Fördjupning

Skelleftefältet är ett område där metaller har brutits i ett stort antal gruvor sedan 1920-talet. Det sträcker sig från kusten längs Skellefteälven cirka 20 mil inåt land och är cirka 5 mil brett. Berggrunden i Skelleftefältet består huvudsakligen av cirka 1,9 miljarder år gamla ytbergarter som bildats i ett vulkaniskt område mellan ett djuphav i söder och en äldre kontinent i norr.

Malmerna som brutits och fortfarande bryts är huvudsakligen sulfidmalmer som sannolikt bildats genom utfällning av metaller från varma lösningar som strömmat ut på havsbotten. Sulfidmalmerna innehåller höga halter av zink, koppar, bly, guld och silver. Pyrit (svavelkis) är det sulfidmineral som dominerar och det viktigaste malmmineralet är zinkblände följt av kopparkis. Vid de aktiva gruvorna Kristineberg och Renström bryts denna typ av malm av gruvbolaget Boliden. Björkdal och Kankberg är aktiva guldgruvor där guldmalm bryts som inte är lika rik på sulfidmineral. I Kankberg utvinns också metallen tellur som ofta förekommer i relativt höga halter tillsammans med guld.

Gruvan i Boliden var Europas största guldgruva där 128 ton guld utvanns mellan 1924 och 1967. Även koppar, silver, arsenik, svavel och det aluminiumrika mineralet andalusit utvanns ur gruvan som på grund av sin rikedom möjliggjorde den snabba tekniska utvecklingen av gruvnäringen och den framgångsrika malmletningen (prospekteringen) i Skelleftefältet. Anrikningsverket i Boliden används än idag för en stor del av den malm som kommer från Skelleftefältets olika gruvor.

Guld i sericit. Från Bolidens gruvor 250 m avv, insamlad 1941. Urban Strands samling 01.0117.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) i Malå

Extrageologen Josef Eklund började 1919 arbeta för SGU med berggrundskartering och prospektering i Skelleftefältet. De första åren inriktades arbetet huvudsakligen till området mellan Vindelgransele och Kristineberg, Bjurforsområdet norr om Norsjö och Adakfältet. I Malå fanns sedan 1930-talet en verkstad i vilken man bland annat tillverkade geofysiska mätinstrument för prospekteringen. SGUs kontor flyttas 1952 från Norsjö till Malå och har sedan dess varit ett centrum för allt arbete som SGU bedrivit i Skelleftefältet.

Nämnden för Statens Gruvegendom (NSG) bildas 1973 och får som uppgift att förvalta den statliga gruvegendomen. Under slutet av 1970-talet har den statligt finansierade prospekteringen ökat i Skelleftefältet då SGU sysselsätter cirka 240 personer i Malå. SGUs prospekteringsverksamhet flyttar 1982 över till ett nybildat bolag, Sveriges Geologiska AB (SGAB) som ansvarar för all statlig prospektering och finansieras huvudsakligen genom anslag från NSG.

Riksdagen beslutar 1991 att avskaffa den statligt finansierade prospekteringen och underlätta för internationella gruv- och prospekteringsföretag att arbeta i Sverige. Detta leder till att även NSG och SGAB avvecklas. Riksdagen beslutar samtidigt att öka berggrunds-karteringen i Norr- och Västerbotten samt att grunda ett Mineralkontor i Malå som ska insamla och bearbeta information av relevans för prospekteringen. Mineralkontoret etablerades 1992 i Malå och har sedan dess hjälpt kunder med prospekteringsinformation.

I Malå arkiveras prospekteringsdata i form av rapporter, analyser och kartor, men även 20 000 stuffer insamlade under den statliga prospekteringen och mer än 4 miljoner meter borrkärna i det Nationella borrkärnsarkivet.