Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng
link down

Sjöfart

Resande och transport av varor har länge gjorts per båt. Älvarna var vägen till inlandet.  Exempelvis var tjäran en av de viktigaste produkterna som transporterades till kusten.

Grosshandlaren Seth Franzén var den som satte igång skeppsbyggeriet och sågindustrin på allvar i Skellefteå. Det mest kända fartyget som Seth Franzén var delägare i var skonerten Hermes som byggdes 1846.  Det är svårt att uppskatta hur lång tid det tog att bygga ett skepp. I ett skeppsbyggarkontrakt från 1856 går det att läsa att timmermännen skulle bygga skeppet mellan januari och augusti. Det kunde alltså ta ett halvår att bygga ett skepp, med allt virke på plats.

Bruksbåtar

När det kommer till båtvirke har tall och gran varit de gängse materialen. Vid kusten användes tallvirke. Det ansågs vara ett mer hållbart alternativ eftersom det kunde ge båten en livslängd på 25-30 år. I inlandet användes granvirke eftersom båtarna då blev lättare. Det var en nödvändighet eftersom det kunde vara långt mellan sjöarna och båtarna ofta behövdes bäras och dras långa sträckor på land. När det började finnas effektiva träbehandlingsmedel kom granvirket även att användas vid kusten.

Bruksbåtar i Västerbotten har sett olika ut beroende på vad de har använts till, och var. Generellt var det vanligast att använda segel vid kusten och ro eller staka sig fram i inlandet. Båtarna användes vid fiske, jakt, slåtter av sjöfoder, flottning och som kyrkbåtar. Den vanligaste typen av båt var skötbåten som användes vid kusten. I Burträsket, Varuträsket och Storkågeträsket samt i andra sjöar i kustlandet användes i princip samma båtmodell vilken dock var mindre än skötbåten.

Båtbyggaren Anton Viklund på Bjurön bygger en skötbåt.

Båtbyggaren Anton Viklund på Bjurön bygger en skötbåt.

Lokala båttyper

Ser du de böjda stockarna i bilden här under? Vilken del av båten tror du att de används till?

Urval av stockar inför båtbyggeri

Urval av stockar inför båtbyggeri

En annan båttyp som har använts är inlandsbåten eller inlandssnipa. Den var mycket bra att använda i rinnande vattendrag och var därför vanlig vid flottningen på älvarna. Kinningsbåten är en speciell båttyp som har funnits inom vårt område, framförallt i Byskeälven och Åbyälven där den har använts vid flottning. Innan 1865 användes den även i Skellefteälven som flottningsbåt. Sedan övergick man till inlandsbåten. Kinningsbåtarna höll en rakare kurs och botten vid stävarna var gjord av täljda, kraftiga bord som klarade att stöta mot stenar i älvsbotten, men inlandsbåten hade fördelen att vara nätt och bärbar. I och med att man började använda motorbåtar kom en del av bruksbåtarna, främst inlandssniporna, att förses med en utombordsmotor. Vid fiske användes inlandsbåten som ”raitbåt” (hjälpbåt) medan kinningsbåten används som notbåt. Detta sätt att fiska med två båtar kallas ”bonötning” på skelleftemål.

En inlandsbåt (vänster) och en kinningsbåt (höger).

En inlandsbåt (vänster) och en kinningsbåt (höger).

Skeppsbyggandet

I och med att upplösandet av det bottniska handelstvånget kom segelsjöfarten att utvecklas. Familjen Sandström var kända som Skelleftebygdens största skeppsbyggare under 1800-talets första hälft. Johan Sandström hade skeppsvarvet Carlgård och lärde ut skeppsbyggarkonsten till fem av sina söner. Nicanor Sandström var en av dessa. På bilden ses skonerten Fanny Aurora i Ursvikens hamn. Fartyget förde tjära och trävaror för Markstedtska firman ut i Europa och kom hem varje sommar med saltlast från Medelhavet. Hon seglade i många år för det Klockhoffska rederiet. Fotot är från 1880-talet, då hon ligger till ankars. Fartyget förliste 1893 i Medelhavet med järnlast destinerad till Genua. Alla ombord räddades.

Vad är en skonert? Varför kallas ett fartyg ”hon”? Vill du lära dig mer om fartyg kan du läsa vidare i utställningens bibliotek eller i Forskarrum Nordanå.

Ursvikens hamn mot väster, till höger kajen. I förgrunden skonerten Fanny Aurora, som var byggd i Finland men helt ombyggd i Ursviken 1877.

Ursvikens hamn mot väster, till höger kajen. I förgrunden skonerten Fanny Aurora, som var byggd i Finland men helt ombyggd i Ursviken 1877.

Här kan du läsa mer om trä

Hur forskas det om trä?

Forskarna på träteknik undersöker träet som material. I detta skede ses trä inte längre som ett material som lever och växer, utan nu är det istället en råvara som istället kan bli olika produkter.

Forskarna undersöker vad trä kan bli för något och var gränserna går. Man försöker hitta sätt att förbättra och förädla träets egenskaper. Ett exempel är att undersöka hur sågverken på bästa sätt kan få ut så mycket som möjligt av trästocken. Genom forskningen kan man även förändra träets egenskaper så att en träfasad minskar risken att bli angripen av mögel.

Arbetet i skogen

Skogsindustrin har varit en viktig näring för Sverige i stort, inte minst för Västerbotten. Skogen är en förnybar resurs och här har människan hämtat och utvecklat olika produkter som bidragit till vår välfärd. Från början fälldes träd med yxa. Fram till tidig medeltid var det vanligast att den fällda stocken klövs med hjälp av kilar. Med tiden har andra verktyg och sågar utvecklats för att vi på bästa möjliga sätt ska kunna utvinna det mesta av träden.

