Tjära

På 1600-talet ökade efterfrågan på tjära. Den användes för att göra fartyg, tunnor och rep mer tåliga mot vatten. Tjära utvanns ur stubbar som lämnats kvar vid skogsavverkningar, eller träd som man barkat som fick stå och torka. Träden höggs ned och stubbarna bröts loss ur marken och fraktades till en tjärdal. Där packades veden tätt tätt, och täcktes med torv. Därefter tändes tjärdalen. Allt eftersom träet värmdes upp började tjäran att frigöras och droppa ut i rännor som ledde till tjärtunnor. Bränningen pågick i flera dagar och kunde ge 30–40 tunnor tjära. Att det var god kvalitet på tjäran var viktigt och därför infördes särskilda kontrollplatser, så kallade tjärhov. Nordanå, där vi är just nu, var ett tjärhov ända till 1918.