Tröskbulten
Under 1700-talet och början av 1800-talet gjordes en rad uppfinningar som förenklade människors liv, bland annat inom jordbruket. Att tröska korn, det vill säga att få sädeskornet att släppa från axet, var något som länge gjordes för hand. Det var ett slitsamt arbete som dessutom tog lång tid. Detta kom att förändras med den så kallade tröskbulten.
Med hjälp av en häst kördes tröskbulten fram och tillbaka över kornet. Tröskningen gjordes i särskilda byggnader, så kallade långlogar. Eftersom tröskbulten bestod av två cylindrar kunde hästen bara gå rakt fram och därför var logarna väldigt långa. De kunde vara 40 meter långa och i vardera änden fanns en öppning så att hästen kunde vända utomhus.
Under 1800-talet utvecklades tröskbulten till en konisk form. Då gick det att tröska i en rund loge. Hästen behövde därför inte gå fram och tillbaka, utan istället gå runt.