Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng

Verkförteckning with Love

Sara Bjarland (FIN)
Fejka, 2014 / 2022
Installation. Plastväxter, akrylfärg, Ikea hyllor

I vår vardag är försöken att imitera naturen ständigt närvarande genom upphöjda återgivningar i olika form. Monumentala landskapskulisser i sociala media, storblommande fönsterplantor eller buskar som omsorgsfullt beskurits för att så täta som möjligt skydda mot insyn. Ögonblicksbilder som förmedlar livskraftig grönska och påminner om något som med uthållighet och styrka överlever och utmanar oss.

Sara Bjarlands kritiska blick gör verket Fejka till mer än ytterligare en naturtrogen skildring. Med en retsam ironi förmedlar plastväxternas gulbruna blad i Bjarlands verk mer realism än många andra försök att autentiskt återge naturen. Vi lyfter in den vildvuxna kraften hos naturen i våra hem, förstärker den med mobilkamerans filter eller minns den förskönat från vår barndom – en mänsklig längtan efter att vara en del av något större som också kan föra med sig insikter om vår egen oansenliga litenhet. Bjarlands återgivningar av naturen är av en sort vi sällan önskar reproducera. Tiden har i hennes verk inte avstannat vid ett ögonblick då fulländningen är total utan vid ett tillfälle som påminner om det som kommer efter.

www.sarabjarland.com

Sara Bjarland (FIN)
Blossom, 2008
Video

Med naturen som förlaga blandas det vardagliga och det vackra i Sara Bjarlands arbete. Genom att återanvända stukade och bortvalda material från bebyggda miljöer reflekterar Bjarland kring konsumtionssamhället vi omges av. Objektens ursprungliga syften omformuleras och blir kommentarer på samtida generationers avtryck på tillvaron.

I verket Blossom tar Bjarland vara på de övergångar som synliggörs i objekt som dröjer sig kvar mellan det igenkännbara och det okända, mellan att ha haft en funktion och att plötsligt sakna värde. Materialen utforskas och ges nya dimensioner när de inför våra ögon vecklas ut tillsammans med insikten om en pågående metamorfos. En postmänsklig värld tar form, fylld av lämningar från en tid som passerat och som i vissa fall getts nytt liv.

www.sarabjarland.com

Céline Cléron (FRA)
Conseil de révision, 2017 – 2018
Installation. Trä, djurkranier

I Célin Clérons verk Conseil de révision undersöks relationen mellan människa och djur. Djurkranier och vägghängda mätstickor avsedda för franska skolbarn och värnpliktiga skapar ett visuellt uttryck som förmedlar både omsorg och kontroll. När installationen visas i Sápmi får verket ännu ett lager mot en bakgrund av koloniala övergrepp mot det samiska folket och deras rättigheter. Oförrätter som begåtts och ofta gestaltas av de mätinstrument som nyttjats för att undersöka, särskilja och förtrycka generationer av samer. Även om mätstickorna bytts ut är kolonialiseringen av Sápmi pågående, trots att det allt för ofta talas om som något passerat.

I Clérons verk infogas människan som en del av naturen. Djurkranierna utgör fragment av ett drömlikt bestiarium och blir påminnelser om ödmjukhet inför naturen och historiens närvaro. Konsten visas inte oberörd av sin kontext och existerar, likt det samiska, inte segregerat från sin omvärld utan jämsides och i relation till det som angränsar. Hur vi förstår de konstnärliga uttryck vi ställs inför påverkas av sammanhang, plats och personliga erfarenheter. I varierande tolkningar kan nya tankar och samtal ta form.

www.celinecleron.com

Benedikt Fischer (AUT)
Pearly whites, 2017 / 2018
Broscher. Snäckor, pärlemor, sculpey, remanium

Landskapen vi omges av skildras ofta med breda penseldrag och fyllda med kraftfulla element som kuvar omgivningen. Det storslagna återfinns inte bara i den övergripande bilden utan också i detaljerna och dynamiken dem emellan. Benedikt Fischers verk Pearly whites sammanfogar natur och kultur genom berättelser om människans utveckling. Installationen som består av en serie smycken förhåller sig ofrånkomligt till den mänskliga kroppen och dess historia. De lätt förvrängda och individuella porträtten av naturen blir också återgivningar av mänskliga karaktärsdrag och därmed subjekt i sig.

