Rudolf Persson 1905-1965

Inläsningen finns som text längre ner

När Boliden började byggas upp var Rudolf Persson i tjugoårsåldern. Han hade växt upp i Strömfors, en by nära Boliden. Under åren fick han se och uppleva hur det nya samhället växte fram och nya människor flyttade in. Själv blev han engagerad i IOGT där han så småningom blev ordförande. Rudolf beskriver hur föreningslivet var starkt i Boliden. Det anordnades festligheter med både dans och tombola.

Inläsning av Rudolf Perssons skrift
Några minnen från begynnelsen

Det man kanske först kommer ihåg är väl lokalsvårigheterna. Då logen bildades, fanns ingen lämplig samlingslokal i samhället. Vi bodde ju alla i Strömfors då, och i själva Boliden var de första husen under byggnad. För logemöten måste vi de första åren hålla oss till de små kafélokalerna som fanns, mest var det väl på Rönnbloms vi höll till. Logens arbetsmaterial fick vi förvara i hemmen och bära med oss i väskor och kassar, när vi skulle ha möte. Men humöret och entusiasmen var det inget fel på. Vi trodde på logens framtid och knogade på, fast det var primitivt och besvärligt.

Över hela Boliden härskade på den tiden en sorts nybyggarstämning och ska vi säga – vildmarksromantik. Till den hörde ett gott kamratskap och en stark tro på framtiden. Många av oss var tidvis arbetslösa och hade det besvärligt på mångahanda sätt. Dåliga bostäder t.ex., men vi trodde på Boliden och dess framtid. Och i våra framtidsförhoppningar spelade logen en stor roll.

Jag minns en gång då vi hade ”basar” på Bolidens första festplats, en skogsbacke utmed strömforsvägen. Då var det en fröjd att vara festarrangör. Folk vallfärdade långväga ifrån för att ha besökt Boliden, Guldstaden i vardande. Det myllrade av folk. Tombolalotter och annat gick åt som smör i solsken, pengarna strömmade in, och nettot blev stort. Och roligt hade vi! Vi gnolade och dansade ”Säg det i toner och inte i ord”… och ”Ramona”, och svärmeriernas vågor gingo höga trots den steniga backen och bristen på promenadstigar. Glädjens stördes inte nämnvärt av att ett och annat tjoande, förorsakat av Brattens droppar, ekade mellan tallarna.

För mig personligen var det en härlig tid. Jag hade växt opp i en stillsam bondby och var tämligen svältfödd på sådant som hörde till de ideella intressena, jag endast genom läsning kommit att få i mig. Här kom jag mitt upp i ett sjudande föreningsliv. Det var inte bara logen. Det var fackföreningen också, och så kom jag att vara med i det illustra sällskap som kallade sig Amatörklubben Flamman. Lita på att jag njöt! Redan efter några kvartal i logen hedrades jag med förtroendet att bli vald till LT (Loge-Templar = ordförande). Det kändes förstås lite nervöst, jag var ju bland de yngsta i logen. Men samtidigt var jag inte så lite stolt över att ha kamraternas förtroende att föra klubban. Jag pluggade mötesteknik ur en liten bok, som jag fått låna av Wille Berglund, och sen var det bara att gå på och göra så gott man kunde.

Hur var det då att arbeta i logen på den tiden? Ja, nog var det jobbigt alltid. Men vad betydde svårigheterna. Det var ju så roligt, och kamratskapet inom logen gav så mycket. Vi visste också att vårt arbete och vår insats för logen var värdefullt. Jag tror också att det arbete som utfördes i logen för 25 år sedan då Boliden grundades och byggdes upp, kan röna uppskattning och föras vidare av er unga godtemplare idag.

Lycka till i ert arbete att föra verket vidare!

Rudolf Persson

Källor
Mattias Kågström läser ur: IOGT-logen 4860 Malmen, Boliden. Bearbetat version ur minnesskrift vid 25 års-jubileum (Folkrörelsearkivet Västerbotten)

Sveriges befolkning 1930

Sveriges befolkning 1940

Sveriges dödbok 1860-2016

Norra Västerbotten 19650421