Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar
    Visa fler

    Några sökförslag

    Stäng

    Framtidstro 1945–1973

    När andra världskriget var slut 1945 började människor runt om i Europa att drömma om en framtid i fred och frihet. Nu skulle Europa byggas upp igen! Efterfrågan på varor ökade och nya industrier såg dagens ljus, även i Skellefteå. Samtidigt skedde förändringar på landsbygden. Staten uppmuntrade nu de små gårdarna att gå ihop till stora enheter. Det skulle göra arbetet mer lönsamt. År 1945 var 41 % av befolkningen jordbrukare, 1970 var det bara 8 %. Allt detta bidrog till att många människor flyttade till städer eller i alla fall närmare en stad. Behovet av nya moderna bostäder blev plötsligt akut. Politikerna lovade att en miljon bostäder skulle byggas på tio år, mellan 1965 och 1975. Satsningen kallas miljonprogrammet. Att bo i en stad och arbeta i skift eller på fasta arbetstider förändrade människors livsstil. Plötsligt fanns det mer ledig tid – och mer pengar – att ägna sig åt fritidsintressen. Genom radio och tidningar spreds nyheter om hur unga människor i USA roade sig. De gick på caféer, musikklubbar och tittade på TV, och nu ville de svenska ungdomarna också göra det.

    • Vad händer i världen?

      Det kalla kriget innebar att stormakterna USA och Sovjetunionen tävlade om att ha mest makt och vapen utan att direkt vara i krig med varandra.

      De flesta av kolonierna i Afrika och Asien blev självständiga länder.

      Vietnamkriget pågick 1957 – 1975.

      Människorättskämpen Martin Luther King mördades i Memphis i USA 1968.

      Jurij Gagarin från Sovjetunionen var den första människan som åkte ut i rymden 1961 och Neil Armstrong från USA var den första att gå på månen 1969.

    • Hur många är vi här?

      Efter andra världskriget var framtidstron stor och det fanns gott om arbeten. Därför ökade befolkningen i området som i dag är Skellefteå, Norsjö och Malå kommuner från 87 306 till 88 682 mellan åren 1945 och 1959. Senare blev tiderna sämre och många tvingades flytta söderut. 1973 bodde 83 953 personer här.

    • Hur försörjer vi oss?

      Nu kom många nya jobb inom den mekaniska industrin, både för arbetare och tjänstemän. Bröderna Lundbergs tillverkade lastmaskiner, Alimak hissar och Futurum köksfläktar. Under den här tiden kunde även gifta kvinnor arbeta utanför hemmet eftersom det började finnas daghem.

    • Hur bor vi?

      Under de här årtiondena flyttade allt fler in till de stora tätorterna. Det behövdes många fler bostäder. I Skellefteå byggdes Sjungande dalen, Anderstorp och Morö backe. De nya stadsdelarna hade ett eget centrum och människorna fick nära till affärer, fritidsaktiviteter och natur. De stora husen började byggas i tegel och betong.

    • Vad äter vi?

      Potatis med fisk eller kött var fortfarande basmat, men pasta blev allt vanligare, till exempel makaroner till korv. Nu skulle matlagningen vara enkel och gå fort så konserver och andra halvfabrikat blev populära. När människorna började åka på utlandssemester fick de uppleva nya smaker och började laga till exempel spagetti och köttfärssås. Pizzerior och så kallade kinarestauranger öppnades. Exotiska frukter som ananas och bananer blev vanligare på butikshyllorna och användes både i varmrätter och efterrätter.

      Hamburgare ersatte varmkorv som den vanligaste snabbmaten. En del människor blev vegetarianer under den här tiden.

    • Hur tar vi oss fram?

      Cykeln var fortfarande ett bra sätt att ta sig fram på. Den som ville komma fram snabbare skaffade moped eller motorcykel. På 1950-talet hade de flesta råd att köpa bil. Det blev populärt att åka på bilsemester. Buss och tåg fick konkurrens av flyget, speciellt när det började gå charterresor till andra länder.

