Väckelsen i norr

Alltsedan reformationen hade den lutherska statskyrkan dominerat de norrländska bygderna, men i början av 1800-talet kom en rörelse att ta form som skulle leda till stora förändringar inom det kristna Sverige.

Hösten 1812 stod nära 100 personer inför rätta vid Luleå häradsrätt. De var åtalade för brott mot konventikelplakatet då de vid flera tillfällen samlats till husandakt och tillsammans läst ur religiösa skrifter. De var s.k. nyläsare och tillhörde det som kom att kallas Norrlandsläseriet och Norrlandsväckelsen som under 1800-talets första hälft ivrade för förnyelse och tog avstånd från statskyrkans förkunnelser.

Vi backar ett århundrade; Konventikelplakatet infördes 1762 som ett försök att stävja en framväxande pietism, vilken betonade betydelsen av den individuella religiösa omvändelsen. Plakatet förbjöd alla religiösa sammankomster utanför kyrkan och den som gick emot kunde straffas med höga böter eller t o m fängelse. Dessa influenser hade nått Västerbotten redan tidigt 1700-tal. När Nils Grubb 1713 flyttade hem efter studier i Tyskland och blev präst i Umeå landsförsamling hade han pietistiska tankar i packningen. På eget initiativ började han utbilda sin församling, ingen skulle få ta nattvard utan att känna dess innebörd. En tidig väckelse tog så fart i Umeå socken. De första läsarna, gammalläsare som de senare kom att kallas, besatt en kärv och djup fromhet, ännu lagiskt trogna både bibeln och kyrkans prästerskap men de läste nu ivrigt texterna med nya ögon och öron.

En förutsättning för att väckelsen skulle bli starkare i Väster- och Norrbotten än på många andra håll i Sverige var den tradition av byabön man praktiserat ända sedan 1600-talet. På grund av de långa avstånden till kyrkorna fråntogs kravet på kyrklig närvaro varje helg och istället uppmuntrade kyrkan till andaktsstunder inom det egna hushållet. Det ansågs ok så länge man höll det inom familjen och inte som var fallet i Luleå 1812, att en större grupp samlats. Också den svenska traditionen av husförhör hade lagt grund för en ökad läsförståelse och goda kristendomskunskaper.

Piteå var till en början en centralort för nyläsarna innan läseriet spred sig till Luleå och senare Skelleftebygden, södra Västerbotten och Umeå. Första tiden hade rörelsen en smått aggressiv och fanatisk karaktär. Man beskyllde kyrkans präster för att vara djävulens budbärare, något som blev början till en långvarig strid mellan prästerskapet och läsarna i Norr- och Västerbotten. ”Det problematiska läseriet” blev föremål för flertalet debatter i riksdag och press, och slutligen manade det t o m fram en kunglig kommission som skulle rätta till problemet. Kommissionen slutade sig till att läsarna fick hålla egna möten så länge de inte inföll under gudstjänsttid och de fick inte heller ”ingå i förklaringar öfwer hwad som lästes”.

Både kommission och konventikelplakat var dock verkningslösa i att hålla tillbaka den starka väckelse som slagit rot och lagstiftningen tvingades att anpassa sig allt eftersom. Läsarpredikanterna drog allt större skaror åhörare. Karismatiska män, bönder och drängar, berättade med inlevelse utifrån egna upplevelser om hur de frigjort sig från sina synder och därmed var ett levande bevis på att ”Gud hör bön”.

Väckelserörelsen är den första av ett flertal folkrörelser i norra Sverige som växte fram under 1800-talets andra hälft och 1900-talet första decennier och som kom att ha en betydande inverkan på Sveriges sociala, politiska och kulturella utveckling. De har det gemensamt att de kollektivt strävat efter att förändra sociala förhållanden, ofta i opposition mot staten.

Väckelsen resulterade i en mer folklig och friare kyrka och bildandet av en rad frikyrkosamfund. Frikyrkorna kännetecknas av lågkyrkliga inslag, lekmannaengagemang och betoning på en personlig och nära relation med Gud. Nedan ges exempel på frikyrkor och inomkyrkliga väckelser som i väckelserörelsens spår etablerade sig i norra Sverige.

Svenska baptistförbundet

Baptismen, importerad från Amerika, anlände till både Ume- och Luletrakten på 1860-talet då det för första gången förrättades vuxendop. Baptisterna sågs som föredömen i sin kamp mot superi och moralisk slapphet och hade del i den nykterhetsrörelse som samtidigt skulle växa fram.

EFS

Evangeliska fosterlandsstiftelsen är ingen frikyrka men har frikyrkans typiska drag. Den bildades som en inomkyrklig rörelse inom statskyrkan som ett alternativ till frikyrkorna. C.O.Rosenius, född i Ånäset, var en av grundarna. EFS har fått särskilt starkt fäste längs med kusten och Västerbotten i synnerhet där de etablerade sig på 1870-talet.

Svenska Missionsförbundet

Svenska Missionsförbundet bildades genom en utbrytning ur EFS och etablerade sig i övre Norrland under 1880- och 90-talet. Missionsarbetet var betydande inom Missionsförbundet och den första tiden bedrev man också missionsarbete på hemmaplan i Lappland inriktat på både samer och nybyggare.

Frälsningsarmén

Med sina uniformer och krigsretorik men också med sin livsbejakande förkunnelse väckte de stor uppmärksamhet när de ”öppnade eld” i Sverige efter brittisk förlaga. ”Rödrockarna” som de kallades hade till en början svårt att vinna gehör bland de fromma bibeltrogna men soldaternas glada och svängiga musik gjorde att många nyfikna sökte sig dit.

Pingstkyrkan

Pingstkyrkan etablerade sig i norr under 1920-talet. Pingströrelsen gjorde sig känd för dess karismatiska uttryck med andedop och tungomålstal. Församlingen Betania i västerbottniska Husbondliden blev med sin ”Lapplandsvecka” tidigt en mötespunkt för pingstvänner från hela landet.

Laestadianism

Laestadianism är precis som EFS inte en frikyrka utan en inriktning inom statskyrkans ramar med en starkt konservativ lutheransk prägel. I mitten av 1800-talet spred sig den laestadianska väckelsen över Norrbotten med extatiska bekännelser och omvändelser. Statskyrkan hade sedan 1600-talet med tvång försökt kristna den samiska befolkningen men det är först med laestadianismens intåg som kristendomen får fäste bland samerna. Grundaren Lars Levi Laestadius hade själv samiskt påbrå. Frälsningsvågen innebar sociala förbättringar för många norrbottningar, framför allt bland samerna där alkoholism var ett utbrett problem.

Carl Olof Rosenius, född 3 februari 1816 i Nysätra. Fotograf: J Wolf (SM ALB 00093, 01)