Vattenvägar
I slutet av 1700-talet infördes nya regler för att få köpa och sälja varor. Nu upphörde det Bottniska handelstvånget, alltså förbudet att sälja varor från Norrland direkt till utlandet. Under lång tid hade dessutom köpmän från Piteå haft ensamrätt på att arrangera marknader i Skellefteå, men 1781 upphörde även det. Det gjorde att fler ville handla med varor och det bästa sättet att frakta dem på var på vattnet.
Små och stora segelfartyg gick nu regelbundet mellan städerna i Norrland, till Finland, Stockholm och vidare ut i världen. Älvarna var också praktiska vattenvägar. Människor, djur och varor fraktades på pråmar som ofta roddes av kvinnor. En av de mest kända roddarmadamerna är Lovisa Olsson, också känd som Älvdrottningen.
Källor för Vattenvägar
- Renhorn, Gustaf, Gamla stadsbor: ett bidrag till Skellefteå stads personhistoria. D. 2, [Lagergrens bokh.], Skellefteå, 1960
- Frängsmyr, Tore (red.), Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 1 [A-Gästg], Bra böcker, Höganäs, 1993, s.113 (uppslagsordet Bondeseglation)
- Frängsmyr, Tore (red.), Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 1 [A-Gästg], Bra böcker, Höganäs, 1993, s.121, 124 (uppslagsordet Bottniska handelstvånget)
- Frängsmyr, Tore (red.), Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 3 [Lapp-Reens], Norrlands univ.-förl., Umeå, 1995, s 325 (uppslagsordet Norrland, hjulångare)
- Frängsmyr, Tore (red.), Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 4 [Regio-Övre], Norrlands univ.-förl., Umeå, 1996, s 329