Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng
link down

Träindustriepoken

Under 1500-talet anlade staten sågar runt om i Sverige, även i de norra delarna. Något som stoppade utvecklingen av sågar under 1600-talet var att myndigheterna krävde speciella tillstånd av de som ville starta en såg. Det var för att kunna beskatta och att se till att bergsbruket fick skog för att kunna göra träkol av. Det var nämligen järnet som var Sveriges viktigaste exportvara, och till brytningen av malm krävdes stora mängder träkol. Man behövde ha träet till detta. Det stoppade sågverksrörelsens utveckling. De sågar som tilläts var främst till för husbehov.

Först år 1896 kom sågverksindustrin att räknas som en industri. Tidigare hade det räknats till bondenäringen. Industrialiseringen i Västeuropa skapade en växande marknad för trävaror och Sverige exporterade stora mängder med trävaror till England.

 

De finbladiga sågverken

Under början av 1700-talet utvecklades sågbladen och gick från grova och klumpiga till finbladiga. Nu gick det att sätta in flera blad på samma gång. I och med att det blev mindre spill vid sågningen började den hårda regleringen för etableringen av sågverk att luckras upp. I ett kungligt brev från år 1739 lagstadgades att den som startade ett finbladigt sågverk skulle få rätt till viss skogsavverkning på gemensamt ägd mark eller statens skog. Trots detta användes fortfarande de grovbladiga sågarna långt in på 1800-talet i husbehovssågarna. På bilden ser du hur sågning med de finbladiga sågbladen går till. Bilden är tagen på ångsågen i Krångfors.

Vill du lära dig mer om sågning, besök biblioteket i slutet av utställningen! Där kan du läsa mer i skriften ”Sågning av trä”.

 

Sågverkens utbredning

De finbladiga sågarna möjliggjorde sågverksrörelsens utbredning. Under hundra år kom produktionen av sågade varor i Norrland att tiodubblas. Sågverken flyttades till kusten när ångsågarna kom för då behövde man inte först transportera det sågade virket ner till kusten för att där skeppas ut. När ångsågen låg vid kusten kunde bräderna direkt lastas på fartyg vid sågverket. Sågverkssamhällen växte fram längs hela Norrlandskusten. Den första finbladiga vattensågen som etablerades vid Skellefteälven var Lejonströms sågverk.

Vad är skillnaden mellan en vattendriven såg och en ångsåg? Besök biblioteket i slutet av utställningen och läs mer i skriften ”Sågning av trä”.

 

Sågverksdöden

Teknikutvecklingen gick framåt och cirkelsågen introduceras efter sekelskiftet 1900. Till omkring år 1920 var de flesta maskinerna ångdrivna, men under 1920-talet övergick sågverken till eldrift. Många arbetsmoment som tidigare skötts av arbetare rationaliserades bort med hjälp av maskinerna. Under denna tid organiserade sig arbetarna inom arbetarrörelsen. Efter sekelskiftet 1900 drabbades sågverksindustrin av sviktande lönsamhet. De främsta faktorerna var bristen på råvara och ökad konkurrens på exportmarknaden, bland annat från Ryssland. Under 1930-talet slog krisen hårt. Mellan åren 1930-1936 förlorade ungefär 5 000 sågverksarbetare sina arbeten, de allra flesta i Norrland. I Skelleftebygden försvann 1088 jobb då 6 stycken sågverk lades ner mellan 1925-1933. Den 1 juli 1932 tillkallades kravallpolis till Klemensnäs i Skellefteå för att skydda strejkbrytare som Scharins hade anställt, då det pågick strejk från de vanliga arbetarna. Vid Klemensnäskravallerna varken dog eller skadades någon svårt.

Barnarbete

I sågindustrin arbetade man efter säsong och ofta slutade man till jul. Barnarbete var vanligt förekommande på sågverken. Barn kunde börja jobba när de var 8 år, men den genomsnittliga åldern var ungefär 11 år. De flickor och kvinnor som arbetade inom sågverksindustrin fick mycket sämre betalt än pojkarna. De fick även de sämsta arbetsuppgifterna. Det var farligt att arbeta på en såg. Klämskador och avsågade fingrar var vanligt. Trots att det kom en lag 1842 som sa att barn skulle få rätt till utbildning var det inte självklart för alla barn att gå i skolan. Barnen var viktig arbetskraft som bidrog till försörjningen i familjen. Arbetet i sig var även en viktig förberedelse för barnen inför vuxenlivet. Vuxen ansågs man vara vid konfirmationen.

På bilden  här under ser du arbetare på ett sågverk i Bureå i början av 1900-talet. Notera att det sitter barn på främre raden.