      Viktoriabron ersatte 1961 Parkbron som överfart för Riksväg 13 som drogs över den nya bron och blev europaväg – E4.

    Läs mer om Framtidstro 1945–1973

    Folkhemsarkitektur

    Efter 1930-talets depression och 1940-talets världskrig skulle det nya Sverige byggas. Bostaden blev politik, standarden skulle höjas och ”det goda hemmet” skulle vara för alla. I Skellefteå innebar det till stor del att den gamla trästaden ersattes av en stad i tegel. Det röda teglet kombinerades med marmorskivor och kopparplåtar. I bostäderna blev uniteskivorna från Ursviken och futurumfläktarna från Byske viktiga delar i de lättstädade och hälsosamma hem man önskade. Det småskaliga självbyggandet ersattes alltmer av en storskalig byggindustri, som blommade ut under miljonprogrammet 1965–1975.

    Ting från tiden

    Ta del av ting från tiden från denna period.

    Tilläggsisolering

    Vintern 1973 steg priset på olja drastiskt, vilket ändrade inställningen till energi och byggande i Sverige. Med hjälp av statliga subventioner drog en våg av tilläggsisolering av bostadshus fram över landet för att spara energi och minska uppvärmningskostnaderna. Ett material som blev populärt att använda för att klä in de nya tilläggsisolerade fasaderna var träpanelsimiterande eller trapetskorrugerad plåt i tidstypiska kulörer som gult, orange och brunt. Detta förändrade fullständigt utseendet på många hus och tidstypiska detaljer och arkitektoniska kvaliteter försvann.

    100 år

    När Skellefteå fyllde hundra år ordnades en flera veckor lång folkfest sommaren 1945. På våren samma år hade fred utropats i Europa och glädjen var stor. Jubileumsfesten blev en manifestation för både fred och framtidstro.

    Nordanåparken var fylld med karuseller, dans och restauranger, utställningsrum och paviljonger. Och företagen visade sina främsta produkter. Aktiebolaget Scharins Söner hade byggt en stor glob av träfiberplattor dit besökarna bjöds in. Mineralfynd, skogsnäringens olika områden, jordbruksmaskiner, konst, flygplan, fiske, hantverk, jakt, fritid – ja, allt som låg i framkant visades upp på Nordanå.

    Firandet på Nordanå blev en succé med 309 145 besökare och notan slutade på strax över en miljon kronor.

    Husrivningar

    På 1930-talet höjdes röster för att göra staden mer modern. Flera av trähusen hade funnits ända sedan Skellefteå grundades. Politikerna tyckte att husen var brandfarliga och till och med ohygieniska. 1949 gjordes en ny plan för hur staden skulle utvecklas och politikerna beslutade om total sanering av de äldsta byggnaderna.

    Men alla var inte förtjusta. Åsikterna gick isär bland både beslutsfattare och invånare. Det hus som väckte mest debatt var stadshuset. Det var en imponerande byggnad i trä, kanske den största i Norden. På bilden har ena gaveln just plockats ned. Året var 1955.

    På 1970-talet gick rivningarna in i en ny fas och protesterna likaså. Nu bildades bland annat nätverken Riv in’t och Föreningen för byggnadskultur. Motståndarna till trots, så fortsatte moderniseringen.

    Segregering

    Bostadsbyggandet gick i en rasande fart. Många familjer kunde nu flytta in i nya och moderna bostäder. Men för romer var situationen en annan.

    Romer har under århundraden varit förföljda, både av fördomar och rent fysiskt. Att få en egen bostad har varit mycket svårt. De har varit hänvisade till tält och husvagnar och ofta blivit bortdrivna där de slagit läger.

    De romer som bodde i vårt område på 1960- och 1970-talen kunde få hjälp från Skellefteå kommun att hitta bostad. Men det som erbjöds var ofta rivningshus eller övergivna lägenheter. Fram till dess hade många familjer bott i tält och bilar, året runt.

    Samhällsomvandling

    Nu skulle samhället bli modernt och effektivt! Det gällde allt från arbetsplatser, bostäder och teknik till hur vi lagade mat och vad vi åt.

