Louise Bourgeois, 1911 – 2010, FR/US
Crochet II, 1998
Louise Bourgeois är framför allt känd för sina arbeten i brons, sten och trä. Den enorma bronsskulpturen Spider har visats på etablerade konstinstitutionerna världen över. För Bourgeois symboliserade de hårda materialen ett utforskande av det maskulina. I kontrast kom textil in relativt sent i hennes yrkesliv då hon med nål och tråd började tråckla ihop figurer som anspelade på egna barndomsminnen, sårbarhet, oro men även tillhörighet. I utställningen visas verket Crochet II (crochet betyder virka på franska) där öglor väver över pappret likt en illustration som tycks blottlägga trådens färd mot att ta en specifik form. Den speciella teknik som använts kallas Mixografia, en metod som trycker papper till tredimensionella ytor.
Jan van Esch, född 1970, NL
Tillgift, 2022
Verket är ett pågående projekt där konstnären fördjupar sig i undermedvetna psykologiska krafter och maktspel mellan givare och mottagare. Specifikt handlar det om västvärldens förhållningssätt till den enorma mängd begagnade kläder vi konstant samlar ihop och skänker vidare till behövande i olika länder.
Under flera månader har van Esch samlat ihop slängda eller kvarglömda kläder på Berlins gator. I vad han kallar en ritual har han tvättat och minutiöst tecknat av plaggens alla trådar i naturlig storlek och därmed skapat klädesporträtt. Konstnärens idé är att genom olika konkreta aktionshandlingar återlämna kläderna till gatan. Titeln Tillgift ställer frågan om vad som egentligen utgör en osjälvisk gest och om inte gåvan är en återspegling av en form av maktutövande.
Charlotte Gyllenhammar, född 1963, SE
Konstruktion, 2022
Charlotte Gyllenhammars arbete genomsyras av viljan att överraska och kanske rent av kullkasta förväntningarna i beskådarens blick. Konstnären är bland annat känd för sin serie av kvinnor i tyllkjolar som hänger upp och ned från trapetser, skulpturen av sin upp och nedvända studio samt eken som presenterades med rötterna mot himlen vid Sergels Torg. Verket i utställningen är en uppförstorad konstruktionsritning av konstnärens egna arkitektur, ett torn i betong från 2007 med titeln Traum. Trycket på det benvita sammetstyget skildrar mötet mellan tornets tunga, slutna maskulinitet och det mjukt draperade rödrutiga byggstenar vilket för tankarna till något mycket mer lekfullt.
Hanna Holmgren, född 1986, SE
Det stora blå, 2017-2022
I sitt arbete skapar Hanna Holmgren stora skulpturala volymer med hjälp av återbrukad textil. Det repetitiva och tidskrävande arbete som ligger bakom dessa verk driver långsamt arbetet framåt. Det meditativa tillstånd som upprepningen frammanar, de regler och begränsningar som konstnären själv sätter upp genom sitt skapande, utgör grunden för de organiska skapelser som växer fram. Här kan vi associera till naturens landskap men även till den mänskliga kroppen. Genom handens arbete, materialet, tiden och rummet bygger konstnären ett eget universum, en egen slags artificiell natur som är tänkt att förmedla intryck i likhet med naturupplevelser. Det stora blå är ett interaktivt verk där besökare under specifika tider kan virka vidare på verket.
Tarik Kiswanson, född 1986, SE/FR
Passing II, 2022
Lån från Hallands Konstmuseum
Tarik Kiswansons konstnärliga arbete bygger på idéer kring rotlöshet, identitet och förnyelse. Här finns även tankar kring métissage, det vill säga att på ett gränsöverskridande och inkluderande vis utforska kulturell tillhörighet, skapa och överleva mellan flera villkor och sammanhang. I sina textila verk sammanfogar han familjens historia genom klädesplagg från olika generationer. Främst genom konstnärens egna plagg men även arvet från mormoderns och mammans. Utöver dessa finns inlånade historiska plagg ur samlingen på Hallands Konstmuseum. Konstnärens identitet finns i alla lagren men samtidigt inte i något. Det vi ser är plagg som röntgats i kameran på en lungklinik. Bilderna återger de fina, tunna fibrerna som sedan sammanfogats till en stor bild i datorn och tryckts på bomullstyg.
Matilda Kenttä, född 1993, SE
10 Yards of Linen, 2020
Matilda Kenttäs arbete genomsyras av tankar kring arbete – hur definieras det och är det enbart betalt arbete som räknas som arbete? Timmar blir till år bakom vävstolen, oftast i ensamhet men kanske även i sällskap av andra kvinnor där vävstolens skyttel metaforiskt registrerar konversationen väverskor emellan. I ett historiskt perspektiv har väven varit en metafor för kvinnligt arbete. I dagens ekonomiska landskap undersöker Kenttä om vävande kan betraktas som en metod att omfamna det långsamma och tidskrävande.
10 Yards of Linen är en respons på första kapitlet i Karl Marxs Kapitalet från 1867. I kapitlet Vara och pengar använder sig Marx av en rock och 10 yards (9,144 meter) linneväv som exempel för att förklara bruksvärde, varuvärde och arbete i ett kapitalistiskt system.
