Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar
    Visa fler

    Några sökförslag

    Stäng

    Nybyggen

    Den som blev nybyggare gjorde en överenskommelse med staten om att bygga hus och gärdesgård, och anlägga väg, åker och äng inom ett visst område. Som tack behövde nybyggaren inte betala skatt för marken på upp till 40 år. Tanken var att nybygget efter den tiden skulle ge så mycket skörd och inkomst att familjen kunde börja betala skatt. Nybyggaren fick då rätten till sitt eget skattehemman och kunde kalla sig bonde. Men flera nybyggen kom aldrig så långt att de blev skattehemman. För många familjer var det en tuff och svår uppgift att bryta ny mark. Ibland var marken så eländig och mager att det knappt gick att odla något alls. Mellan 1730 och 1870 tillkom cirka 850 nybyggen i Skellefteå, Norsjö och Malå. Många nybyggen blev med tiden byar. Det första nybygget i området var Hornsträsk som byggdes 1731.  

    Läs mer

    Tväråfors

    Tack vare gamla dokument och kartor vet vi en hel del om hur ett nybygge kunde se ut och vilka som bodde där. Ett av dessa nybyggen är Tväråfors som låg i närheten av Byske. Det grundades 1823 av Johan Jonsson från Blåfors. 

    För att ett nybygge och de som bodde där skulle ha en möjlighet att överleva behövdes mycket mark som kunde ge mat till människor och djur. På nybygget Tväråfors fanns inte bara ett bostadshus, en så kallad mangårdsbyggnad, utan även en rad andra typer av byggnader.  

    Alla djuren bodde i en ladugård som innehöll spilta för hästarna, bås för korna och fålla för fåren. Djuren behövde mat och allt foder och hö förvarades i hölador. 

    För att ta hand om det som odlades behövdes bodar till förvaring. Smedja fanns på gården för tillverkning och lagning av redskap. För att hålla huset varmt behövdes ved, som förvarades i vedhus. För att gå på toa gick man till ett avträde, en typ av dass.

    På modellen ser du hur Tväråfors såg ut.

    Fördjupning

    Under tiden 1730–1870 anlades cirka 850 nybyggen i de nuvarande kommunerna Malå, Norsjö och Skellefteå. De flesta av dessa utvecklades till byar. Orsaken till denna stora mängd av nybyggen var den befolkningsökning som kom när fredligare tider inträdde efter det svenska stormaktsväldet hade gått under 1721. Folkökningen stimulerades även av förbättringar inom jordbruket och vaccineringar mot smittkoppor. Denna utflyttning till kronans skogar kom att helt förändra odlingslandskapet i Västerbotten.