    Fortfarande arbetade en stor del av befolkningen inom jordbruket, men även det skulle bli mer effektivt. Små lantbruk slogs ihop och specialiserade sig inom ett område, till exempel mjölkproduktion eller spannmålsodling.

    Det var också under den här perioden som en halv miljon kvinnor började arbeta utanför hemmen. Redan under 1800-talet hade en kvinna kunnat arbeta på bageri eller som telegrafist, sjuksköterska eller lärarinna, men lönerna var låga och det var dåliga arbetsvillkor. Till exempel kunde arbetsgivaren avskeda kvinnor som gifte sig eller blev gravida. Under 1940-talet började villkoren förbättras och många kvinnor fick arbete i tillverkningsindustrin, i affärer och på kontor.

    Förändringarna innebar en ny livsstil för många. Efter arbetsdagens slut fanns ledig tid och fritidsintressen fick alltmer utrymme. Men för många kvinnor innebar det istället början på dubbelt arbete – både på jobbet och hemma.

    Miljonprogram

    På 1950-talet var det bostadsbrist i Sverige. Befolkningen hade ökat snabbt under några år och många hade flyttat till städerna för att få jobb. Det gjorde att behovet av lägenheter och hus blev akut. För att komma till rätta med problemet lovade politikerna att alla i Sverige skulle ha rätt till en modern bostad och att bygga en miljon nya bostäder på tio år, mellan 1965 och 1975.

    I Skellefteå byggdes bland annat Sjungande dalen och Anderstorp. I Sjungande dalen byggdes lägenheter, radhus och villor med ett centrum i mitten. Anderstorp fick en hög byggnad i centrum och låga och täta hus runt omkring, en förebild från Danmark.

    Bio och TV

    Att gå på bio var som mest populärt på 1930–1960-talen. Under en period fanns närmare 30 biografer i och runt Skellefteå. En person som blev framgångsrik biografägare i Skellefteå var Josefina Pahlberg. Hon kallades ibland ”biografdrottningen”.

    Biografer var inte bara ett nöje för de som bodde i staden. 1945 startade Östen och Edit Dahlberg en biograf i Adak. Där visade de film flera gånger i veckan under tjugo års tid.

    På kvällen den 22 augusti 1960 kunde invånarna i Skellefteå för första gången se ett TV-program. Plötsligt kunde alla i familjen se nyheter och film från hela världen – hemma! Efter det minskade antalet biografer.

    Musikklubbar

    I Skellefteå fanns det framför allt två musikklubbar under 1950-talet, Boston och Tuböle. Ungdomarna kunde välja mellan att gå till ”Torran” eller till ”Blötan”. Boston ägdes av godtemplarorden och kallades därför ”Torran”, där fick man inte dricka alkohol. På Tuböle däremot, som kallades för ”Blötan” eller ”Busböle”, dracks öl och dansades bebop.

    En av de mest framgångsrika dansorkestrarna i Sverige var Yngve Forsells Orkester från Skellefteå. Orkestern startade 1945 av Yngve Forsell. Från början spelade de jazz, men kom med tiden att spela populärmusik.

    Kaféer

    Att gå på kafé och ta en kopp kaffe var något som allt fler kunde ägna sig åt i början av 1900-talet, men redan i slutet av 1800-talet började det finnas ett antal kaféer i Skellefteå stad. De kom med tiden att bli allt fler och även i de mindre samhällena blev kaféer ett viktigt inslag.

    Ett av de mest kända kaféerna i Skellefteå var Stenbergs konditori. Det var Fredrika Stenberg som startade det tillsammans med sin man Johan år 1866. Efter föräldrarnas död tog döttrarna Ida och Anna över kaféet, och drev det ända fram till 1935. Ida Stenbergs speciella kaffeblandning var mycket omtalad. Det sägs att när hon skulle göra i ordning blandningen låste hon in sig och blandade fyra olika kaffesorter. Kaféet drevs vidare av Svea Torneus och Lisa Blom fram till 1963.

