Fördjupning

Gruvbolaget Boliden hade många gruvor från Boliden och inåt landet under kriget, men bristen på gummi och drivmedel gjorde det svårt att frakta malmen till Boliden med lastbil. Då beställde bolaget en linbana som gjorde en omväg förbi andra gruvor mellan Kristineberg och Boliden, så sträckningen blev 96 km lång. De som byggde linbanan gjorde det på rekordtid, bara ett år och fem dagar, eftersom de olika bygglagen i slutet tävlade om att bli först färdiga. Linbanan användes sedan åren 1943–1987. Efter nedläggningen startade lokala entusiaster turisttrafik på en sektion av banan, Örträsk-Mensträsk, som drevs 1989–2017, då kravet på en stor renovering kom.

Skelleftefältet är ett område rikt på olika mineraler. Gruvbrytning har pågått under lång tid, och den mest kända gruvan finns nog i Boliden. Bolaget som bröt malm i Boliden kom att kallas Bolidenbolaget.

Bolidenbolaget ägde flera gruvor i området, och så småningom startade de ett anrikningsverk på Rönnskäret i Skelleftehamn. Mellan Boliden och Skelleftehamn byggdes järnväg men från inlandet till Boliden måste malm fraktas med lastbil.

Under andra världskriget var efterfrågan på särskilt svavel och kopparmalm stor, men samtidigt blev det brist på drivmedel liksom gummi till lastbilsdäcken. Läget blev mer och mer desperat, så Bolidenbolaget började undersöka andra transportalternativ för att frakta malm från inlandet till Boliden. Att bygga järnväg skulle ta lång tid, flera år, men det fanns också ett alternativ i form av linbana. Nordströms Linbanor AB hade några år tidigare byggt en linbana i södra Sverige som börjat användas 1941, och nu skrevs kontrakt på att bygga en linbana mellan Kristineberg och Boliden. (1)

Linbanan i drift. Okänd fotograf.

En linbana byggs

För att få maximal användning av linbanan drogs den förbi flera befintliga eller blivande gruvor. Tanken fanns i början att viss transport skulle gå åt motsatt håll, men så blev det aldrig. Från Kristineberg placerades stationer i Ytterberg, Strömfors, Rackejaur, Mensträsk, Bjurfors, Åsen och Renström innan slutstationen Boliden. Januari 1942 satte arbetet igång med stakning av linbanan, som skedde med luftvärnsstrålkastare då dagarna var korta, sedan fortsatte det med bygge av master och dragning av linorna. Arbetet var mödosamt, särskilt vintertid då dessa år var snörika och bland de kallaste i mannanminne. På sommaren fanns det andra problem, som upptäckten att dragningen gått över myrar och andra platser med dåligt underlag, vilket innebar att gjuta bättre fundament till stolparna eller tillverkning av kavelbroar över myrarna.

Arbetet var omfattande, men det var också väldigt många som anställdes från omgivningarna. Arbetet var eftertraktat eftersom det var kristider och brist på arbete. Inte bara män fick arbete, kvinnor anställdes som kockor och lagade mat till arbetslagen. Som mest var över 1300 personer sysselsatta under sommaren 1942.

Linbanan byggdes på rekordtid:370 dagar. Mycket berodde på att arbetet mot slutet utvecklades till en tävling arbetslagen emellan. Februari 1943 kunde linbanan provköras en del av sträckan för första gången. 14 april skickades den första tomma korgen eller vagnen från Boliden till Kristineberg, och dagen därpå var linbanan igång.

Kostnaden för bygget blev hela 20 miljoner kronor, en enorm summa på 1940-talet, men banan troddes kunna vara i drift i 30 år. Det blev mer än så. Från början arbetade ett 60-tal man i treskift med att sköta banan, men efterhand blev den mer och mer automatiserad, så i början av 1980-talet behövdes bara 19 man för att sköta hela anläggningen. Linbanan började dock bli sliten och flera gruvor hade lagts ner, så Bolidenbolaget ville återgå till landsvägstransport. 9 januari 1987 gick den sista vagnen från Kristineberg, efter 43 år. (2)

Turistlinbanan igång. Foto: Driftbolaget LINAB

Turistlinbana

Redan innan banan lagts ner bildade en grupp intressenter i Örträsk med omnejd, där driftstationen fanns, föreningen Världens Längsta Linbaneförening. Man hade en vision om att bevara industriminnet genom att omvandla sträckan mellan Örträsk och Mensträsk till turistattraktion. Drömmen blev sann när Världens Längsta Linbana drog igång sommaren 1989. Man bytte ut korgarna mot vagnar med fyra sittplatser i, kringverksamhet fanns i både Örträsk och Mensträsk, och verksamheten bedrevs sommartid. Efter 28 år kom man dock till en punkt där de som drivit verksamheten ville pensionera sig samtidigt som det krävdes en större investering i form av utbyte av betongstolparna, vilket gjorde att linbanan lades ner 2019. (3)