Fördjupning

När gruvan skulle öppnas I Boliden måste ett helt nytt samhälle byggas. Med mindre goda erfarenheter från andra gruvorter, där snabbt uppförda samhällen fått växa fram fritt beslöt gruvbolaget att Boliden skulle bli ett modernt och väl planerat gruvsamhälle. Planeringen blev aldrig en fråga för kommunen, utan det var guvbolaget som köpte upp marken och ansvarade för såväl plan, tomtförsäljning som den tekniska infrastrukturen. Så var förhållandet ända fram till 1965.

Flygfoto från öster på 1930-talet, med disponentbostaden närmast, och det halvcirkel-formade samhället som breder ut sig mot väster. Foto: Skellefteå museum. SM BOL 4286

Letande efter malm hade förekommit tidigare i norra Västerbotten. Redan under 1600-talet förekom sådan verksamhet, men var en svår uppgift med dåtidens teknik på grund av det tjocka moränlager som ligger över det mesta av bergen i våra trakter. När en lag om förbud för inmutning på kronomark infördes 1907 avstannade malmprospekteringen nästan helt. Men när inmutningsrätten åter släpptes fri 1918, inleddes ett systematiskt arbete med att undersöka berggrunden. Det var Centralgruppens emissionsaktiebolag, men även SGU, som ägande sig åt prospekteringen. Den syftade till att i slutänden råda bot på den metallbrist som uppstått i skuggan av första världskriget. I december 1923 gjordes det fynd som skulle lägga grunden för gruvbrytningen i Skelleftefältet.

Efter malmfyndet ombildades bolaget och ett Skellefteå Gruv AB bildades, som 1924 började köpa upp mark i S Men snart började det växa upp hus som man inte varit van att se i Strömfors. Större hus med uthyrningsrum, men även små hus med undermålig standard som var vanligt på många andra gruvorter och stycka av tomter. Det första gruvkontoret etablerades i en vanlig stuga i byn. Det här ville inte gruvbolaget se i Boliden. Malmberget sågs som ett varnande exempel för vad en oreglerad bebyggelse kunde leda till. I Boliden ville man ha ett långsiktigt perspektiv på malmbrytningen. Här skulle byggas ett välordnat, stabilt och modernt samhälle. Det fanns exempel på detta också i Norrland. Kanske framför allt familjen Kempes samhällsbyggen kring sågverks- och massaindustrierna.

Gruvbolaget anlitade en relativt ung, men framför allt oerfaren och nyutbildad arkitekt; Tage William Olsson. Orsaken till valet var förmodligen hans yrkesmässiga bakgrund. Som utbildad bergsingenjör i Sheffield och vid KTH i Stockholm, hade han fått anställning som metallurg vid AB Gröndals Patenter. Där fick han även konstruera och formge byggnader för gruvindustrin. Genom detta upptäckte han sin fallenhet för arkitektonisk gestaltning och började 1924 utbilda sig vidare till arkitekt vid KTH i Stockholm.

På arkitektutbildningen blev en av hans lärare Per Olof Hallman, den vid tiden mest profilerade stadsplaneraren i Sverige. Hallman engagerades för att upprätta stadsplaner i många av Sveriges städer eller bruksorter och är för alltid förknippad med den svenska trädgårdsstaden, med böjda gatunät och anpassning till natur och topografi. Redan under studieåren (1925) startade William-Olsson egen verksamhet som arkitekt. Förutom hans tävlingsbidrag till Bygge- och Bo-utställningen på Lidingö 1924-25, så blev Bolidens stadsplan hans första stora projekt.

Boliden stadsplan, ritad av arkitekten Tage William-Olsson.

I Boliden utgick han från den hierarkiska ordningen som var vanlig på de gamla bruksorterna. Disponentvillan och bostäder för de högsta tjänstemännen placerades i förnäm avskildhet, uppe på kullen i öster tillsammans med brukshotellet, som var färdigt redan 1926. Från disponentbostaden drogs en lång rak väg i parkmiljö fram till en öppen yta som var planerad som ett torg och avslutades i väster med skolan som fondbyggnad. William Olsson hade dock egentligen tänkt sätta kyrkan som fondbyggnad i väster, i enlighet med den gamla ordningen, som gärna ville markera betydelsen av den andliga och värdsliga makten, som den axel samhället vilade på.

Här i Boliden ville dock bolaget att skolan skulle ställas på kyrkans plats. Kanske var det för att markera utbildningens betydelse i det moderna industrisamhälle man ville bygga. Kyrkan, eller kapellet förlades vid korsningen Kapellgatan och Finnforsvägen. Finnforsvägen som var den långa raka gatan som korsade centrallinjen och i någon mån skiljde tjänstemännen från arbetarna. Vid torget som de första decennierna mest var en öppen grusyta för fotbollsspel eller andra aktiviteter, placerades på norra sidan den kooperativa affären som var en av de tidigaste i Västerbotten.

”Färglådan” med sina smala trädgårdslotter efter engelsk förebild, var det första radhuset i Västerbotten. Den långa radhuslängan placerades på södra sidan av torget och färgsattes av arkitekten själv på ritningen. Foto: Okänd fotograf/Skellefteå museum.

Från skolan och torget strålade sedan gator ut mot väster och förbands med bågformade gator som hade början och slut vid Finnforsvägen. Det gav ett gatunät som inte är det mest lättnavigerade, men som skapar variationsrika vyer när man färdas längs gatan. För att ytterligare skapa förutsättningar för variation och fondmotiv utfördes vissa korsningar med förskjutna anslutningar, s k turbinkorsningar. Just variation och upplevelserika gaturum var viktigt i det tidiga 1900-talets stadsplanering. Man skulle utgå från platsens förutsättningar i fråga om topografi och vegetation för att skapa platsbildingar och unika vyer. William-Olsson anpassade sig till topografin genom att placera samhället på toppen av en höjd, som sluttade nedåt både mot norr och söder. På så vis bildades ett gatunät som på ett mycket sofistikerat sätt fick en krökning inte bara i horisontalplanet, utan även i vertikalplanet.

Trädgårdsstad och husbehovsodling var ideal under 1920-talet. De var uttryck för den ordning och goda hushållning som skulle känneteckna det goda hemmet. Boliden blev under 1930- och 1940-talen en särdeles välhållen och konsekvent trädgårdsstad. Till prydligheten bidrog också de enhetliga staket som omgärdade alla de väl underhållna trädgårdstomterna. Att denna för sin tid moderna planering här på ett nästan övertydligt sätt, utgick från en gammal hierarkisk bruksordning, där tjänstens rang kunde avläsas i stadsbilden är speciellt. Den gamla brukshierarkin finns inristad i det Boliden som mer än andra samhällen kom att symbolisera 1900-talets moderna industrisamhälle.

Disponentbostaden kläddes i en storslagen, klassisk stildräkt, där den ligger uppe på Kullen och blickar ut över Disponentparken och samhället. Byggnaden ritades av arkitekt John Åkerlund, Stockholm.