Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar
    Visa fler

    Några sökförslag

    Stäng

    Medeltiden 1300–1520

    På 1300-talet började staten Sverige att formas på allvar. För första gången skrevs nu lagar som skulle gälla i hela landet, men de som bodde i våra trakter märkte inte så mycket av dem. Här fortsatte livet att vara ganska fritt och obundet. År 1323 skrev den svenske kungen under ett fredsavtal där det stod var landsgränserna mellan Sverige och Novgorod – nuvarande Ryssland – skulle dras. Länderna hade länge varit i krig med varandra och nu skulle det äntligen bli fred. Men trots att båda länderna hade skrivit under avtalet så var de inte överens. De styrande i Novgorod menade att gränsen gick tvärs över Bottenviken till Bjuröklubb och att allt norr därom tillhörde dem. Det tyckte inte kungen i Sverige om. Han uppmanade människor i norr att börja odla och bygga hus – allt för att visa att landområdet tillhörde Sverige. Fram till dess hade Skellefteälven varit det svenska kungarikets gräns norrut och nu skulle den delen av landet också säkras. Från 1000-talet och framåt växte sig kristendomen allt starkare. Nu började kristna missionärer att prata om ”den sanna läran”. Många människor blev övertygade, men de som inte trodde på missionärerna kunde bli hotade eller förbjöds att tro på något annat.

    • Vad händer i världen?

      Christofer Columbus ”upptäckte” Amerika 1492.

      I Italien målade konstnären och vetenskapsmannen Leonardo da Vinci klart tavlan Mona Lisa 1506. Han gjorde också ritningar till många maskiner, till exempel en slags helikopter.

      I Europa började reformationen 1517 när Martin Luther sägs ha spikat upp sina teser på en kyrkport i Wittenberg, i det som nu är Tyskland.

    • Hur många är vi här?

      Under medeltiden fanns det ungefär två tusen personer i det område som i dag är Skellefteå, Norsjö och Malå kommuner.

    • Hur försörjer vi oss?

      Under den här perioden blev fler jordbrukare med kor och getter. Det hände också att de odlade korn och råg. Alla i hushållet hjälpte till med gårdens arbete. Män, kvinnor och barn hade olika sysslor. Jakt, fiske och samlande var fortfarande viktigt. Handel förekom också. Fisk och skinn byttes mot salt och annat som inte kunde produceras här.

    • Hur bor vi?

      Husen var små och timrade av trä. De hade bara ett rum och ofta stod flera hus nära varandra i små byar. Husen värmdes upp av en öppen eld.

    • Vad äter vi?

      Maten var främst kött, mjölk och ost från djuren på gården. Fortfarande var jakt, fiske och samlande viktigt för att maten skulle räcka till. Den säd som odlades blev till gröt och bröd. Nu började det finnas salt som kunde användas för att bevara kött och fisk under hela året.

    • Hur tar vi oss fram?

      Att gå var fortfarande det vanligaste sättet att ta sig fram. På vintern var skidor, eller släde dragen av hundar eller renar, bra sätt att färdas. På sommaren var båten viktig för att färdas och frakta varor i. I slutet av medeltiden hade en del möjlighet att skaffa häst som kunde dra släde eller vagn.

    Läs mer om Medeltiden 1300–1520

    Gavelsvalehus

    Tekniken att knuttimra hus var känd under medeltiden. Inga hus finns kvar i våra trakter, men vi vet att det fanns stora kunskaper att bearbeta trä. Sexknutade stugor förekom men en enklare och äldre bostadstyp var det fyrknutade gavelhuset, timrade väggar med åstak och gavelingång, kanske en svale av framskjutande sidoväggar. En spis av natursten och längs sidoväggarna bänkar att sitta eller sova på. Taket var täckt med näver och med torv för att behålla värmen. I taket fanns ett rökhål eller en rökhuv i trä, men ibland bara rököppning i timmerväggarna. Det brukar då kallas rökhus, pörte eller bastu.

    Ting från tiden

    Ta del av ting från tiden från denna period.

    Skeldept

    Första gången som platsen Skellefteå nämndes i skrift var 1327, då som Skeldept. Ordet består av både finska och umesamiska och betyder ”något som liknar en bro men som inte är det”. Namnet syftade på en plats där det var lätt att ta sig över älven, troligtvis Krångfors där älven är smal.

