IOGT:s historia i Skellefteå

Skellefteå under 1800-talets början var ett samhälle fyllt med människor som drack sig berusade var dag på brännvin och andra rusdrycker. Detta påverkade många människor negativt och blev ett stort samhällsproblem under 1800-talet. Till slut insåg man att man var tvungen att göra någonting åt saken för att kunna ändra på detta. Därmed startades de nyktra tänket och fler och fler människor började få upp synen från ett samhälle fritt från rusdrycker och andra alkohol. Följden av detta blev att flera nykterhetsföreningar startades. Den 11 mars år 1882 bildades den första IOGT logen i Skellefteå vilket kom att bli starten på IOGT:s historia i Skellefteå.

Tiden innan bildandet av Godtemplarorden

Innan bildandet av de första nykterhetsföreningarna hade majoriteten av folket i Skellefteå men också stora delar av resterande del av landet en mycket stark kristen tro och religiös syn. De tyckte inte att förändringar i samhället skulle vara till någon nytta utan de ville bevara det gamla samhället. Människor drack sig berusade var dag på brännvin och andra drycker innehållande alkohol. Drack man några glas öl eller vin under dagen och fortsatt kunde stå på sina egna ben samt utföra sina vardagliga sysslor, ansågs man som nykter. På grund av detta drack sig fler människor berusade vilket gjorde att det var fler människor som började inse att det inte kunde fortsätta på det sättet. Det började då märkas av runt 1840 och 1850-talet att detta skapade problem och man började då att försöka få stopp på drickandet av rusdrycker och brännvin bland folket.

Under 1830–40 talet hade man i Västerbotten redan 13 olika nykterhetsföreningar med över 4000 medlemmar. Alla dessa nykterhetsföreningar ingick i det svenska nykterhetssällskapet. I Skellefteå bildade man den första nykterhetsföreningen redan år 1840 av Dr. Nordlander. Tre år senare hade de stora städerna i Västerbotten, Umeå och Skellefteå över 350 medlemmar.

Bildandet av nykterhetsföreningar runtom i Västerbotten men också i hela Sverige gjorde att fler människor slutade att supa. När husbehovsbränningen, avskaffades helt år 1860 var det under en period tystnad inom nykterhetsrörelsen i Västerbotten. Under 1860–70 talet blev det allt mer vanligt att dricka igen och det resulterade i att nya nykterhetsföreningar bildades för att ta upp kampen mot drickandet och superiet igen. Exempel på föreningar som bildades var “hoppets här-föreningar”. Dock kom många av dessa nykterhetsföreningar att gå under när Godtemplarorden sedan infördes.

Godtemplarordens bildande i Skellefteå

1881 hade man i Umeå stad fått information om att en godtemplarloge skulle bildas i staden, en rörelse som sedan också skulle komma till Skellefteå stad. Denna loge i Skellefteå stad kom att bildas den 11 mars 1882 nr: 125 vid namn Adlercreutz. Vid bildandet av Godtemplarorden var det från början ett krav på att vara kristen och därmed ingå i kyrkan. Om man mot förmodan inte kunde följa detta fick man inte vara med i godtemplarorden. Detta kom dock att förändras under senare tid.

I samband med logernas bildande var det många skrivelser om denna nya nykterhetsrörelse som hade satt sin fot i Västerbotten. Några av de första skrivelserna om Godtemplarorden i Västerbotten var år 1888 i tidningen Reformatorn. Där fick folket skriva in till tidningen om frågor gällande godtemplarorden. När det väl började skrivas i tidningar fick folket mer insyn om vad godtemplarorden var och hur deras arbete gick till.

Trots detta var det under denna tid många människor som till en början var fundersamma över införandet av nykterhetsföreningar och det nyktra tänket. Människorna trodde att nykterhetsanhängarna var farliga samhällsomstörtare som inte alls var människor man kunde lita på. Dessutom var det många som trodde att detta inte var något för de rika och att just de folket hade något emot idén om att gå emot rusdrickandet. Faktum var att detta inte stämde alls. Tvärtom var det fler av de rika som var positiva till nykterhetsarbetet inom länet och godtemplarordens bildande.

De första logerna i Skellefteå stad

Logen Adlercreutz

Grundaren av denna loge var från början Th. Ebeling tillsammans med C.H.E. Bäckström. Th. Ebeling hade fått i uppdrag av fängelseföreståndaren C.H.E. Bäckström att resa från Umeå till Skellefteå och bilda den första logen i Skellefteå stad.