 

Teknikutveckling

Stora förändringar skedde inom sågverksindustrin under 1900-talet. Tekniken utvecklades och nya typer av maskiner infördes. Under 1960- och 1970-talen lade många företag ner, eftersom moderniseringarna medförde alltför höga omkostnader. Större företag köpte upp mindre företag. Från början av 1950-talet till 1980-talet minskade antalet sågverk med omkring tre fjärdedelar, från cirka 7 000 stycken till cirka 2 000.

 

Träförädling

Träförädling behöver inte bara resultera i brädor och plank. Behovet av papper var stort under 1800-talet och man letade efter en billigare råvara. Vid denna tid tillverkades papper av textillump, det vill säga gamla trasig textiler. Det kunde handla om bomull, ull, lin, jute eller hampa. Genom att lösa upp träfibrer, antingen på kemisk eller på mekanisk väg, lyckades man ta fram ett billigare papper.

 

Den mekaniska metoden innebär att träveden slipas sönder och blir till trämassa eller slipmassa. Med den kemiska metoden kokas istället flishuggen ved i sulfat- eller sulfitlut. Det som utvinns blir cellulosa. Ofta lades massaindustrierna i närheten av sågverken. På bilderna ses olika steg i papperstillverkningen på Bureå AB, en massafabrik under 1950-talet.

 

Träfiberskivor

Inom massaindustrin utvecklades fiberskivor. Ett exempel på ett företag som blev framgångsrikt med just skivor av trämassa är Scharin-Unitex AB. År 1912 bildades företaget Skellefteå Trämassefabrik AB i Clemensnäs. Under åren 1929-30 påbörjades experiment med träfiberskivor. Till slut, våren 1930, tillverkades porösa fiberskivor som skickades till Statens Provningsanstalt. Resultatet var positivt. Skivorna som Scharins producerade var av hög kvalité. Genom en värmebehandling efter pressningen fick skivorna förhöjd böjfasthet.

 

 

Efter andra världskriget blomstrade försäljningen av träfiberskivor. Men på 1970-talet försämrades marknadssituationen. Försök att börja med tillverkning av MDF-skivor misslyckades och år 1980 sattes Scharins Söner AB i konkurs, för att sedan helt läggas ner 1992.

Här kan du läsa mer om trä

Hur forskas det om trä?

Forskarna på träteknik undersöker träet som material. I detta skede ses trä inte längre som ett material som lever och växer, utan nu är det istället en råvara som istället kan bli olika produkter.

Forskarna undersöker vad trä kan bli för något och var gränserna går. Man försöker hitta sätt att förbättra och förädla träets egenskaper. Ett exempel är att undersöka hur sågverken på bästa sätt kan få ut så mycket som möjligt av trästocken. Genom forskningen kan man även förändra träets egenskaper så att en träfasad minskar risken att bli angripen av mögel.

Arbetet i skogen

Skogsindustrin har varit en viktig näring för Sverige i stort, inte minst för Västerbotten. Skogen är en förnybar resurs och här har människan hämtat och utvecklat olika produkter som bidragit till vår välfärd. Från början fälldes träd med yxa. Fram till tidig medeltid var det vanligast att den fällda stocken klövs med hjälp av kilar. Med tiden har andra verktyg och sågar utvecklats för att vi på bästa möjliga sätt ska kunna utvinna det mesta av träden.

Skogsindustrin

Under 1970-talet kom kritik mot skogsvårdslagen. Många menade att den fokuserade mer på produktion men inte alls lika mycket på naturvärden. Kritiken mot kalhyggen var en del av detta. Det gjorde att en ny skogsvårdslag infördes år 1993. Då blev miljö och produktion jämställda inom skogspolitiken. Mycket har förändrats i skogsbruket sedan början av 1900-talet. Från att hugga med yxa till att bruka skogen med hjälp av skogsmaskiner. De flesta skogsmaskiner är idag utrustade med en dator som ger stöd till maskinföraren i arbetet. Utvecklingen av nya maskiner och metoder sker hela tiden för att de ska bli effektivare men också för att förbättra arbetsmiljön och begränsa negativ påverkan på miljön.