Skogsindustrin

Under 1970-talet kom kritik mot skogsvårdslagen. Många menade att den fokuserade mer på produktion men inte alls lika mycket på naturvärden. Kritiken mot kalhyggen var en del av detta. Det gjorde att en ny skogsvårdslag infördes år 1993. Då blev miljö och produktion jämställda inom skogspolitiken. Mycket har förändrats i skogsbruket sedan början av 1900-talet. Från att hugga med yxa till att bruka skogen med hjälp av skogsmaskiner. De flesta skogsmaskiner är idag utrustade med en dator som ger stöd till maskinföraren i arbetet. Utvecklingen av nya maskiner och metoder sker hela tiden för att de ska bli effektivare men också för att förbättra arbetsmiljön och begränsa negativ påverkan på miljön.

Trädets biprodukter

Den bark som ligger under den övre barken går att använda till framställningen av barkmjöl. Att ta bark från ett utvalt träd brukar kallas för barktäkt. Samerna använde barken som kosttillskott men också för att kunna tillverka fodral till sentråd. Det var den vita innerbarken som användes för att göra mjöl. Mjölet var rikt på både mineraler och c-vitamin. För att trädet inte skulle dö lämnade man alltid kvar en bred remsa med bark, som kallades ”livrand”. Innerbarken torkades över heta stenar och blev röd i färgen. När det var nödår i Sverige mellan 1867-1868 var det vanligt att bark användes till bröd. Efter 1800-talet blev det mindre vanligt med barktäkter. En anledning kan vara att det kom fler matprodukter som mjöl och potatis, men också att staten förbjöd att man barkade träd. Det fanns ett intresse från staten att använda träden till skogsbruket.

I Sápmi finns det spår efter tidigare barktäkter som ligger utanför fjällområdena. Vissa barktäkter kan vara flera hundra år gamla eller äldre. På en myr i Arjeplog finns den äldsta matbarktäkten som är 3 000 år gammal.

Handel med trävaror

I och med upphävandet av det bottniska handelstvånget fick städer längs med den norrländska kusten bedriva handel med resten av världen. Innan dess fick man inte bygga stora skepp i Bottenviken eller ta emot utländska fartyg. Även om den största flottan fanns i de södra delarna av Sverige hade Skellefteå under en kort tid vid år 1843 en större flotta än Umeå. Fartygen i Skellefteå var färre än fartygen i Umeå. Trots detta var lastkapaciteten i Skellefteå här något större och därför var flottan större.

Sjöfart

Grosshandlaren Seth Franzén var den som satte igång skeppsbyggeriet och sågindustrin på allvar i Skellefteå. Det mest kända fartyget som Seth Franzén var delägare i var skonerten Hermes som byggdes 1846.  Det är svårt att uppskatta hur lång tid det tog att bygga ett skepp. I ett skeppsbyggarkontrakt från 1856 går det att läsa att timmermännen skulle bygga skeppet mellan januari och augusti. Det kunde alltså ta ett halvår att bygga ett skepp, med allt virke på plats.

Träindustriepoken

Först år 1896 kom sågverksindustrin att räknas som en industri. Tidigare hade det räknats till bondenäringen. Industrialiseringen i Västeuropa skapade en växande marknad för trävaror och Sverige exporterade stora mängder med trävaror till England.

Träbranschen

Idag är träet en viktig råvara. I Västerbotten sysselsätter träindustrin ca 2 600 personer och har en omsättning på 8 miljarder kronor (2010). En stor teknikutveckling sker inom träindustrin, mycket tack vare träteknikforskningen som du kunde läsa om i början av utställningen. Sågverken är sedan länge datoriserade.

Format av handen

Med hjälp av olika tekniker och verktyg har träet genom alla tider kunnat formas av människans hand. Kärl, korgar, verktyg och andra bruksföremål som skidor har bestått av trä. Trä kunde även bli konstföremål. Det var inte bara själva träveden som användes utan även andra delar av trädet.

 

Formgivning

Att använda olika typer av trä utifrån materialets egenskaper eller utseende är något som utnyttjas inom både konsthantverk och design. Träet har gått från att vara ett material som vi i Norden använde främst för att det var nära till hands till att bli något hantverksmässigt och vackert. Ett bruksföremål som en stol kan samtidigt vara ett konstföremål.

Den gamla trästaden Skellefteå

Under mitten av 1800-talet började hus uppföras i så kallat regelverk, det vill säga sågat virke som sattes ihop. Detta var mycket billigare då mindre virke krävdes. Metoden att bygga med plankstomme kom ungefär samtidigt som regelverksmetoden. En annan metod var att bygga knubbhus. Då användes spillet som blev över efter sågverkens planksågning. Planstumparna murades samman, precis som tegelstenar. Att bygga med knubb började under mitten av 1800-talet och levde kvar fram till 1930-talet i sågverksstäderna längs med Norrlandskusten.

I och med trävaruindustrins genombrott under slutet av 1800-talet fanns det ett stort utbud av virke och olika hyvlade och figursågade produkter. Byggnader började kläs med panel och snickarglädje. I Skellefteå går det att se stenimiterande träpaneler, som skulle ge sken av de stenbyggnader som var vanligt i de stora städerna söderut.

Vad händer på träfronten idag?

För Skellefteå kommun är trä inte bara ett byggnadsmaterial. Det är också en viktig grund för hur vi bygger vårt samhälle. Skellefteå har blivit en viktig plats för utveckling av trä i Sverige, vilket beror på att det finns företag, industrier och forskning i vårt område som är inriktade på trä. Det pågår ett gott samarbete mellan olika aktörer, mellan kommunen, träindustrin, forskning och universitetsvärlden. Både här hos oss i Skellefteå, i Sverige och i stora delar av världen.