Den 11 mars 1882 bildades loge nr. 125 i Skellefteå och fick namnet Adlercreutz från en general vid samma namn, Carl Johan Adlercreutz. Logens huvudtanke med bildandet var att de ville försöka motverka rusdrickandet och till största del utrota det helt. De trodde på att samhället skulle vara mycket bättre om rusdryckerna kunde avskaffas i den allmänna handeln och föra idéerna om den absoluta nykterheten till folket. De sökte sig även till Gud och bad om att få hjälp med att kunna nå de mål de satt upp. De första medlemmarna som intogs i logen var Emmy Thelberg, J.A Melander, N.A Nilsson, G.A Häggblom, V. Vikström, Selma Dahlqvist, Axel Sundberg, G.A. Skog, C. Ortman, K.A Nyberg, F. Linder, N. Andersson och C.H.E. Bäckström. Dagen efter bilandet anslöt sig ytterligare 14 stycken medlemmar och logen blev då helt fullständig. Värdig Överste Templar fick bli J.A. Melander och Värdig Sekreterare F. Linder.

När väl bildandet av logen dragits igång var det fråga om var alla mötena skulle hållas. Efter att de ansökt till skattemästaren om att få ingå i folkrörelsestyrelsen fick de hålla sina möten i folkskolerummen. Mötena bestämdes att hållas varje söndag afton klockan sex. De innefattade bland annat sång och dans, intagande av nya medlemmar samt att de alltid hade en bönestund någon gång under mötet.

År 1883 köptes en tomt för att kunna bygga ett eget godtemplarhus i Skellefteå istället för att använda sig av folkrörelsestyrelsens lokaler. Kostnaden av tomten uppgick till 100 kronor. Tre år senare närmare bestämt i oktober 1886 var huset färdigbyggt och klart men bara ett år senare brann det ner. De tog ett flertal år innan det år 1911 helt färdigställdes.

Bild tagen på Ordenshuset i Skellefteå år 1906.

Två månader efter att logen bildades kom det att bildas fyra kommittéer. Finans, sjuk, visitation och slutligen festkommittén. Kommittéerna skulle göra det lättare för logen att strukturera upp de olika områdena i föreningen. Festkommittén skapades för att logen dels behövde få in pengar till kassan samt försöka värva in fler medlemmar i föreningen. De utförde då ett antal fester vid namn Thé-fester där de som redan var medlemmar var med men också nya medlemmar. Inträdet låg på runt 50 öre som gick direkt till logens kassa.

Den 10 januari 1883 ungefär ett år efter bildandet av logen Adlercreutz hade medlemsantalet stigit till över 100 medlemmar i föreningen. Efter att de fått en så pass stor ökning av medlemmar lyftes det upp förslag om att bilda en till loge i Skellefteå. Men det dröjde några år innan detta skedde.

Logen Cardell

Den 7 maj 1887 hölls möte innehavande gamla medlemmar från logen Adlercreutz bland annat var C.H.E. Bäckström en av de som var närvarande på mötet. De samlades för att se över vad som kunde göras rent praktiskt sett för att värna och upprätthålla ordens anseende, hur de skulle kunna fortsätta sin verksamhet samt hur den skulle kunna utvecklas och växa i Skellefteå. Svaret blev att de skulle starta en till ny loge i Skellefteå stad. Samma dag som beslutet togs genomfördes det och en ny loge i Skellefteå stad hade då bildats. Logen som blev nr. 1327 fick namnet Cardell.

De första medlemmarna som intogs i den nya logen var alla före detta medlemmar i logen Adlercreutz, dessa var: A.J Dahlqvist, E Lindholm, C. J Björk, Carolina Bäckström, Axel Lundberg, Carin Dahlqvist, Selma Lundberg, Carin Risberg, Caroline Lundqvist, Johanna Charlotta Björk samt C.H.E. Bäckström. För de nya medlemmarna som anslöt sig till logen kom det att kosta samma summa för dem som ingick i logen Adlercreutz det vill säga 50 öre för varje medlem. För att folket i staden skulle få veta om att en ny loge hade bildats bestämde de sig för att skriva in till tidningen där de berättade om orsaken till bildandet, vilken ställning de skulle ha i deras arbetssätt och vilken tid och dag det skulle hållas möten. Meddelandet i tidningen löd enligt följande:

“Med logens bildande söka med orden förena nya krafter. Logen Cardells nuvarande medlemmar ämnas vidhålla ett i allo konstitutionsenligt och moraliskt arbetssätt och icke med sig förena andra personer än sådana som med alvar vilja gagna vår sak”.

Andra loger

Under denna tid var det inte bara i Skellefteå stad som det bildades loger utan det uppstod även fler loger utanför Skellefteå stad och i tätorterna. Bland annat bildades det loger i Burträsk, Lövånger och Byske. Dessutom bildades det även två till loger i tätorten Ursviken som ligger en bit utanför Skellefteå stad. Logen Stålhandske i området Klemensnäs och logen Duncker i Ursviken. Logen kom att bildas i september år 1882 och fick namnet Duncker (samma år som logen Adlercreutz bildades). Innan bildandet av denna loge var Ursviken en plats där det förekom en mängd sprit- och ölkrogar. I och med detta uppstod det mycket fylleri, bråk och stora uppståndelser i samband med folkets superi. Folket kände då att de behöves göra någonting åt detta och därför bestämde de sig för att bilda en godtemplarloge.