    Spisbrödsfabriken

    I juni 1920 öppnade Skellefteå spisbrödsfabrik på Södra Järnvägsgatan i Skellefteå. Tjugo personer fick anställning för att göra degar, grädda brödet i den vedeldade ugnen och packa och leverera. Affärerna gick bra och ägaren K E Lundström började snart planera för en utbyggnad.

    Lundström presenterade sitt förslag för politikerna, men de gillade inte idén och sa nej. Så istället för att bygga ut fabriken i Skellefteå köpte Lundström upp två andra spisbrödsfabriker i södra Sverige, i Filipstad och Kristianstad. Där kunde han utveckla sina produkter och öka försäljningen.

    Tillverkningen i Skellefteå fortsatte fram till 1952. Som mest var 162 personer anställda – mest kvinnor. När fabriken i Skellefteå lades ner bytte företaget namn till Wasabröd.

    Infrastruktur

    På 1960-talet blev frågor om vägar, bilar, bussar och flyg aktuella. Det vanligaste sättet att resa på hade sedan länge varit med buss, men nu minskade bussåkandet eftersom många familjer köpte sin allra första bil.

    1961 infördes ett gemensamt system för vägnummer i Europa. Tanken var att göra det enkelt för människor att resa över landsgränser. Sveriges viktigaste väg hade fram tills nu varit Riks 13 men för att passa in i det nya systemet så fick den namnet E4 – Europaväg 4. Samma år drogs E4 om genom Skellefteå. I och med den nya dragningen byggdes den tredje bron över älven i centrum – Viktoriabron.

    1961 byggdes också Skellefteå flygplats. De torra och fina sandhedarna i Östra Falmark passade bra som underlag för en flygplats. Samer hade periodvis använt området som vinterbete för sina renar men nu tvingades de hitta andra betesmarker.

    Mekanisk industri

    På 1940- och 1950-talen startades flera mekaniska verkstäder i Skellefteåområdet. Det var stor efterfrågan på det verkstäderna tillverkade, både i Sverige och utomlands. Här i området var Boliden AB en stor kund.

    Hissar till gruvor, lastmaskiner och svarvade delar till maskiner var sådant som verkstäderna producerade. Alimak gjorde specialhissar och Bröderna Lundberg tillverkade särskilda lastmaskiner.

    Många av de som startade egna företag hade tidigare arbetat inom gruvnäringen. De kände varandra och samarbetade ofta, men det fanns ändå behov av att anställa personal med högre utbildning. Både företagen och kommunens politiker insåg att något måste göras. Efter många förhandlingar mellan stat och kommun kunde ett tekniskt gymnasium invigas i Skellefteå 1943.

    Alvar Lindmark

    Alvar Lindmark var en framgångsrik uppfinnare i Skellefteå på 1950- och 1960-talen. Han växte upp i Forslunda utanför Burträsk och utbildade sig till ingenjör. 1948 grundade han sitt företag som sedan blev känt som Alimak.

    Alvar Lindmark hade arbetat inom byggbranschen och upptäckt flera saker som skulle kunna göra jobbet enklare. Istället för att bära upp verktyg och byggmaterial på stegar eller använda ostadiga hissar av trä, skapade han en helt ny typ av bygghiss i stål. Han fortsatte att utveckla sin hiss och idag kan vi se Alimaks hissar på byggarbetsplatser runt om i hela världen.

    Företaget utvecklade också specialhissar för trånga utrymmen, bland annat gruvor. Och inuti statyn Frihetsgudinnan i New York finns till exempel en räddningshiss från Alimak.

    Murbruksblandaren

    Murbruksblandaren är ingenjören Alvar Lindmarks första uppfinning. Troligen fick han idén under året han arbetade som byggmästare i Stockholm. Det sägs att Alvar blev trött på att blanda murbruk för hand och då uppfann denna maskin. Blandaren fick namnet Limak, och kort därefter startade Alvar företaget Alimak.

    Blandaren som är orangefärgad sitter monterad på ett fyrkantigt brukskar i aluminium. Murbruket fylls på i karet och rörs sedan om av den eldrivna omröraren.