteå. Det mest kända fartyget som Seth Franzén var delägare i var skonerten Hermes som byggdes 1846.  Det är svårt att uppskatta hur lång tid det tog att bygga ett skepp. I ett skeppsbyggarkontrakt från 1856 går det att läsa att timmermännen skulle bygga skeppet mellan januari och augusti. Det kunde alltså ta ett halvår att bygga ett skepp, med allt virke på plats.

Träindustriepoken

Först år 1896 kom sågverksindustrin att räknas som en industri. Tidigare hade det räknats till bondenäringen. Industrialiseringen i Västeuropa skapade en växande marknad för trävaror och Sverige exporterade stora mängder med trävaror till England.

Träbranschen

Idag är träet en viktig råvara. I Västerbotten sysselsätter träindustrin ca 2 600 personer och har en omsättning på 8 miljarder kronor (2010). En stor teknikutveckling sker inom träindustrin, mycket tack vare träteknikforskningen som du kunde läsa om i början av utställningen. Sågverken är sedan länge datoriserade.

Format av handen

Med hjälp av olika tekniker och verktyg har träet genom alla tider kunnat formas av människans hand. Kärl, korgar, verktyg och andra bruksföremål som skidor har bestått av trä. Trä kunde även bli konstföremål. Det var inte bara själva träveden som användes utan även andra delar av trädet.

 

Formgivning

Att använda olika typer av trä utifrån materialets egenskaper eller utseende är något som utnyttjas inom både konsthantverk och design. Träet har gått från att vara ett material som vi i Norden använde främst för att det var nära till hands till att bli något hantverksmässigt och vackert. Ett bruksföremål som en stol kan samtidigt vara ett konstföremål.

Den gamla trästaden Skellefteå

Under mitten av 1800-talet började hus uppföras i så kallat regelverk, det vill säga sågat virke som sattes ihop. Detta var mycket billigare då mindre virke krävdes. Metoden att bygga med plankstomme kom ungefär samtidigt som regelverksmetoden. En annan metod var att bygga knubbhus. Då användes spillet som blev över efter sågverkens planksågning. Planstumparna murades samman, precis som tegelstenar. Att bygga med knubb började under mitten av 1800-talet och levde kvar fram till 1930-talet i sågverksstäderna längs med Norrlandskusten.

I och med trävaruindustrins genombrott under slutet av 1800-talet fanns det ett stort utbud av virke och olika hyvlade och figursågade produkter. Byggnader började kläs med panel och snickarglädje. I Skellefteå går det att se stenimiterande träpaneler, som skulle ge sken av de stenbyggnader som var vanligt i de stora städerna söderut.

Vad händer på träfronten idag?

För Skellefteå kommun är trä inte bara ett byggnadsmaterial. Det är också en viktig grund för hur vi bygger vårt samhälle. Skellefteå har blivit en viktig plats för utveckling av trä i Sverige, vilket beror på att det finns företag, industrier och forskning i vårt område som är inriktade på trä. Det pågår ett gott samarbete mellan olika aktörer, mellan kommunen, träindustrin, forskning och universitetsvärlden. Både här hos oss i Skellefteå, i Sverige och i stora delar av världen.