    På den här kartan från 1500-talet är stavningen en annan – Skelitta. Det är en av de äldsta kartorna som finns över Norden. Den heter Carta Marina och är skapad av Olaus Magnus som gjorde många resor runt om i hela Norden. År 1519 besökte han bland annat Bjuröklubb.

    Hälsingelagen

    Innan staten Sverige fanns styrdes landet av landskapslagar. Olika landskap kunde därför ha olika lagar och regler. Den lag som gällde för Västerbotten och Norrbotten hette Hälsingelagen och kom till under 1340-talet.

    Lagen slog fast vilka som skulle betala skatt – ”två blåskurna skinn för varje båge”. Det innebar att varje man som var gammal nog att kunna skjuta med pilbåge och försvara landet skulle betala skatt till kungen i form av skinn.

    I de södra landskapen skulle män dessutom vara beredda på att dra ut i krig om kungen kallade. Men det slapp invånarna norr om Umeå och Bygdeå socknar. De fick själva försvara sitt land ”hemma”. Det kan ha betytt att de skulle hålla vakt ombord på fartyg i Bottenviken och på så sätt stoppa eventuella angripare att stiga i land.

    Birkarlar

    Under nästan tusen år gjorde samerna affärer med särskilda birkarlar. De var handelsmän från kusten som köpte, sålde och bytte till sig varor. Det var bara birkarlar som fick handla med samerna. Det sågs som en förmån och därför fick de betala en skatt till staten. På sina handelsresor tog birkarlarna även upp skatt från samerna och levererade till staten.

    Men på 1540-talet anställde Gustav Vasa lappfogdar för att hämta in skatten, och efter en tid så förlorade birkarlarna även ensamrätten att handla med samerna. För att försörja sig tog några birkarlar arbete som lappfogdar istället.

    Fram till dess hade samer och birkarlar gjort affärer på lika villkor men nu kunde samma person dyka upp som lappfogde för att tvinga till sig skatt.

    Määrge

    Määrge var en sydsamisk kristen missionär. Hur hon först kom i kontakt med kristendomen är det ingen som vet men hennes starka tro tog henne ut på en lång vandring.

    1388 gav hon sig iväg till Uppsala för att möta biskopen. På samma resa fick hon träffa både drottning Margareta och ärkebiskopen Magnus i Lund. Määrge gjorde ett starkt intryck på dem, och de blev både nyfikna och misstänksamma. Var hon sänd av Gud eller kom hon från en annan ande?

    Resan slutade med att Määrge fick med sig ett brev hem. Samerna uppmanades att lämna sin naturreligion och istället döpa sig och viga sitt liv till den katolska kristna kyrkan.

    Hur de där hemma tog emot Määrges och drottningens råd vet vi inte, men vi vet att samiska ritualer lever kvar än idag.

    Franciskanermunkar

    I flera hundra år har historien om ett kloster i Bureå berättats. Men om det verkligen fanns ett kloster där på 1400-talet är osäkert. När arkeologer undersökte platsen 2013 gjorde de några intressanta fynd och ett av dem ser du här. Det är en kork till en öltunna, en så kallad ölhane eller tupp. Den är från början av 1500-talet.

    Idag kan vi se spår av husgrunder, men dessa var mest troligt enkla förråd eller terminarhus. Byggnaderna användes troligtvis av franciskanermunkar som kom från Uppsala. De reste runt under sommaren och spred guds ord, gav själavård och medicinska råd. För det fick de gåvor i form av skinn och torkad lax. Gåvorna tog de med sig tillbaka till klostret i Uppsala på hösten och levde på resten av året.

    Mission

    Det tog lång tid för Sverige att bli ett kristet land – flera hundra år. De som spred det kristna budskapet kallades missionärer. Av dem fick människorna höra berättelser som de aldrig tidigare hört. Vi vet inte hur människorna reagerade eller tog emot missionärernas idéer men det dröjde länge innan människorna var kristnade.

    Ett av de äldsta kristna föremål som finns bevarade i vårt område är Skellefteåmadonnan. Det är en helgonbild från 1100-talet. Varifrån skulpturen kommer är okänt. Idag finns den i Skellefteå landskyrka.