Snäckorna för med sig ett historiskt perspektiv kopplat till mänsklighetens första spårbara smycken, ett perspektiv som tillsammans med ordleken i verkets titel påminner om ständigt närvarande skönhetsideal. Verksdelarnas individuella variationer med sina snarast groteskt tandfyllda leenden blir också en samtida kommentar kring biologisk mångfald. Karaktärerna utgör med sitt skruvat humoristiska uttryck ett närmast levande exempel på hur miljöpåverkan kan förvränga det naturliga urvalet. Samtidigt är varje del en liten juvel som påminner om ett landskap med många olika naturtyper, arter och en stor genetisk variation.

www.cargocollective.com/benediktfischer

Marit Følstad (NOR)
REVOLUTION, 2014
Installation. Neon

Sveriges första kvinnliga statsminister talade under sitt installationstal hösten 2021 med framtidstro om en grön industriell revolution. Att förändra vårt sätt att förhålla oss till jordens resurser är inte längre en valmöjlighet utan ett krav. Med denna revolution som till stor del tar plats i norra Sverige följer också negativa konsekvenser. Anläggning av vindkraftsparker, etablering av industrianläggningar och exploatering av markområden sker på bekostnad av renskötseln och den samiska kulturen. Många planerade ingrepp på naturen är svåra, om ens möjliga, att återställa eller kompensera för och sker utifrån koloniala beskrivningar av stora markområden som obebodd ödemark.

Skiftningarna i Marit Følstads verk REVOLUTION utgör ett komprimerat narrativ där de laddade orden lyser upp i en loop utan uttalad början eller slut. Vi ställs inför en evighetsberättelse om mänsklighetens upprepningar och känslor av missmod och beslutsamhet. Med ett lättsamt uttryck och en lek med orden som ingår i verkets titel skildras en rörelse mellan handlingar och motreaktioner. Verkets uttryck förändras över tid och växlar i likhet med pågående samhällsdebatt mellan spirande optimism och omvälvande förödelse.

www.folstad.net

Carola Grahn (SÁPMI/SWE)
Sieidevárri, 2016
Skulptur. Plast, fläkt

Oavsett hur obevekliga landskapen som omger oss förefaller förblir de inte statiska. Naturen påverkas och förändras. Resursrika marker exploateras, nya stadssiluetter byggs upp och klimatförändringar färgar tidigare karga landskap mjukt gula av växter som aldrig förr blommat mellan högfjällets stenar. Platser ges nya innebörder utifrån skiftande behov och omformulerade referenser vilket bidrar till att traditioner måste utvecklas, stundvis påskyndade av omgivningens inverkan.

I en miljö som bitvis ändras utom vår kontroll blir traditioner och arv från tidigare generationer ovärderliga. Distinktionerna mellan att bevara och konservera traditionell kunskap skildras i Carola Grahns verk Sieidevárri med ett avväpnande uttryck i form av ett storskaligt uppblåsbart fjäll. I en skulptural installation om förlust och kompensation ifrågasätts om naturens fysiska egenskaper kan förändras utan att de osynliga landskapen går förlorade.

Carola Grahn (SÁPMI/SWE)
Väntan, 2019
Skulptur. Tryckt textil, spännband, snöslunga

Förhöjda temperaturer påverkar naturens förutsättningar och hur vi förhåller oss till den. Den pågående klimatkrisen berör alla från renskötare som följer sina renar genom de åtta årstidernas skiftningar till bärsäsongens tillresta arbetare. För många norrlänningar har Carola Grahns verk Väntan ett bekant uttryck i form av en tillfälligt övertäckt maskin avvaktande nästa period av kyla och snö. Med skillnaden att det i Grahns verk finns ett dystopisk inslag av en väntan utan ett självklart slut.