Missioneringsarbetet

För att kunna få fler att gå med i logerna samt instifta nya loger krävdes det att det fanns personer som ville sprida idéerna och tankarna om nykterhetsarbetet vidare till folket. Dessa personer kallades för missionärer som var de personer som reste runt bland olika städer och orter runtom i landet för att nå ut till folket och få ut sin talan. I och med att det kunde ta flera dagar att färdas från en plats till en annan som de skulle tala, krävdes det att som missionär tycka om att vara på resande fot. Det som också var utmärkande för en missionär var att de skulle vara goda talare samt att de hade en vilja att kunna få människor att bli övertygade och påverka dem på ett eller annat sätt. Just för en nykterhetstalare var det bra ifall man hade starka idéer och tankar om just ett nyktert samhälle och viljan att få fler människor att ingå i nykterhetsföreningar. Arbetet som nykterhetstalare gav inte mycket i lön, ungefär 3–5 kronor per dag (motsvarande ungefär 200 kronor i 2021 års penningvärde). Därför var det många som hade ett arbete på sidan av för att kunna tjäna in mer pengar. De som arbetade som nykterhetstalare höll en mängd offentliga föredrag, medverkade med uppläsningar, ledde enskilda logemöten, meddelade instruktioner i logearbetet. Samt att de intog nya medlemmar till logerna. Allt för att kunna få fler människor att vilja ingå i den nyktra föreningen.

Pionjärer

C. H. E. Bäckström

Carl Herman Engelbrekt Bäckström var en av de främsta pionjärerna för IOGT:s historia i Skellefteå. Han var inte bara en viktig pionjär i Skellefteå utan för hela Västerbotten. Bäckström levde mellan 1843 och 1930. Han föddes den 13 april 1843 i Umeå. Som ung ägnade han sig åt att vara ute till havs och vara sjöman. Han gjorde bland annat två stycken världsomseglingar. År 1871 lämnade han sjömansyrket och blev istället föreståndare på kronohäktet på Sunnanå i Skellefteå. Dessutom var han även delaktig i det offentliga livet där han bland annat var ledamot för taxeringsnämnden, prästlöneombudsman, överförmyndare i landsförsamlingen, kommunalrevisor, revisor i vägstyrelsen och granskningsman av sockens kommunalutskylder. Tio år senare väckte hans idéer om ett nyktert samhälle. Hans arbete inom Godtemplarorden tog sin början den 11 mars 1882 då han tillsammans med några till bildade den första logen i Skellefteå.

När distriktslogen bildades i Skellefteå år 1888 fick Bäckström sekreterarposten och var den som var huvudman i verksamhetens huvudarbete. Detta kom han att hålla på i tjugo år framåt då han sedan år 1909 avgick från posten men hans arbete för IOGT fortsatte. Han jobbade för IOGT tills han avled den 8 mars 1930 då han blev 87 år gammal. Efter hans död har han varit hyllad inom IOGT:s rörelse i Skellefteå och han kom att bli en stor förebild för många. Även fast Bäckström till en början fick mottaga en mängd hot och sabotage för sitt arbete fortsatte han med sitt arbete för absolutismen utan att bry sig om vad alla andra tyckte. Han var en av dem under denna tid till skillnad från många andra en absolut nykterist det vill säga han drack ingen alkohol alls överhuvudtaget. Samt att han också gav sig ut sig ut bland folket, gamla som unga och spred sina idéer för att väcka deras syn och engagemang till absolutismen och godtemplarorden. Han jobbade mycket för sina tankar, idéer och åsikter om ett nyktert samhälle.

Bild tagen på Carl Herman Engelbrekt Bäckström, pionjär Skellefteå Godtemplarorden

Emil Öster

En annan viktig pionjär för godtemplarorden i Västerbotten och Skellefteå var Emil Öster. Emil Öster var en viktig del av missioneringsarbetet i hela Västerbotten och därmed i Skellefteå. Han blev anställd som talare för nykterhetsarbete i Västerbotten i slutet av 1899 till en början av 6 månader. Efter att ha varit anställd i sex månader bosatte han sig på Sunnanå i Skellefteå. Hans arbete som missionär skulle inte sluta där, hans engagemang och vilja att resa runt och ägna sig åt detta arbete gjorde att han fortsatt fick anställning som missionär. Totalt sett ägnade han sig som talare för nykterhetsarbetet inom IOGT i 10 år. Han reste totalt 3 620 mil, höll 2445 föredrag, sammanlagt hade 171 400 personer lyssnat på hans talande. Han hade dessutom bildat 99 nya loger (varav 13 ungdomsloger) samt värvade han 2 486 nya medlemmar.

Hans personliga åsikter om ett absolut nyktert samhälle gjorde en stor inverkan på befolkningen och han kom att bli en stor förespråkare och talare inom detta. När han sedan avslutade sitt arbete inom godtemplarorden lämnade han efter sig ett stort avtryck.