Fördjupning

1881 presenterade Thomas Alva Edison den elektriska glödlampan för hemmabruk på en internationell utställning i Paris. Det dröjde till 1908 innan det kom elektriskt gatubelysning i Skellefteå. Tidigare har det funnits elektrisk belysning i några sågverk, bland annat på sågverket på Björnsholmen. Elen producerades av en likströmsgenerator. Från 1930-talet börjar många hushållsartiklar att elektrifieras. Under 1950-tal byggdes nya kraftverk i Finnfors och Kvistforsen. Under 1970-talet blev det elransonering.

Finnfors

Skellefteå stad beslutade att satsa på vattenkraften och man började bygga kraftverket i Finnfors som blev klart 1908. Staden blev ensam ägare till kraftverket vilket inte var det vanliga bland norrländska städer. Det var ett stort åtagande för den lilla staden. Men några av de stora företagen som Bure AB, Markstedt & söner (senare Sävenäs AB) och Ytterforsbolaget tecknade avtal att köpa el för flera år (1).

Under första världskriget blev det svårt att importera fotogen på grund av den blockad som rådde. 1917 förbjöds all privat användning av fotogen för hushåll i Sverige. I Skellefteåområdet bildades elföreningar eller elbolag som byggde kraftverk i vattendragen för att kunna få el och lyse. Efter första världskriget hade ungefär hälften av landsbygdsbefolkningen tillgång till elektriskt lyse. Elektriciteten gjorde också att man kunde driva vedkapar och tröskmaskiner med elkraft.

Många av de lokala elföreningar och elbolagen kom att övertas av de större kraftbolagen under 1930-1960-talen.

I Norsjö försökte man 1916 lösa belysningsfrågorna med en motordriven generator men bränslebrist gjorde att man måste sluta. Nästa idé var en ångkraftsstation vid Norsjön men den blev för dyr för att fortsätta med. Norsjö Elförening bildades och från 1920 började kraftverket i Bjurfors leverera el till Norsjö samhälles belysning (2).

Under 1923 tillkom Malå elektriska förening och de anlade ett kraftverk. Detta var på 75 turbinhästkrafter och då tillräckligt för belysning av Malånäs och Malåträsk. Under 1930 drogs högspänningsledningar till gruvorna i Kristineberg och Adak. Dessa ledningar berörde en stor del av kommunen och var grunden för elektrifieringen (3).

FERA (Föreningen för elektricitetens rationella användning) och Skellefteå stads kraftverk anordnade i maj 1932 en mässa om hushållens elektrifiering (4). Inte bara belysningen kom till hushållen, under åren 1930-1960 var det många hushållsartiklar som elektrifieras som kyl, frys, dammsugare och brödrostar med flera.

Elektrifieringen gjorde att det blev mer konkurrens om vattendrag och fallrätter. Några fick arbete och försörjning från elektrifieringen. Även landskapet förändrades, älvarna reglerades och det byggdes dammar. Det var inte alla som uppskattade den förändringen.

Bolidenbolaget

Tillkomsten av Bolidenbolaget gjorde att det behövdes mer kraft. Tillväxten av kraftbehovet var långsam och stadens kraftverk kunde bygga ut sin effekt för att leverera till Boliden. Boliden diskuterade själva om de skulle starta kraftverk men så blev det inte på 1940-talet. I slutet av1960-talet startade Boliden och Vattenfall ett gemensamt kraftverk i Grytforsen (5). Vilket inte uppskattades hos Skellefteå stads kraftverk (6).

Nytt kraftverk i Finnfors och Kvistforsen

Det behövdes mera el och ett nytt kraftverk i Finnforsen byggdes och togs i bruk under 1955 men invigdes först 1956. Skellefteå kraft behövde bygga nytt kontor och kontrollrum för fjärrstyrning, ett höghus växte upp i kvarteret Sirius. Det var klart och invigdes 1967. Huset har sedan ändrats och byggts till senast 2009 (7).

Mellan Skellefteå stads kraftverk och Vattenfallsstyrelsen fanns en muntlig överenskommelse om att alla fall nedanför Svansele skulle Skellefteå stads kraftverk bygga ut och fall ovanför skulle Vattenfallsstyrelsen ta hand om. Men staden hade inte räknat med konkurrens från Graningeverket som köpt rätten till Kvistforsen. De startade driften av kraftverket där i april 1962 (8).

Elransonering

I början av 1970 var det elransonering i Sverige. Det hade varit nederbördsfattigt under 1968 och 1969. Skellefteå Kraft skulle spara 20 miljoner kilowattimmar mellan februari 1970 och 10 maj. I Skellefteå sparar man på gatulyse, kupévärmare och på vissa arbetsplatser har man mörkt i korridorerna (9).

Vattenkraftsintresset och flottningsintresset

Flottningen tjänade på regleringarna av vattendragen. Det blev lugnare och flottningen blev mindre beroende av vind och nederbörd. Men det var ändå vattenkraften som drog längsta strået och gjorde att flottningen lades ner på 1960-talet och tidigt 1970-tal (10).