Fördjupning

Det samiska området har aldrig varit helt isolerat och genom århundradena har människor och idéer mötts, vilket påverkat både materiella och immateriella aspekter av religionen. Det frivilliga mötet förändrades när den protestantiska kyrkan, på mitten av 1600-talet, med olika tvångsmedel krävde ett byte av religion. Den samiska religionen skulle ersättas av kristendomen. Under lång tid klarade samer av att leva med dubbla trossystem, i kyrkan utförde man de kristna ritualer och i hemmet de samiska. Med tiden kom dock kristendomen att ersätta den samiska religionen som trossystem. Personer kunde dock i det fördolda fortsätta att praktiseras enskilda traditionella ritualer. [1]

Den traditionella samiska religionen, före kristendomen, vara nära kopplad till familjernas vardagliga liv det vill säga till jakt, fiske och renskötsel och mellanmänskliga relationer. Den var inte institutionaliserad, vilket gav möjlighet för lokala variationer både av myter och av ritualer.

Kåtan och landskapet, de viktigaste platserna

Kåtan med eldstaden i mitten var centrum för familjens dagliga religionsutövning i anslutning till måltider men också i samband med förlossning, namngivning, sjukdom och död. Det var framförallt kvinnor som agerade vid dessa ritualer. Religionen utövades dock även utomhus vid bäckar, sjöar och längs flytteder eller vid fjäll eller klippor. Bakom kåtan kunde en offerställning av trä vara rest och på olika platser i landskapet fanns både sejtar, av naturen formade stenar eller klippor, och skulpturer i trä. Landskapet utgjorde därigenom en viktig komponent i samisk religion. Här utövade framförallt män religionen under speciella årstidsbundna ritualer[2].

[1] Rydving (1993) s. 93–108.

[2] Westman Kuhmunen, Anna (2016)

Kåtan på bilden står i Setsele och flyttades från vistet i Koppsele 1901. Vistet i Koppsele var Malåsamernas huvudviste 1600- till 1900-talet. Kåtan är från 1800-talet.

En oval árnnie är en typ som har lång bruksperiod och är i bruk från järnåldern fram till 1800 talet. Lappslyet, Drängsmark. Fotograf: Krister Hägglund. Skellefteå museum, DIG 03311.

Väsen i landskapet och i hemmet

I landskapet och i kåtan menade man att olika väsen kunde visa sig för människorna. Väsen kunde manifestera sig i olika former, ibland som solen, vinden eller åskan och ibland i mänsklig gestalt, även avlidna släktingar kunde på olika sätt ingripa i människor liv.[1] Väsen kunde på olika sätt ingripa i människor liv vilket gjorde att man stod i en relation till dem. Den som framförallt kunde kommunicera med den andliga världen var nåjden.[2] Det var en religiös specialist som vid kriser, med hjälp av jojk och trumma och på gruppens uppdrag, kunde färdas och kommunicera med dessa väsen. Nåjden kunde förhandla med dessa väsen.

[1] Bäckman, Louise. (1978) s. 25–52; Rydving (1993) s. 108–127, 140–144.

[2] Bäckman, Louise. (1975) s. 88–95; Rydving, Håkan (Oslo 2010) s. 120–124.