Skolan i Skellefteå

Skolan är en av de uppgifter som svenska kommuner har haft längst. Samtidigt har den också förändrats mycket över tid. Den gamla folkskolan med många små enheter har inte så mycket gemensamt med dagens verksamhet. Tidigare var också skolan statligt reglerad på ett helt annat sätt än idag. En bra skola har också alltid ansetts vara en av de allra viktigaste verksamheterna som finns i ett modernt, demokratiskt samhälle. Och så kommer det att förbli. I det som nu är Skellefteå kommun har skolan också en lång och rik historia.

1842 infördes allmän skolplikt i Sverige enligt stadgan för folkundervisning. Innan dess var skolgång främst förbehållen för de som hade råd med privata lösningar. I Skellefteå beslöt sockenstämman 1843 att indela socknen i nio skoldistrikt, tre i Byske – Fällfors och övriga sex på ett område motsvarande Skellefteå landsförsamling, Bureå och Kågedalen. I varje skoldistrikt fanns en skolstyrelse. Folkskolan hade då fortfarande en stark anknytning till kyrkan och det var självklart att kyrkoherden blev ordförande. Två fasta skolor inrättades i detta skede. Den ena fanns vid landskyrkan på Brännan och den andra i Ytterstfors, Byske (den fasta skolan i Byske kom dock igång först på 1870-talet). För undervisning av barn utanför de fasta skolorna skulle lärare anställas i ambulerande skolor.

Folkskolan vid Kanalgatan. Fotot är taget före 1927.

Den förste läraren på Brännan var klockaren Mikael Ström. Han beskrevs som sträng och hårdhänt.

Skolklass vid folkskolan på Brännan. Stående tredje från vänster i bakre raden lärarinnan Anna Stenberg och sittande läraren Carl Olov Hedström. Fotot taget 1924.

I Burträsk kom byggandet av den första fasta skolan igång 1846 och undervisningen kom igång på nyåret 1849. Under 1849 kom också skolverksamheten igång i Lövångers socken. Därmed hade alla tre socknar i Skellefteregionen fått sina första fasta skolor.

Lövångers första skola som byggdes 1852.

Den kraftiga befolkningsökningen i Skellefteåområdet i slutet av 1800-talet innebar förstås också fler elever och ett ökat behov av lärare och skollokaler.

Skellefteå stad bildades 1845 men skolfrågorna låg under socknen. 1877 beslöt stadsstyrelsen att ett eget folkskolehus skulle uppföras. Detta skolhus kunde invigas vid jultid 1880. Skolhuset låg i korsningen Kanalgatan – Skeppargatan (kvarteret Oden).

Den 9-åriga enhetsskolan började införas i centrala Skellefteå 1949. Införandet avslutades i Burträsk 1964.

Nordanåskolan (nuvarande Skellefteå museum). Fotot taget 1954.

I början av 1940-talet fanns 150 skolor i det område som utgör dagens Skellefteå kommun. De flesta var små enheter. Det var 17 skolor som hade fler än 100 elever.

I början av 1950-talet hade sociala insatser som t ex obligatorisk läkarundersökning, anställning av skolsköterskor, barnbespisning och fria läroböcker införts i skolor i de flesta kommundelarna.

1972 infördes grundskola i hela Sverige. Detta föregicks av en försöksverksamhet via enhetsskola där bl a Skelleftehamns skolområde deltog.

1989 beslutade riksdagen att den svenska skolan skulle kommunaliseras vilket sedan också genomfördes 1991.

Skolan i Skellefteå kommun är inne i en period av stark utveckling. När kommunen utvecklas kommer det också att behövas nya skolenheter och nya sätt att arbeta. Ett exempel på en ny skolenhet är Floraskolan i centrala Skellefteå som öppnade 2020.

Yrkes- och gymnasieskolor utvecklas

1861 startade Skellefteå lägre allmänna läroverk, då placerat i den s k Forsellska gården på Stationsgatan 3 i centrala Skellefteå. Senare bedrevs verksamheten i det då nybyggda stadshuset.

Från 1881 hade flickor möjlighet till högre utbildning. Skolan hette Ida Schugges flickskola. Den låg vid nuvarande E4, på den plats där The Great Northern ligger idag.

1906 blev Skellefteå läroverk en samskola där flickor och pojkar gick tillsammans. Läroverket låg först på Strömsör och sedan på Nordanå.

1881 påbörjades yrkesskola, i form av slöjdskola, i Skellefteå och Byske. Sedan öppnades också yrkesskolor i Burträsk, Jörn och Lövånger. När Mullbergsskolan invigdes 1961 ersatte den tidigare yrkesskolor.

Vid kommunslagningen 1967, när fem kommuner slogs samman till Skellefteå kommun, fanns 8 gymnasieskolor i Skellefteå. När den nya formen för gymnasieskolan infördes 1971 försvann flera men bland annat Kaplanskolan och Balderskolan blev kvar. 1976 öppnade Anderstorpsskolan som då ersatte Nordanå som gymnasieskola. I Burträsk finns naturbruksgymnasiet.

Kaplanskolan har sedan omvandlats till grundskola, invigd 2018 med namnet Lejonströmsskolan. Både Anderstorpsskolan och Balderskolan har genomgått omfattande utveckling över tid.

Politisk organisation i Skellefteå kommun

Tidigare fanns i alla svenska kommuner en skolstyrelse, något som var reglerat i lag. I Skellefteå fanns skolstyrelsen kvar fram till 1992. Då bildades för- och grundskolenämnden (som under en period istället hette barn- och grundskolenämnden) och gymnasienämnden, med ansvar för respektive skolformer. Gymnasienämnden har också bl a ansvar för den kommunala vuxenutbildningen.

Egna minnen

Själv började jag min skolgång i Drängsmarks skola i augusti 1965, givetvis en av de mest spännande dagarna i mitt liv dittills. Vi var 16 stycken i klassen, så många att den sedvanliga B-formen inte kunde användas för oss. Årskurs 2, som ändå var betydligt färre, fick ha textilslöjden som sitt klassrum under detta läsår. Senare blev vi, vill jag minnas, 13 i klassen. Jag var äldst av fem barn och kom från en by utanför Drängsmark så jag hade faktiskt inte så mycket erfarenhet att gå på när jag började skolan. En omedelbar utmaning var maten som jag hade svårt för – och de ”stränga” bespisningstanterna medgav inte att man slängde mat. Jag blev expert på att smuggla ut mat i byxfickan fvb soptunnan ute på gården…

1965 fanns fortfarande Byske kommun och det var dit vi hörde. I samband med kommunslagningen 1967 fick även vi barn lära oss en del om vad det skulle innebära att ”fem blev ett”. Burträsk och Lövånger införlivades ju med Skellefteå kommun först 1974.

Såhär långt i efterhand kan jag förvånas över vilket skimmer som står kring de där första skolåren. Jag hade relativt lätt för att lära mig läsa, skriva (även om en del lärare tyckte det var oläsligt) och räkna och det spelade förstås in. Jag tyckte om att lära mig saker. Mobbning och sånt har jag egentligen inget minne av att det förekom.

Efter högstadiet i Byske var det gymnasiet på Nordanå. Jag tillhörde faktiskt den sista årskullen som gick ut där 1976.