Fördjupning

Kriterierna för vem som har rösträtt har växlat genom åren. I Sverige förändrade rösträtten i samband med kommunreformerna på 1860-talet och införandet av tvåkammariksdagen 1866. Hur såg man på de förändringarna i Skellefteå? Under 1909 förändras rösträtten så att männen får rösträtt till riksdagen och en 40-gradig skala i kommunerna. Under 1918-1921 sker flera förändringar och Sverige får vad man kan kalla för en allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.

När man läser dåtida och nutida texter om införandet av allmän och lika rösträtt måste man hela tiden vara uppmärksam på till vad och för vem. Att man har rätt att rösta är inte samma sak som att man är valbar. Det har växlat vem som får välja och vem som är valbar.

1866 avskaffades ståndsriksdagen med de fyra stånden (adel, präster, borgare, bönder) och ersattes av en tvåkammarriksdag. Den första kammaren var indirekt vald via landstingen. De lokala valen påverkade alltså första kammarens sammansättning. Valbarheten till första kammaren har växlat. Ledamöterna skall vara 35 år eller äldre och äga en fastighet till ett visst värde. Få människor i Västerbotten nådde dessa krav.

I valet till andra kammaren var kraven för rösträtt att man var 21 år samt att man skulle äga eller arrendera fastighet till ett visst värde eller tjäna så mycket så man skattade ett visst belopp. För att vara valbar måste man vara 25 år samt uppfylla samma villkor som för rösträtt.

I Skellefteå firades beslutet att inrätta tvåkammarriksdagen genom att herrar både från staden och landet samlades på stadens källare ”hwars hela wåning illuminerades och der de under tal och skålar betygade sin fröjd öfwer det skedda” (1).

Man skrev ett telegram till statsministern och talar om Sveafolkets pånyttfödelse och om fosterländska hjärtan som klappar, innerliga tacksamhet och vördnad. En förhoppning om att grundlagsändringen skall vara en välsignelse för landet är man övertygad om.

Vidare berättar tidningen att den 13 december firade man mer ordentligt med bal. Staden är ”illuminerad” längs Storgatan och torget. På balen talar först kyrkoherde Nordlander och sedan skålar man och skjuter salut med kanon. Därefter talar rektor Ocklind och efter ”..denna skål började balen och fortsattes med liflighet till öfwer midnatten”.

Kommunerna upprättades i samband med kommunalförordningarna 1863 (2). Då delades den kyrkliga socknens verksamhet i två olika delar, en som styrdes av den borgliga kommunen och en av den kyrkliga kommunen. Vissa verksamheter fanns kvar hos socknarna (kyrkliga kommunen) medan andra övertogs av de nyskapade kommunerna (borgliga kommunen). I kommunen fanns kommunalstämman. Där hade man rösträtt som baserade sig på fyrktalen det vill säga som var beroende av inkomst, förmögenhet och egendomsinnehav (3). Skalan var 5 000-gradig. Även innan kommunreformen på 1860-talet var det möjligt att rösta på sockenstämmorna men det är ovanligt att hitta voteringslängder i protokollen. Från Skellefteå landsförsamling finns ett protokoll med voteringslängd från 1848 som rör val av två sockenmän. Av de 114 som röstade var 6 kvinnor (5 änkor och en ytterligare kvinna) (4).

När det gäller de kommunala valen var det inte som medborgare man hade rösträtt utan som inkomsttagare eller egendomsägare; egentligen som skattebetalare. Det gällde både män och kvinnor mellan 1862-1918. Rösträttsåldern var 21 år. Gifta kvinnor stod under mannens målsmanskap. Hennes inkomst kom på mannens skattsedel och han kunde därav få högre röstetal (5).

Man samlades alltså då och då till kommunalstämma och kallelse skedde via tidningarna och i kyrkan. Men vilken mening var det att ta sig till kommunalstämman i sockenstugan om man bara hade en röst.

Kungörelse (6)

I städerna hade man den allmänna rådstugan. Dit hade man rösträtt också efter vad man skattade, skalan var 100-gradig. I Skellefteå stad skapades ett stadsfullmäktige år 1903 med 20 mandat (7).

Det första valet till stadsfullmäktige hölls 9 december 1902. Mandatperioderna var 4 år men man håller val vart annat år för att förnya hälften av fullmäktige.

