Telegram och telegrafen

I Sverige har telegrafen funnits sedan 1794. Det var en optisk telegraf som framför allt användes av militären, bland annat under 1808-1809 års krig. 1837 uppläts den officiellt för privat bruk och då kunde man skicka meddelanden för 32 skilling banco. Försök med elektrisk telegraf kom igång under 1850-talet och ett antal försökslinjer anlades. 1853 beslöt man att införa elektriska telegrafen i Sverige och ett nät av stationer växer fram. Till Skellefteå kom telegrafen 1857 efter vissa problem med byggandet.

Telegrammet är skickat från Nina Lovisa Sandström till sin blivande man Robert

Sätterholm som befinner sig i Stockholm. Telegramtexten är kort och verkar vara ett svar på ett brev. Med telegrafen blev det möjligt att skicka korta meddelanden med en annan hastighet än vanligt.

Den första linjen gick mellan Stockholm och Uppsala. Sedan anlades en linje till Göteborg med mellanliggande orter. Att bygga telegraflinjen till Norrland var intressant, den gjorde det lättare att sprida nyheter från norr till söder. Under 1856–1857 förlängs linjen från Gävle till Haparanda. Vid slutet av 1858 hade 66 orter i Sverige telegrafförbindelser (1).

Till Skellefteå kom telegrafen 1857. Det var inte helt oproblematiskt att bygga telegraflinjen, ett åsknedslag inträffade på Bureheden söder om Bureå och skadade ett antal stolpar. Manskapet som jobbade med att spänna tråden fick gnistor som flög omkring huvudet. Telegraflinjen kom inte bara att skadas av åskan. Några dagar efter att telegrafstationen öppnat utlystes en belöning av Elektriska Telegrafverket åt den som kunde medverka till att upptäcka vem som skadat telegraflinjerna.

Den första föreståndaren för telegrafstationen i Skellefteå uppges på många ställen vara Thord Hjalmar Ekbohrn men när man firar invigningen av telegrafstationen med middag nämns han inte. Det omtalas två tjänstemän vid telegrafen: löjtnant Lagerheim och Kommissarien Bratt. Vilka dessa var är svårt att säga, troligtvis var de personer med anknytning till telegrafverket. I Skellefteå Tidning kan man läsa att under tiden 21 september 1857 till 1 januari 1858 har 649 meddelande expedierats 284 avgående och 360 ankommande (2). 1862 flyttade telegrafstationen in i det nybyggda stadshuset. Senare kom telegrafen att ligga i kvarteret Lärkan. Telegrafverket får i kvarteret byggnadslov till en kontorsbyggnad 1923 och till en telegraf 1938. Telegrafen finns kvar där tills den läggs ner (3).

Till Lövånger kommer telegrafen 1875 och till Byske 1873. Även till Ursviken kom telegrafen i form av en privatstation 1868. Ett antal år senare 1875 blir telegrafstationen statlig (4). I Ursviken var det fröken Hildur Grevillius som förestod telegrafen och poststationen (5). Privatstationer var en enklare form av telegraf som förestods av en person med lägre kvalifikationer. Kommunen kunde stå för lokal, belysning och personal och i gengäld fick den del av intäkterna från de sända telegrammen.

En förändring i telegrafen och dess betydelse kom med införande av lyxtelegrammen år 1912. Lyxtelegrammen skickas i samband med högtider som bröllop, födelsedagar eller begravning. Lyxtelegram utgjorde 1913 14 % av de inhemska telegrammen och andelen växte snabbt, 1920 till 38 % och 1945 hela 82 %. Lyxtelegrammen var utformande av olika konstnärer och en del av inkomsten gick till något angeläget ändamål som Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos (6).

Från och med 1950 blir det en nedgång av telegramtrafiken och det blir dyrare att skicka telegram. I Byske stängs telegrafen 1930 och i Skellefteå upphör verksamheten 1971. När telegrafen i Lövånger och Ursviken stängs är osäkert. Nedgången i telegramtrafiken beror också på att andra sätt att befordra meddelanden som telefon, telex och telefax ökar.

På den personhistoriska sidan kan man notera att Daniel Nordlander, son till Nils Nordlander kyrkoherde i Skellefteå, var generaldirektör för Kongl Telegrafstyrelsen från 1874 fram till sin död 1890 (7).