Trädets biprodukter

Den bark som ligger under den övre barken går att använda till framställningen av barkmjöl. Att ta bark från ett utvalt träd brukar kallas för barktäkt. Samerna använde barken som kosttillskott men också för att kunna tillverka fodral till sentråd. Det var den vita innerbarken som användes för att göra mjöl. Mjölet var rikt på både mineraler och c-vitamin. För att trädet inte skulle dö lämnade man alltid kvar en bred remsa med bark, som kallades ”livrand”. Innerbarken torkades över heta stenar och blev röd i färgen. När det var nödår i Sverige mellan 1867-1868 var det vanligt att bark användes till bröd. Efter 1800-talet blev det mindre vanligt med barktäkter. En anledning kan vara att det kom fler matprodukter som mjöl och potatis, men också att staten förbjöd att man barkade träd. Det fanns ett intresse från staten att använda träden till skogsbruket.

I Sápmi finns det spår efter tidigare barktäkter som ligger utanför fjällområdena. Vissa barktäkter kan vara flera hundra år gamla eller äldre. På en myr i Arjeplog finns den äldsta matbarktäkten som är 3 000 år gammal.

Handel med trävaror

I och med upphävandet av det bottniska handelstvånget fick städer längs med den norrländska kusten bedriva handel med resten av världen. Innan dess fick man inte bygga stora skepp i Bottenviken eller ta emot utländska fartyg. Även om den största flottan fanns i de södra delarna av Sverige hade Skellefteå under en kort tid vid år 1843 en större flotta än Umeå. Fartygen i Skellefteå var färre än fartygen i Umeå. Trots detta var lastkapaciteten i Skellefteå här något större och därför var flottan större.

Sjöfart

Grosshandlaren Seth Franzén var den som satte igång skeppsbyggeriet och sågindustrin på allvar i Skellefteå. Det mest kända fartyget som Seth Franzén var delägare i var skonerten Hermes som byggdes 1846.  Det är svårt att uppskatta hur lång tid det tog att bygga ett skepp. I ett skeppsbyggarkontrakt från 1856 går det att läsa att timmermännen skulle bygga skeppet mellan januari och augusti. Det kunde alltså ta ett halvår att bygga ett skepp, med allt virke på plats.

Träindustriepoken

Först år 1896 kom sågverksindustrin att räknas som en industri. Tidigare hade det räknats till bondenäringen. Industrialiseringen i Västeuropa skapade en växande marknad för trävaror och Sverige exporterade stora mängder med trävaror till England.

Träbranschen

Idag är träet en viktig råvara. I Västerbotten sysselsätter träindustrin ca 2 600 personer och har en omsättning på 8 miljarder kronor (2010). En stor teknikutveckling sker inom träindustrin, mycket tack vare träteknikforskningen som du kunde läsa om i början av utställningen. Sågverken är sedan länge datoriserade.

Format av handen

Med hjälp av olika tekniker och verktyg har träet genom alla tider kunnat formas av människans hand. Kärl, korgar, verktyg och andra bruksföremål som skidor har bestått av trä. Trä kunde även bli konstföremål. Det var inte bara själva träveden som användes utan även andra delar av trädet.

 

Formgivning

Att använda olika typer av trä utifrån materialets egenskaper eller utseende är något som utnyttjas inom både konsthantverk och design. Träet har gått från att vara ett material som vi i Norden använde främst för att det var nära till hands till att bli något hantverksmässigt och vackert. Ett bruksföremål som en stol kan samtidigt vara ett konstföremål.

Den gamla trästaden Skellefteå

Under mitten av 1800-talet började hus uppföras i så kallat regelverk, det vill säga sågat virke som sattes ihop. Detta var mycket billigare då mindre virke krävdes. Metoden att bygga med plankstomme kom ungefär samtidigt som regelverksmetoden. En annan metod var att bygga knubbhus. Då användes spillet som blev över efter sågverkens planksågning. Planstumparna murades samman, precis som tegelstenar. Att bygga med knubb började under mitten av 1800-talet och levde kvar fram till 1930-talet i sågverksstäderna längs med Norrlandskusten.

I och med trävaruindustrins genombrott under slutet av 1800-talet fanns det ett stort utbud av virke och olika hyvlade och figursågade produkter. Byggnader började kläs med panel och snickarglädje. I Skellefteå går det att se stenimiterande träpaneler, som skulle ge sken av de stenbyggnader som var vanligt i de stora städerna söderut.

Vad händer på träfronten idag?

För Skellefteå kommun är trä inte bara ett byggnadsmaterial. Det är också en viktig grund för hur vi bygger vårt samhälle. Skellefteå har blivit en viktig plats för utveckling av trä i Sverige, vilket beror på att det finns företag, industrier och forskning i vårt område som är inriktade på trä. Det pågår ett gott samarbete mellan olika aktörer, mellan kommunen, träindustrin, forskning och universitetsvärlden. Både här hos oss i Skellefteå, i Sverige och i stora delar av världen.