Rösträttsförändringarna 1909

Rösträtten blev nu lika för stad och land, den utgick ifrån en 40-gradig skala. Värdet för rösträtten beräknas efter den kommunalskatt en person betalar. Det var inte bara personer som ha rösträtt, liksom tidigare kunde företag och dödsbon ha rösträtt. För rösträtt i de kommunala valen krävde att man var 21 år.

De här bilderna visar arbetare vid ett skift vid Byske Trävarumassafabrik 1910 (8) och disponent Uno Norrman.

Sågverksarbetare

Hade arbetarna flera röster än disponenten Uno Norrman? SM C 12082 (9). Reprofoto: Martin Lindqvist, 2001.

Uno Norrman har 40 röster enligt röstlängden. På bilden finns 25 arbetare av dessa är troligtvis 7 yngre än 21 år och har därmed inte rösträtt. Av de återstående 18 har 8 kunnat identifieras i röstlängden. Den som har flest röster är Karl Viksten, Ytterstfors (bakre raden näst längst till höger). Han har 8 röster. Tillsammans har de 8 arbetarna 31 röster.

Det blev också möjligt att välja in kvinnor i fullmäktige. I Skellefteå stad valdes Charlotte Sidén in i stadsfullmäktige.

Ett beslut som fattades med en graderad rösträttskala och som fortfarande berör oss idag rör järnvägen. Dragningen beslutades av riksdagen att bli Bastuträsk-Skellefteå C-Skelleftehamn. Ett annat förslag var Jörn-Kåge-Skellefteå C-Ursviken. Många i norra delen av landskommunen hade hoppats på det (10). Skellefteå landskommun hade gjort åtagande om att inlösa den mark som behövdes för järnvägsbygget. När man röstade efter votering och resultatet blev 32 351 röster av 131 röstande för förslaget och 11483 av 390 röstande mot förslaget (11). De röststarka hade gjort sig gällande. Skellefteå landskommun skulle se till att all mark som behövdes löstes in.

Föreningen för kvinnans politiska rösträtt

Kvinnorna fick inte rösträtt 1909 men arbetar vidare. I vårt område bildades 1907 två föreningar för kvinnans politiska rösträtt. Det var dels en i Ursviken som fanns mellan 1907-1910, dels en i Skellefteå som fanns mellan 1907-1919. Föreningen i Skellefteå finns nämnd i den nationella landsföreningens årsberättelser fram till 1919. Ordföranden var Anna Stensson från 1907-1910 och 1912-1913, Anna Noring 1911, Nanna Lundell 1914-1915 och Hulda Lindberg mellan 1916-1919. Andra personer som nämns är Charlotta Sidén och fröken Amelie Nordström.

Rösträttsförändringar 1918-1921

Nu får män och kvinnor rösträtt på samma villkor och det är bara fysiska personer som har rösträtt. Det första valet med allmän och lika rösträtt i området sker i mars och april 1919 och då väljs 7 kvinnor in i de olika fullmäktigeförsamlingarna. Det motsvarar 2,8 % av alla ledamöter. I tre av kommunerna i området valdes det in kvinnor i valet 1919. I Bureå kommun valdes Hulda Liljekvist från Öhrviken, i Norsjö kommun Helmina Hedström från Heden och Hulda Westerlund från Norsjö, i Skellefteå stad Aina Bäärnhielm, Hulda Lindberg, Ida Stenberg och Mina Vikström.

Men demokratin var inte fullständig i och med den förändring av rösträtt som skedde 1918-1921.

De som hade rösträtt tidigare

Om man jämför valdeltagandet i Skellefteå stad valet 1918 och valet 1919 visar det att de som hade 1-15 röstar 1918 deltog ca 78-80 % i valet 1919 och de som hade 16-40 röster 1918 deltog 88-92 % i valet 1919.

De som fortfarande inte hade rösträtt

Trots att man nu tagit bort begränsingar i vilka som hade rösträtt fanns vissa begränsningar kvar. I valet till stadsfullmäktige 1919 var 1379 röstberättigade upptagna i röstlängden (12). Antalet som var utestängda från att rösta var 50 personer. Det betyder att 3,5 % inte fick rösta.

Hinder för rösträtt regleras i § 9 i förordningen om kommunalstyrelse i stad. Hinder för rösträtt var:

9a är omyndigförklarad: det var 3 personer i staden

9b är i konkurstillstånd: det var en person i staden

9c är av fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning

9d är att vara skyldig skatt de tre senaste åren och inte kunnat betala för minst två av dem. Detta drabbar 16 personer i staden

9e är av straff dömd till förlust av rösträtt

9c och 9e gäller tillsammans 30 personer