Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar
    Visa fler

    Några sökförslag

    Stäng

    Marknad

    Vid den här tiden levde de flesta människor på landsbygden. Maten på bordet och kläderna på kroppen var odlade och tillverkade hemma på gården. Men vissa varor som salt, vete och järn fick man köpa på marknader.  Arvidsjaur, Burträsk, Kåge, Lövånger och Skellefteå var viktiga handelsplatser här omkring. Det var bara särskilda handelsmän från Piteå och Umeå som fick sälja på dessa marknader. De hade själva köpt in varor på resor till bland annat Stockholm.  Ända sedan 1400-talet hade det varit stränga regler för att få sälja varor till utlandet. Det kallas Bottniska handelstvånget. Allt som exporterades från Norrland skulle först skeppas till Stockholm och därifrån vidare ut i världen. Den lönsamma handeln med andra länder var alltså stängd för de norrländska handelsmännen.

    Läs mer

    Lokalproducerat

    Under 1600-talet var vadmal och sältran två viktiga handelsvaror som tillverkades i vårt område.

    Vadmal är ett vävt och valkat ylletyg som är slitstarkt och vind- och vattenavvisande. I Västerbotten tillverkades vadmal så sent som in på 1950-talet, eftersom det var ett bra material till arbetskläder. Samerna använde ofta vadmal till sina koltar. Vadmalen fanns att köpa på marknaden.

    Eftersom behovet av sältran var stort var säljakten en viktig försörjning. Av sälens späck, det vill säga fett, tillverkade man tranolja som användes till bränsle, lysolja och smörjmedel samt behandling av virke och båtar.

    Handel och marknader

    Handeln under 1500-talet utfördes av bönder som även var handelsmän. Från 1621-1622 fick handlare i städerna Piteå och Umeå monopol på handeln i norra Västerbotten inom var sitt område. Från år 1781 kunde bägge städerna handla i hela området. Men vid samma tidpunkt har bönder återigen börjat handla och delvis i strid mot lagstiftningen. Efterhand flyttar dessa fram sina positioner.

    Föremål

    Ta del av föremål inom marknad.