Textilen med tryck av en nebulosa, ett flera ljusår stort moln av gas och rymdstoft, är fastsurrat runt en snöslunga med ett orange spännband. Tid och rymd blir i verket tillsammans symboler för det oändliga och en oförutsägbar morgondag. Grahns installation är en kommentar till vår samtid och en oviss framtid som beslöjas av mer än enbart ett transparent tyg.

Geir Tore Holm (SÁPMI/NOR)
Máilbmi (Speajal) / Världen (Spegel), 1999
Málbmi ((Điedut) / Världen (Information), 2001
Máilbmi (Gođđinstuollu) / Världen (Stickningsstolen), 1999
Analogt fotograf. Pigmentbläck på bomullspapper

Även de mest betagande vyer blir efter nog lång tid vardag, en kuliss vi inte längre lägger märke till. I Geir Tore Holms fotografi Máilbmi (Speajal) gestaltas ett storslaget landskap knappt möjligt att se genom fönstret som är bildens centrala blickfång. Bakom storblommande växter och volangprydda spetsgardiner förskjuts havet och fjällen i oskärpa. Serien av fotografer utgör skildringar av ett hem och dess värde – för vissa inte mer än en plats som vilken annan, för andra ett tempel som smyckas i överflöd. Oavsett om hemmet utgör ett skydd mot en rasande natur eller är en plats för återhämtning speglar det den boendes personlighet och förhållande till landskapen utanför.

I Holms arbete blandas vardagen och konsten återkommande utifrån samisk kunskap och sätt att tänka. I dokumentära utsnitt av föräldrahemmet återges ögonblicksbilder som väcker frågor om identitet och på vems villkor det samiska tar plats. Den mänskliga relationen till naturens resurser skildras på olika sätt i fotografierna där naturen ömsom inkluderas och exkluderas. Det finns i bilderna en geografisk tydlighet och en skymt av en generell mentalitet hos en äldre generation. Framförallt skildras en omsorg i det tillsynes anspråkslösa.

www.nordligefolk.no/sjosamene/kunst-musikk-litteratur/geir-tore-holm/

Hanna Husberg (FIN)
In the Vast Ocean of Air, 2016
Installation. Neon, projektion, ljud

Många av oss har en relation till barndomens inomhusklimat genom etiketten på gamla el-element som på flera språk klargör att de inte får täckas över. Elens betydelse har återkommande aktualiserats under en pågående period av rusande elpriser. I verket In the Vast Ocean of Air berör Hanna Husberg klimatkontrollen som idag efterfrågas av våra inomhusmiljöer. Installationen består av ett videoverk filmat kring Svalbard, en plats som sedan 1600-talet exploaterats för sina naturresurser, och fem neonskyltar som genom joniserad neon och argongas lyser i form av symboler för uppvärmning, nedkylning, fuktkontroll, luftcirkulation och rening. I ett försök att påbörja en kartläggning av luftens komplexa arkitektur fokuserar Husberg på molnens materialitet och dynamik.

Känslan av att betrakta något som inte kan förnimmas visuellt förstärks av videoverkets ljud, komponerat av Claire Bosi, och blir tillsammans med neonskyltarna ett sätt att kommunicera kring det vi inte kan se och ta på. För att kunna utforska hur luften kan förmedlas är det nödvändigt att inkludera historiska omständigheter och olika metoder för att skildra fakta. I Husbergs verk presenteras alternativa sätt att uppfatta, relatera till och konceptualisera luften och den inverkan den har på vår levda miljö.

