Nasafjäll

Staten behövde pengar för att betala de utgifter som krigen förde med sig. När det stod klart att det fanns silver i Nasafjäll väckte det hopp om att gruvan skulle bli räddningen. För att bryta malmen behövdes personal. Under ett års tid hade 400 personer mer eller mindre tvingats dit. Många av arbetarna kom från Skellefteåområdet. Nasafjällsleden gick från Frostkåge över Drängsmark, Stavaträsk och Ullbergsträsk och vidare upp mot fjället. För att frakta malmen anlitades samer som hade renar. Det var hårt och slitsamt för renarna att dra den tunga malmen och många samer flydde därför med sina djur till Norge för att rädda sina renar. Många hade redan hunnit dö och det berättas om utmärglade döda renar som låg längs färdvägarna. Gruvan var igång mellan 1634 och 1659 och gav under den tiden bara 833 kilo silver. Gruvan blev alltså inte den framgångssaga som staten hoppats på.