Britta Marakatt-Labba, född 1951, SE
Du for, 1980
Genom sina brodyrer fogar Britta Marakatt-Labba samman en mängd frågeställningar som rör människans förhållande till naturen. Med sin egen historia och det samiska arvet som bakgrund uppmärksammar hennes arbete urfolkens förödande villkor, politiska konflikter och klimatförändringar. Vid sidan av dessa teman löper även det poetiska, det tidlösa och det mytologiska. Varje stygn är närvarande som uttryck, skapar en helhet och ett narrativ som människan faktiskt förhållit sig till årtusenden. Genom sina gränsöverskridande broderier har Marakatt-Labba inte bara upphöjt det kvinnliga hantverket till konst, hon har dessutom blivit synlig på den internationella samtidskonstens scen och därigenom hjälpt till att underminera könsmaktsordningen.
————————————————-
Louise Bourgeois, 1911–2010, FR/US
Crochet II, 1998
Louise Bourgeois is known primarily for her work in bronze, stone, and wood. Her enormous bronze sculpture Spider has been shown at prominent art institutions all over the world. These hard materials symbolized for Bourgeois an exploration of masculinity. By contrast, textiles entered her repertoire relatively late in her career, when she began using needle and thread to tack together figures that alluded to her own childhood memories, with vulnerability and anxiety but also a sense of belonging. On view in our exhibition is the work Crochet II, in which loops weave across the paper like an illustration that seems to expose the yarns’ journey toward taking on a specific form. The particular technique used here is called Mixografia, a printing method that presses paper into three-dimensional surface reliefs.
Jan van Esch, b. 1970, NL
Tillgift, 2022
This work is an ongoing project in which the artist delves into the subconscious psychological forces and the power play between givers and takers. Specifically, it’s about the Western world’s attitude toward the enormous amount of used clothing we are constantly collecting and donating to people who need it in other countries.
For several months, van Esch collected discarded or forgotten clothing on the streets of Berlin. In what he refers to as a ritual, he washed and meticulously drew a clothing portrait of each item at full size, showing every thread. The artist’s idea is to return the clothing to the streets by taking various concrete actions. The title Tillgift poses the question of what it is that makes a gesture altruistic and whether giving a gift isn’t really just a way of exerting power.
Charlotte Gyllenhammar, b. 1963, SE
Construction, 2022
Charlotte Gyllenhammar’s work is permeated with a desire to surprise and perhaps even upend her viewers’ expectations. The artist is known, among other things, for her series of women in tulle skirts that hang upside-down from trapezes, sculptures of her upside-down studio, and the inverted oak that reaches its roots to the sky above Sergels Torg. The work in our exhibition is a magnified construction drawing of the artist’s own architectural design for a tower of concrete made in 2007 with the title Traum. The print on the bone-white velvet fabric depicts the meeting of the tower’s heavy, closed-off masculinity with the softly draping red-square building blocks, which lead to thoughts of something much more playful.
Hanna Holmgren, b. 1986, SE
The Big Blue, 2017–2022
In her work, Hanna Holmgren creates large sculptural volumes with the help of reused textiles. The repetitive and time-consuming labor behind these pieces drives the work slowly onward. The meditative state that repetition brings on, the rules and limitations the artist herself establishes through her making, provide the basis for the organic creations that grow forth. Here we may find allusions to natural landscapes, but also to the human body. Through the work of the hand, the material, time, and space, the artist builds a universe of her own—a kind of artificial nature intended to convey impressions like those we get in the natural world. The Big Blue is an interactive artwork that allows visitors to knit further on the piece at specific times.
Tarik Kiswanson, b. 1986, SE/FR
Passing II, 2022
Loan from Hallands Konstmuseum
Tarik Kiswanson’s work builds on ideas surrounding rootlessness, identity, and renewal. Here we find ideas about métissage, or exploring cultural identity in a boundary-defying and inclusive way, creating and surviving in the midst of multiple conditions and contexts. In his textile works, he weaves together his family history through items of clothing from different generations—primarily through the artist’s own clothes but also some inherited from his mother and grandmother. In addition to these, there are historical garments from the collection of Hallands Konstmuseum. The artist’s identity exists in all of these layers and at the same time in none of them. What we see is clothing that has been x-rayed in the radiology unit of a lung clinic. These images capture the fine, thin fibers, and he then joins these together in the computer to form a large image that he ultimately prints on cotton fabric.
Matilda Kenttä, b. 1993, SE
10 Yards of Linen, 2020
Matilda Kenttä’s art is permeated with thinking about work: how do we define it, and is it only paid work that counts as work? Hours turn to years at the loom, often in solitude but perhaps also in the company of other women, the loom’s shuttle metaphorically registering the conversation between weavers. From a historical perspective, weaving has been a metaphor for women’s work. In today’s economic landscape, Kenttä investigates whether weaving can be regarded as a method of embracing the slow and the time-consuming.
10 Yards of Linen is a response to the first chapter of Karl Marx’s Das Kapital from 1867. In the chapter, entitled The Commodity, Marx uses a coat and ten yards of linen fabric as an example to explain use-value, exchange-value, and labor in a capitalistic system.
Britta Marakatt-Labba, b. 1951, SE
You Left, 1980
Through her embroideries, Britta Marakatt-Labba joins together a number of questions related to people’s relationship to the natural world. Using her own history and the legacy of Sami cultural heritage as a background, her work draws attention to the devastating conditions of indigenous peoples, political conflicts, and climate change. Running alongside these themes are also the poetic, the timeless, and the mythological. Every stitch is present as an expression, creating a whole and a narrative to which people have actually related for millennia. Through her boundary-defying embroideries, Marakatt-Labba has not only elevated the women’s craft to an art form; she has also become visible in the international contemporary art scene and thereby helped to undermine the gender-based power structure.