www.hannahusberg.com

Hanna Husberg (FIN)
The World Indoors 2015
Installation. Växter, videoverk

Växtlighet har genom alla tider och kulturer använts som inspiration för att försköna och utsmycka den mänskliga tillvaron. Inom duodjin återfinns omsorgsfullt graverade blommor på samiska bruksknivar och florala ornament är återkommande i träkyrkor och kapell runtom i norrländsk glesbygd. Floran i våra inomhusmiljöer har förändrats och utökats med ett industriellt odlat utbud med ursprung långt från våra egna geografiska områden. Koloniala och samtida strukturer inkluderar en hårt manipulerad migration och bioteknik för att optimera den mänskliga livsmiljöns förutsättningar. Även under långa
perioder av vintermörker blir tropiska plantor från ortens varuhus och trädgårdsbutiker en del av vardagen.

Hanna Husberg tar oss långt bort från den norrländska myllan med installationen The World Indoors där vi möts av växter med fjärran ursprung och forskning avsedd för NASA. En kombination av Arekapalm, Svärmorstunga och Gullrankor skapar tillsammans idealiska luftförutsättningar för slutna system som rymdstationer och inomhusmiljöer. Växternas antal har i utställningen anpassats efter två personers behov. Två sittplatser har ställts framför det tillhörande videoverket med bilder i mikroskopiskt format av samma plantor. Omgiven av plantor som renar luften tvingas vi även att förhålla oss till föroreningarnas påverkan. Och hur historiska, kulturella och politiska kontexter avgör huruvida det är möjligt att upptäcka dessa osynliga företeelser.

www.hannahusberg.com

Per Isak Juuso (SÁPMI/SWE)
Trädgårdsälg och Sopälg, 2017
Skulpturer. Djurkranier, krattor, sopkvastar

Människans önskan om att vara en del av ett större landskap och viljan att samtidigt dominera naturen är ett ständigt inslag i tillvaron. Naturen har alltid varit ett utrymme för överlevnad och avkoppling och gränsen dem emellan är stundvis svår att särskilja, inte minst genom en allt vanligare längtan efter ett självförsörjande sätt att leva. Under hösten blir jaktkulturens starka närvaro i de norra delarna av landet påtaglig när kontorsmiljöer och mobiltelefoner byts mot jaktkojor, älgbössor och kaffepannor under veckor i sträck.

Sätten på vilka jakttroféer införlivas i våra hemmiljöer har förändrats tillsammans med deras betydelse. Från att vara styrkedemonstrationer över nedlagda byten och ekonomiskt välstånd ges de nu också plats som second hand fynd och inredningsdetaljer av plast. I Per Isak Juusos verk Trädgårdsälg och Sopälg gäckar ett lekfullt uttryck jakttroféernas traditionella maskulinitet. De signifikanta hornen är utbytta till strån från sopkvastar och plastpiggar från krattor i starka färger som betonar att naturen inte är vår att äga. Verken påminner om det som riskerar att gå förlorat och de syntetiska återgivningar vi lämnas kvar med när naturens resurser förbrukas i högre tempo än de hinner återuppbyggas.

Paula Lehtonen (FIN)
Wolfman, 2015
Videoinstallation. Projektion, ljud

Vi dras upprepat till det vi känner igen, oavsett om det handlar om destruktiva kärleksrelationer eller valet av kaffesort. Även om det inte alltid är berikande återfinns någonting kollektivt mänskligt i beteendet. Det okända och annorlunda upplevs för många initialt obehagligt och stundvis hotfullt. Ofta handlar det om en första vaksam reaktion snarare än en faktiskt närvarande fara, en rädsla som i olika sammanhang nyttjas för att tillskansa sig makt. Önskan om en tillvaro formad utifrån konservativa värdegrunder i en suverän stat är något som tar allt större plats i svensk politik och bland andra nordiska länder.

