Fördjupning

Skellefteå socken omnämns i skrift första gången 1324 och första sockenkyrkan byggdes troligtvis på 1330-talet. Den nuvarande kyrkan, den så kallade landskyrkan, är den fjärde i ordningen på platsen. Området vid kyrkan har under mycket lång tid utgjort en viktig kyrkplats och sockencentrum med 700-årig tradition.

Landskyrkan och den omgivande kyrkogårdsmuren samt kyrkogården, troligtvis från 1600-talet. Fotograf: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.

Den första stenkyrkan

1386 ersattes den första kyrkan av en lite större kyrka, dock fortfarande i trä. Drygt hundra år senare ersattes denna träkyrka av en kyrka i sten vilken invigdes den 19 februari 1507 av ärkebiskop Jakob Ulfsson. Socknens folkmängd hade på kort tid vuxit till över 2000 personer och den gamla kyrkan upplevdes både trång och otidsenlig. Byggnationerna av den nya kyrkan tog tid, delvis troligtvis beroende av ryska anfall och delvis beroende av den pest som drog fram över landet i slutet av 1400-talet.

Kalken till bygget köptes i Bergsbyn och spiken smiddes i Degerbyn och på Prästbordet. Väggarna med sakristia mot norr och vapenhus mot söder murades av gråsten medan valven och deras pelare murades av tegel. Förutom högaltaret fanns i kyrkorummet åtta sidoaltare helgade åt olika helgon. Dessa invigde ärkebiskopen redan 1472 vid ett besök i Skellefteå för att visitera socknen.

Redan under 1600-talet började dock kyrkan vara i behov av reparation. 1746 beskrevs i kyrkans syneprotokoll de renoveringsbehov som då förestod. Taket var slut, väggarna och valven spruckna och fara förelåg för att hela kyrkokroppen skulle rasa samman. Järnband från Melderströms bruk i Norrbotten slogs kring kyrkan för att staga upp den, takspånet byttes ut och vägagr och valv förbättrades.

Rekonstruktionsritning av stenkyrkan från 1507 utförd av Hannes Wagnstedt.

Korskyrka

Trots sju nytillkomna läktare ville dock inte platserna i kyrkan räcka till. 1796-99 byggdes kyrkan därför om för det då snabbt växande samhället Skellefteå. Den nya kyrkan invigdes den 13 juli år 1800 av biskop Hesselgren från Härnösand. Delar av korets murar samt sakristian är rester från den kyrka som uppfördes 1507.

Ritningarna till den nya kyrkan utfördes av den österbottniske kyrkoarkitekten Jacob Rijf (1753-1808), tillike Västerbottens länsbyggmästare (1784-1808), och godkändes den 19 december 1793 av Överintendentsämbetet utan ändringar. Ritningarna bär underskriften ”Under min allernådigste Konungs och Herres minderårighet, CARL”. Ritningarna visar också tydligt vad från den äldre stenkyrkan som skulle ingå efter ombyggnationerna.

Jacob Rijfs planritning till ombyggnaden av Skellefteå kyrka från 1793.

Rijf studerade som förste finländare 1783-84 vid Konstakademien i Stockholm under överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz som utfärdade ett berömmande intyg om Rijfs flit och gedigna kunskaper. Intyget lyder bland annat ”Rijf kunde uppgöra ritningar till både kyrkor och andra byggnader, och detta ordentligt såväl med hänsyn till fasthet och varaktighet som till skönhet”. Rijf tog också intryck av Adelcrantz arkitektur, bland annat Adolf Fredriks kyrka i Stockholm som invigdes 1774 varom landskyrkan i Skellefteå påminner.

Ombyggnaden omvandlade kyrkan i Skellefteå till en vitputsad korskyrka i nyklassicistisk stil med tempelgavlar burna av doriska kolonner. Tornet uppfördes i trä med lanternin, kyrktupp och kyrkur utfört av den lokale urmakaren Hans Långström från Norrlångträsk. De ursprungligen brädspånsklädda taken lades 1901 om med kopparplåt på tornet och järnplåt på korsarmarna och sakristian. 1935 byttes även järnplåten ut mot koppar.

Litografi av landskyrkan med omnejd från 1856.

Kyrkorummet

Altaret var ursprungligen placerat i korsmitten vid sydöstra hörnet. Som altarprydnad hade man då ett medeltida altarskåp från den gamla kyrkan (se mer nedan). 1851 byttes altarskåpet ut mot en målning av Kristi himmelsfärd. Detta verk sitter ännu kvar på samma plats och utgör idag fond för dopfunten. Predikstolen ritades av Rijf och har sedan kyrkans ombyggnad suttit på samma plats.

1915-16 flyttades altaret in i östra korsarmen som ursprungligen upptogs av orgelläktare med orgel från 1783, återbrukad från den gamla kyrkan. Den nuvarande orgelfasaden är från 1872. Samtidigt som altaret flyttades fick orgeln byta plats till den västra korsarmen. 1964 fick koret sitt nuvarande utseende, bland annat med glasmålning av Britta Reich Eriksson i det runda fönstret.

Altarets och orgelns placering före omdaningen 1915-16. Foto: Börje Lagergrens bokhandel.

Inventarier

Bland kyrkans inventarier märks ett antal medeltida träskulpturer. Den mest kända är den så kallade Skelleftemadonnan, en av få bevarade romanska Maria-bilder i Europa. Bland skulpturerna ingår även två madonnor från sent 1400-tal samt helgonskulpturer från samma tid av Sankt Olof, Sankt Erik, Sankt Mikael och Sankta Katarina, Johannes döparen, apostlarna Andreas och Petrus samt en grupp med Sankt Göran, draken och prinsessan. Sankt Göran-gruppen är den enda skulptur i kyrkan som utförts av en lokal norrländsk träsnidare. De övriga är importarbeten i mästarklass, de flesta troligen från Tyskland. Kyrkans altarskåp tillkom till exempel under senare delen av 1400-talet i Bernt Notkes verkstad i Lübeck som vid den tiden var stor exportör av träskulpturer. De medeltida skulpturerna är sedan en omfattande restaurering av kyrkan 1963-64 infogade i kyrkorummet. Triumfkrucifixet är placerat ovan altaret.

Sankt Göran, draken och prinsessan. Fotograf: Krister Hägglund, Skellefteå museum.