    Skellefteå kyrka

    På 1300-talet var kyrkan antagligen det största och mäktigaste hus som någon i bygden hade sett. Där kunde människor i alla åldrar lyssna till sång som de aldrig tidigare hört och höra böner och ritualer på latin. Och alla uttrycksfulla skulpturer, ljusstakar och helgonaltare måste ha väckt både beundran och ödmjukhet. Allt detta bidrog till att religionen, kyrkan och prästerna fick en stark maktposition.

    Skellefteås första kyrka togs i bruk på 1320-talet men efter en tid så byggdes en ny. Båda var av trä.

    1507 invigdes Skellefteås första kyrka i sten. Den tog 21 år att bygga. På samma plats står idag Skellefteå landsförsamlings kyrka.

    Tre världar

    I äldre samisk religion trodde man att naturen var besjälad – att jord, vatten, sol och vind var levande väsen. Universum delades in i tre olika världar: den överjordiska, den jordiska och den underjordiska.

    Nåjden hade en särskild ställning. Det var en kvinna eller man som hade blivit utsedd av andarna och som stod i kontakt med gudarna. Nåjden hade som regel medicinska kunskaper och fick ofta hjälpa sjuka och svaga. Genom att slå på sin trumma kunde nåjden försätta sig själv i trans och på så vis få kontakt med makterna i de andra världarna.

    Under 1500- och 1600-talen förbjöds samer att använda sina religiösa föremål och riter. De som ändå gjorde det bestraffades. På 1700-talet gav staten kyrkan i uppdrag att samla in alla trummor i lappmarken. Många trummor brändes, vissa förstördes och andra gömdes undan.

    Trumman du ser här är en kopia av en sydsamisk ceremoniell trumma. Den samiska trumman är ett väldigt laddat föremål. På grund av de övergrepp som har skett genom historien är den förknippad med mycket smärta. Trummorna har setts som exotiska föremål av icke-samer och har vid många tillfällen använts i fel sammanhang vilket har väckt starka känslor hos många samer.

    Jordbruk

    På 1300- och 1400-talen förändrades sättet att odla i våra trakter. Nu började fler att bygga gårdar och ha djur i stall – och djurens avföring blev viktig näring i jorden. Det gjorde också att skördarna blev större. Korn och råg var vanligast att odla, men arkeologerna har också hittat spår av vete. Böle i Lövånger och Ön i Skellefteå var två platser med så kallat fast jordbruk vid den här tiden.

    Både samer och nybyggare hade jordbruk. Men fastän odlingen gav en del mat så var jakt, fiske och växter och bär från naturen viktiga för att få ihop tillräckligt med mat. Samer med tamrenar använde sina djur för transport men också för att få mjölk och kött.

    Boende

    Under 1300- och 1400-talen blev allt fler människor bofasta, man bodde alltså på en och samma plats året runt. Gårdarna placerades ofta intill varandra och tillsammans bildade de byar. Böle och Ön, numera Degerbyn, är två byar med spår av människor som har levt på samma plats under flera hundra år.

    Bland samerna fanns både de som var bofasta och de som var nomadiserande – alltså följde renarnas vandring under året. De bofasta samerna kombinerade ofta odling med jakt och fiske eller renskötsel.

    På 1300-talet bildades socknar. Det var geografiska områden som liknade dagens församlingar eller kommuner. Alla som bodde i socknen skulle gå till sin närmaste kyrka – sockenkyrka – när det var gudstjänster och förrättningar. Samer som flyttade med sina renar kunde vara inskrivna i flera socknar.

    Handel

    Marknader och handel fick bara ske på platser som staten hade bestämt. Piteå, Lappviken, Skellefteå och Lövånger var sådana platser här omkring. Där möttes birkarlar, hantverkare, renskötare, fiskare och jordbrukare för att byta varor med varandra. Fisk och skinn var särskilt eftertraktat.

    Marknadsplatserna var inte bara viktiga för affärernas skull. Mötena mellan människor fick också stor betydelse. Här fick man höra skvaller, lära sig nya saker och få uppslag och tankar som födde nya idéer.

    Ett av alla skepp som fraktade varor mellan Västerbotten och södra Sverige upptäcktes på botten av Avafjärden utanför Lövånger, 1926. Det var ett litet skepp som var byggt på 1400-talet. Bilden här ovanför visar hur det kan ha sett ut.