Fördjupning

Befolkningen i en stad kan delas in i tre olika samhällsgrupper under 1800-talet då Skellefteå blev stad (1). Det är dels det högre borgerskapet som består av högre ämbetsmän, akademiker och förmögnare köpmän. Det är dels det lägre borgerskapet som består av lägre tjänstemän, handlande och hantverkare. Den tredje och sista kategorien består av arbetare och tjänstefolk.

De flesta som köpte de första tomterna i det nygrundade Skellefteå var familjer från större bondesläkter. De kom senare att starta handelsfirmor och bli del av stadens byråkrati. De kom att bilda borgerskapet i staden.

De olika samhällsgrupperna kom i staden att agera på lite olika sätt. En typisk företeelse för det högre borgerskapet var balerna. Den stora balen i Skellefteå var trettondagsbalen på stadshotellet. Det var inte vem som helst som var inbjuden dit. Det var viktigt att visa skillnaden till de lägre samhällsklasserna. Ett annat tillfälle när det var bal var på kungliga namnsdagarna som Oscars- och Carlsdagen. Ett sätt att socialisera in de yngre generationerna var barnbalerna som hade kunglig förebild. Balerna för barn var en rolig händelse för de små men också ett sätt att lära in de sociala koderna. Här dansades de moderna danserna. De traditionella danserna var för bönder, de lägre klasserna och landsbygdsbefolkningen (2).

Utfärd på älven

Lustresor på älven var ett sommarnöje men de tre olika grupperna hade olika former för sina resor. De högborgliga hade sina resor med personlig inbjudan, vid resans mål fanns mat och dryck framdukat. För de lågborgligas del skedde ofta lustresan i regi av nykterhetsrörelsen eller frikyrkorörelsen. Resans mål, mening och vad man trakterade fick också ett annat innehåll. Hos arbetare och tjänstefolk var resorna på älven ett enklare nöje, ett avbrott från vardagens slit. Här kunde också alkohol förekomma på ett annat sätt än hos nykterhets- och frikyrkorörelsen. För de högborgliga var vinterns slädpartier en motsvarighet till sommarens lustturer på älven (3).

Restaurang och marknad

I stadshuset fanns stadshuskällaren med källarmästare Lundberg som arrangerade baler, hade konsert och soaréer. Det var mest en plats för det högre borgerskapet. Innan stadshuset kom till hade det högre borgerskapet hållit till i hemmen. I ett hus bredvid stadshuskällaren fanns ”sämre källaren” eller fähunden som den kallades. Där samlades människor från ett lägre samhällsskikt. I staden fanns några kaféer. Till Fredrika Stenbergs kafé gick finare folk (4).

Mycket av hur de olika samhällskategorierna förhöll sig gick ut på att skapa sociala distinktioner och gränser mellan grupper i staden och på landet. En plats där det var svårt med skillnader var marknaden. En marknad har en relativt oordnad karaktär. Människor rör sig fritt och kommer från när och fjärran. När staden tillkommit 1845 och näringsfriheten infördes 1864 fick inte marknaden samma innebörd men den levde kvar för att den var en plats där man träffades.

Uppdelningen i tre kategorier

Ett sätt att veta om någon tillhörde det högre eller lägre borgerskapet eller arbetare och tjänstefolk är att kontrollera om de hade rösträtt och hur många röster de hade i de kommunala valen. Antalet röster i det kommunala valet baserades på hur mycket skatt man betalade. Antalet röster avslöjar social status. I städerna fick man max ha 100 röster. 1891 var det 5 personer som har hundra röster i Skellefteå stad. Dessa är Apotekaren O Bergström, Verksegaren R F Öhman sterbhus, Verksegaren och v Consuln N A Brännström, v Consuln A Markstedt och Verksegaren Johan Markstedt.

Dessa och de som hade mer än 50 röster kan man säga ingår i den högre borgarklassen. De som hade några röster och upp till 20 kan man räkna till den lägre borgarklassen. I staden var det 186 personer av 702 eller 26 % av befolkningen över 21 år som hade rösträtt. De som inte hade rösträtt var ofta arbetare och tjänstefolk.

Utanför staden

Även i samhällen som Byske, Burträsk, Lövånger, Norsjö och Malå fanns det några som stod lite högre upp på samhällsstegen. I Lövånger fanns tex kyrkoherde, officerarna vid Lövångers kompani, en häradshövding och en länsman.

I Byske fanns lärarinnan Ester Vikström som i början av 1900-talet både hade kontakter mot det högre sociala skiktet som kyrkoherden, doktorn, inspektorn och några sjökaptener med familjer men också mot en arbetarfamilj och några elever (5).