Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar
    Visa fler

    Några sökförslag

    Stäng

    Lejonströmsbron

    Under vårvintern 1735 gick några byamän från Skellefteå socken ihop och skrev ett brev till landshövding Gyllengrip. De tyckte att det var dags att bygga en bro över älven så att alla skulle kunna ta sig över på ett bekvämt och säkert sätt. Fram till dess hade människor, djur och gods fått åka färja. Brobygget kom igång snabbt och år 1737 var bron färdig. För att få passera var alla tvungna att betala en avgift. För att transportera en vagn som drogs av två hästar fick man betala 12 öre kopparmynt, för en kärra med en häst 6 öre kopparmynt och en person som promenerade över bron skulle betala 1 öre kopparmynt. Den nya bron kallades länge bara Bron eller Storbron. I slutet av 1700-talet, när Lejonströms sågverk växte fram strax nedströms, började den så småningom kallas Lejonströmsbron.

    Läs mer

    Lejonströmsbron

    Den första bron över Skellefteälven var belägen i Krångfors. Den finns belagd i alla fall från 1600-talet. Den andra bron är den vi idag kallar Lejonströmsbron. Det gamla namnet på den var helt enkelt Bron, eller med tiden Storbron. Det var när Lejonströms sågverk vid slutet av 1700-talet växte upp omedelbart nedströms norra landfästet, som bron fick sin benämning från sågverket.

    Vid norra landfästet fanns också en brostuga där en broavgift upptogs av de som passerade: 1 öre kp.mynt. för en gående person. 3 öre kp. mynt. för en ridhäst. 6 öre kp. mynt. för en chaisse eller kärra med häst före.

    Den första hastighetsbegränsningen på bron utfärdades redan 1868. Då bestämde Landshövdingen att ett vite av 5 Riksdaler riksmynt, skulle utgå för den som åkande eller ridande färdades fortare än gående.