Fördjupning

Förr hade kyrkan och prästerna i uppgift att föra kyrkböcker. Det var ett sätt för prästerna att ha koll på vilka som föddes, döptes, gifte sig, dog och begravdes samt hur många som fanns i församlingen. I kyrkböckerna skrev prästen också hur det gick vid husförhören. Vid husförhören kontrollerades kunskaper i katekesen och läskunnighet. I kyrkböckerna kan man också se hur folk flyttar, vad de jobbade med och andra anteckningar om särskilda omständigheter.

Kyrkböckerna blev en del av församlingarnas arkiv och sparades. Det gjorde att varje församling hade sina egna böcker där man noterade uppgifter om befolkningen. Husförhörsböckerna och andra kyrkböcker låg till grund för den svenska folkbokföring som Svenska kyrkan hade ansvar för till 1991 som sedan övertogs av Skatteverket. Husförhörsböckerna och de andra kyrkböckerna är källor till bland annat släkt-, hembygds- och lokalhistorisk forskning.

Pigor, drängar, inhyses och barn i huset väntar alla på sin tur i utfrågningen. Förhörande präst är Hubert Holmström, Medle längst till höger. Från vänster i bakgrunden syns Karl- Johan Johansson Lundmark och hans hustru Ida Margarete, född Wiik, dvs Roland Fahlman och Lilian Andersson. Från skolprogrammet Husförhöret på Skellefteå museum. Fotograf Henry Lundström. DIA 09217.

Husförhöret började med upprop efter hemmansnummer och någon som var där och svarade om man hade flyttat eller fått tillökning i familjen. Barnen som gick i skolan kallades fram och förhördes. Först läste man ett stycke ur bibeln. Sedan ställde prästen frågor om katekesen och biblisk historia. När man hade klarat frågorna fick man gå och sätta sig. Husförhöret var ofta på förmiddagen och på kvällen höll prästen ett föredrag eller höll andakt och i något hushåll var det middag för prästen [1].

Den rätta tron

Efter reformationen blev det nödvändigt för kyrkan att lära ut den lutherska tron så att församlingsmedlemmarna inte blev kvar vid den ”gamla”. Nu hade man också övergått till att använda svenskan istället för latinet. Ordet var i centrum och det måste kontrolleras att församlingsmedlemmarna hade lärt sig det nya. Katekesens roll och katekesundervisning fick en viktig roll i kyrkolivet. Katekesen var den främsta läroboken.[2] Det var viktigt att folket var av rätta lutherska tron.

Att besöka hemmen

Varför skulle prästen besöka församlingsborna i hemmet och hålla förhör? Ett vittnesbörd om regelbundna husförhör är ett beslut från domkapitlet i Uppsala 1596. Där beslöts att prästerna skulle åka ut i sina församlingar och råda bot på den okunskap som fanns bland allmogen. Annars skulle de inte få ta nattvarden.[3]

1686 års kyrkolag föreskrev att prästerna skulle hålla husförhör och katekesförhör. Dessa har ibland hållits vid samma tillfälle, ibland har de varit vid skilda tidpunkter. Tanken var att husförhöret skulle vara mer av själavårdande besök. Men inslaget av förhör tog efterhand övertaget.[4]

Förutom domkapitlets beslut och kyrkolagen 1686 är konventikelplakatet från 1726 viktigt för husförhören. I konventikelplakatet står att prästerna förutom att ha katekesförhör vid kyrkan som tidigare skall prästerna söka upp församlingsborna i hemmen så att de ”med all Säkerhet måge förnimma deras framsteg i Christendomen och dem till den rätta Salighetens grund och kunskap föra”.[5]

Konventikelplakatet reglerade vad människor fick göra och inte göra när det gäller religiösa sammankomster i hemmen. Med anledning av det var det bra om prästerna hade en uppfattning om hur människor hade det hemma.

Husförhören i området

Det är inte helt säkert när det hölls husförhör för första gången i Skellefteåområdet. Det finns vissa uppgifter som talar om att det var igång 1640 men inställda 1661.[6]

Prästen skulle hålla katekes- och husförhör men skedde de samtidigt? Det har nog växlat över tid. På landsting 1663 i Skellefteå beslutades att man skulle bli av med skriftermålen by för by och istället samlas vid kyrkan för att där examineras. Det verkar som det pågår under slutet av 1600-tal och början av 1700-tal, då samlades man till katekesförhör före söndagens högmässa. Under 1700-talet verkar det fortgå med katekesförhör i kyrkan och husförhören i byarna.[7]

En del av allmogen försökte att komma undan från husförhören. En länsman G Rönberg i Myckle erkände inför alla att han sedan förra året sig mera försämrat än förbättrat sig, vilket också visade sig i husförhöret.[8]

Husförhören pågick fram till ca 1920-tal. Från den tiden kan man hitta annonser i tidningarna. Redan tidigare hade husförhören ändrat form. Det fanns inte längre behov att kontrollera läskunnigheten sedan skolplikten.

[1] Uppteckning av Johan Konrad Ölund utförd av Kjell Lundquist i Kyrklig folklivsforskning. Skellefteå museum F3Ö:73
[2] Pleijel, Hilding 1970 s 84-85
[3] Pleijel, Hilding 1970 s 87
[4] Pleijel, Hilding 1970 s 92
[5] Konventikelplakatet 1726
[6] Fellström, K A 1964 s 180
[7] Fellström, K A 1964 s 180-181
[8] Fellström, K A 1964 s 182