Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng

Byn med mjölkstenen

Välkommen till Ulf Johanssons fotoutställning, där han med ett varmt perspektiv lyfter fram femtio år av dokumentärbilder från sin hemby Önnesmark!

Välkommen till Ulf Johanssons fotoutställning, där han med ett varmt perspektiv lyfter fram femtio år av dokumentärbilder från sin hemby Önnesmark!

link down

Byn med mjölkstenen

Ulf Johansson är en samtida dokumentärfotograf och genom hans klassiska bilder får besökaren se en bygd i förändring. Utställningen lyfter ögonblicksbilder från livet i Önnesmark –  glädje, sorg, liv och död.

Ulf Johansson – om mjölkstenen:
Om vi kan få mjölk ur en sten – då behövs inga kor.
När jag som barn fick höra talas om att det fanns en ”mjölksten” i vår by, satte det genast full fart på min fantasi. Att korna vi hade hemma på gården gav oss mjölk, det visste jag förstås. Men att det i byn också fanns en magisk sten, som förmodligen innehöll så mycket mjölk att den aldrig någonsin skulle ta slut – det var ju nästan ofattbart!
Jag minns att jag tyckte att det var en otroligt värdefull skatt. En sådan sten måste ju var värd ”många pengar”. Jag tänkte att stenen måste förbli vår hemlighet – så att inte tjuvar och banditer kommer och stjäl den av oss. Så många spännande tankar!
Samtidigt var jag orolig för vad som skulle hända med våra kor. De hade ju alltid hade bott hos oss på gården. Om en sten kan ge oss mjölk, så behövs ju inte längre några kor.

Nu, nästan 60 år senare, kan jag ibland sakna den livliga fantasi jag hade som barn – där gränsen mellan verklighet och saga kunde flyta samman.

Idag kan jag dock konstatera att det inte längre finns några kor kvar i byn. Mjölkstenen står fortfarande på samma plats – och vi har mjölk…

Ulf Johanssons egna ord om utställningen
Jag heter Ulf Johansson, är född 1958 och uppvuxen i den lilla byn Önnesmark, knappt fyra mil söder om Skellefteå. Jag bodde där under mina första 16 år, sedan följde studier. Först pluggade jag ett år i Skellefteå sedan två år på fotoskolan i Luleå. Ett par veckor innan utbildningen i Luleå var avklarad blev jag kontaktad av Norran i Skellefteå som undrade om jag var intresserad av att jobba där. Jag tackade ja och blev kvar där som pressfotograf i 40 år.

Mitt fotointresse började med familjens Kodak Instamatic kamera. Det sa klick direkt och efter idogt sparande kunde jag i början av 70-talet äntligen köpa min första systemkamera, en Rolleiflex SL 35. När jag dessutom fixade till ett eget mörkrum gick intresset inte att stoppa. Jag ville och skulle bli fotograf!

Under 50 års fotograferande har det också blivit ett antal bilder från min hemby, utan att jag egentligen hade något syfte med dem. Jag ville bara, genom fotografierna, spara människor och situationer i minnet. Idag är jag väldigt glad över de bilder jag har, men samtidigt sörjer jag de som aldrig blev tagna.

Att växa upp i Önnesmark var varmt och tryggt. Bästa kompisen bodde i granngården och i de övriga husen fanns bara snälla människor. I ett av husen på vänster sida när man närmar sig ”vändskivan” bodde tant Jenny och henne hälsade man gärna på då hon ofta bjöd på godis – även när det inte var lördag. Tillgången på godis var väl si och så men med jämna mellanrum körde Bror Ek genom byn med sin varubuss där man kunde köpa allt från Burviksbakade bullar till tvåöres-kola. ”Fatta hur mycket godis man fick för en krona”.

Min uppväxt präglades av stor frihet under eget ansvar. Den enda förmaningen var däremot alltid: ”Se till att inte göra illa er”. Precis som i andra jordbrukarfamiljer förväntades man dock hjälpa till när det behövdes. Det var en självklarhet att hugga i vare sig det gällde att sätta potatis, räfsa hö eller ta in korna.

Ett och annat bus blev det såklart… När jag och min barndomskompis skulle testa sprängkraften i en kinapuff lyckades vi både smälla den och elda upp den lada vi höll till vid. Den egna skammen och polisförhöret efteråt var straff nog och jag minns att vi blev förlåtna.
Många av de människor ni ser på bilderna i min utställning finns tyvärr inte längre med oss men jag kan fortfarande, än idag, se deras ansikten och höra deras röster när jag passerar husen de bott i.
Välkommen till min hemby Önnesmark!

Om Önnesmark
Önnesmark är en gammal jordbruksbygd med anor från 1200-talet och var i början av 1500-talet en av de större Lövångersbyarna. Enligt Jordeboken fanns då sex verksamma bönder. Rasmus Olsson var en av dem och han var utan konkurrens socknens rikaste karl. Hans egendom uppgick till ett värde av 359 mark och 6 öre. Omräknat i kronor var han värd 70-80 000 kr – en för den tiden svindlande summa. Under ett par årtionden på 1700-talet bodde det 16 vuxna här och byn sägs ha varit störst under mitten av 1800-talet.

När Önnesmark 1981 blev utsedd till ”Årets by” fanns ett 40-tal personer fast boende i byn. Idag är inte ens hälften av byns gårdar bosatta året om – men med den optimism som nu råder i Skellefteåområdet kanske det snabbt kommer att ändras?

Byns speciella kännemärke är ”Mjölkstenen” – ett stort sprucket stenblock i närheten av infarten från nuvarande E4. Namnet fick stenen efter att byns kvinnor förr i tiden brukade stå där och sälja mjölk och fil åt soldater från norra länsdelen som marscherade förbi för vidare färd mot exercisplatsen vid Gumboda hed. Den användes som övningsområde 1649-1897.

Vill du veta mer om byn rekommenderar jag Önnesmarks hemsida och speciellt rubriken ”Walter om Önnesmark”. Där finns några utdrag ur Walter Widmarks bok ”Avtryck” där han berättar personliga minnen från sin uppväxt på 1950-talet. Det finns också ett avsnitt om hans bror, Önnesmarks egen olympier, Bengt Persson. Det är som Walter säger: ”Allt liv lämnar avtryck. Alla människor har en historia att berätta”.

Mina övriga minnen får ni se i bilder.

Välkommen till min utställning!