Krisnäringar

Gengas är en gas som uppstår när små bitar av trä, vedflis, eller kol brinner sakta i särskilda behållare, aggregat. Aggregaten monterades antingen direkt på fordonet eller på en släpvagn bakom. På så vis gick det att köra bilar, bussar, båtar och motorcyklar utan diesel och bensin. För att tända gasen behövdes särskilda tändstickor, som du ser här intill.

Det var endast under krisåren som gengas användes, vilket berodde på en rad olika orsaker. Gasen var inte lika effektiv som diesel och bensin, dessutom var gasen mycket giftig. Det är det farliga ämnet kolmonoxid som gör att man kan bli förgiftad och som också är mycket brandfarligt. Många tyckte dessutom att det var smutsigt och sotigt att hålla på med gengas. När kriget var över blev bensin och diesel de vanliga drivmedlen igen.

Även om Sverige inte drabbades av krigen under 1900-talet på samma sätt som andra länder i Europa, påverkade det livet för alla som bodde i landet. Det blev till exempel brist på mat och varor från utlandet. Livsmedel ransonerades eller ersattes med substitut. Eftersom det var svårt att få tag i bensin och diesel, användes alternativa drivmedel såsom gengas. I Skellefteå Museums samlingar finns fotografier och föremål som berättar något om hur vardagen kunde se ut under krigsåren. En börs med ransoneringskort, olika paket med kaffesurrogat och askar med gengaständstickor har alla varit självklara inslag i de flesta hem på 1930- och 1940-talen.

Ta del av föremål inom krisnäringar.