I verket Wolfman skildrar Paula Lehtonen utanförskap och en vardaglig kamp mot diskriminering hos grupper med en svagare position i samhället. Lehtonens huvudkaraktär, en hybrid mellan människa och djur, blir en referens till populärkultur och en antihjälte som för sin överlevnad kämpar mot vardagens utmaningar. I motsats till naturen skildras
staden som en hård miljö, förstärkt av musikern Rasmus Hedlunds specialkomponerade ljudlandskap. I verket flyter pågående diskussioner i Finland om vargar och upplevelser hos asylsökande samman. Med ett skruvat dokumentärt uttryck avhumaniseras frågorna och gör det smärtsamt tydligt hur människor värderas olika i samhällsdebatten. Genom sitt utseende skiljer sig Wolfman från den inhemska befolkningen och hindras av ett latent hat mot ”de andra” att bli en del av samhället. Berättelsen ser vi återkommande äga rum i och utanför Sápmi – upprepningar som paradoxalt upprätthåller och bekräftar uppfattningar om världen samtidigt som de sliter den itu och påverkar människor över generationer.

www.paulalehtonen.net

Elina Waage Mikalsen (SÁPMI/NOR)
Rođu Govkkit / Glenner i Vier, 2020
Ljudverk

De osynliga landskap som vuxit fram genom berättelser och traditionell kunskap hjälper oss att vara i kontakt med markerna vi lever av och resurserna vi har att förhålla oss till. Faller dessa i glömska riskerar även förbindelsen med det som existerar utanför den fysiska och visuella tillvaron att gå förlorad. Elina Waage Mikalsen låter den som tar del av verket Rođu Govkkit / Glenner i Vier följa med på en resa ned i undervärlden, upp genom skogen och in i kroppen. Genom sin röst och platsspecifika ljudupptagningar utforskar Waage Mikalsen förhållandet mellan det som finns ovan jordens yta och det som döljer sig under den.

Det icke världsliga sammanfogas med ny teknologi i ett konceptuellt ljudlandskap som utgör en alternativ och närmast sakral naturskildring utanför tid och rum. Inledningsvis trevande undersöks hur tanken och ljudet kan användas. Jojken, som i sitt uttryck rör sig utanför ett västerländskt narrativ och sätt att komponera musik, blir tillsammans med ljudupptagningar från marken delar av verket. Fysiska utgrävningar i jorden och hålrum i våra minnen blir portaler till andra världar. Genom meditativa upprepningar skapas en tvetydig känsla kring det igenkännbara och det obekanta. Vardagliga läten övergår till mer svårdefinierade ljudbilder och skapar ett futuristiskt men samtidigt naturnära rum där den mänskliga närvaron hela tiden gör sig påmind.

Anja Örn (SWE)
Organismer, 2011
Skulpturer. Patinerad brons

Beroende på vem som skildrar landskapen varierar vilka aspekter som ges värde och utrymme. Utifrån olika perspektiv återges naturen på utvalda sätt som gynnar respektive agenda, oavsett om det handlar om smutsig industri som vill gröntvätta, turismnäring som lockar med storslagna upplevelser eller miljöaktivister som vill vända en skadlig utveckling. Utöver aktuella skildringar som talar till våra värdegrunder bidrar ofta minnesbilderna från vår barndom till vår relation med naturen. Den ohämmade lek, som inte tar hänsyn till vilka landskap som är verkliga och vilka som tar plats i fantasin, ersätts successivt med vedertagen kunskap – barndomens minnen förändras och sätten vi förhåller oss till dem skiftar över tid.

I Organismer reflekterar Anja Örn kring jordens förutsättningar och naturens förmåga att uppmärksamma oss på vår egen dödlighet. Utifrån en förälders berättelse om vikten av symbios mellan flora och fauna ger Örns verk det lätt förbisedda tyngd. Verkets skala låter oss komma nära detaljerna och skapar en fysisk närvaro och medvetenhet kring det vi inte alltid lägger märke till. Storleken och valet av material berättar något om markerna vi lever av och om betydelsen av de små varelserna för en fungerande helhet. I form av storslaget gjutna daggmaskar blir bronset en hyllning till delar av tillvaron som vi tar för givna och vår egna betydelse i relation till naturen skiftas.

www.ratdragonproduction.se/anja/