Skulptur

Beskrivning

Medeltida kvinnlig skulptur, troligen en prinsessa. Från Lövånger kyrka.

Anmärkning

Skulptur av trä föreställande en kvinna stående i hellång dräkt med kantig halslinning, skärp i midjan och trumpetärmar. På fötterna har hon spetsiga skor. Kläderna har mjuka veck. Håret är skuret i långa vågor som hänger långt ned på ryggen. På hjässan en delvis trasig rund huvudbonad, möjligen en krona? Händerna är avbrutna. Ena delen av huvudet är borta men har rekonstruerats i senare tid.

All färg är i princip bortnött men man ser spår delar av vit kredering och krederat linnetyg som varit underlag för färg och förgyllning. Möjligen ursprunglig? Vid inventering gjord av Luleå Stift 2011 konstateras vissa färgrester; Brunröd färg i håret, guldfragment i veck på dräkten. Rött på kind och läpp samt rött på skon.
Källa: se Publikationer.

Från Lövånger kyrka. Då även baksidan är skulpterad, har skulpturen varit fristående. Enligt obekräftad uppgift är skulpturen en prinsessa från en St Görandsgrupp.
Berättelsen om riddaren Sankt Göran som räddar en stad och ofta även en prinsessa eller jungfru från en drake är en ofta förekommande scen i kyrkliga målningar eller skulpturgrupper. En sådan skulpturgrupp finns även i Skellefteå Landsförsamlings kyrka.

Lövånger kyrka började byggas på 1400-talet och stod klar 1507. Det fanns tidigare en träkyrka på platsen. Skulpturen är troligen från denna tid, troligen tillverkad i norra Europa (Tyskland).

Denna skulptur skänktes (tillsammans med fler) av Lövångers socken till Skellefteå Museum 1884, möjligen i samband med att renovering planerades av Lövånger kyrka. Renovering var klar 1910.

Under den katolska tiden var det vanligt att en kyrka hade många skulpturer av helgon och andra personer ur den bibliska historien. Men efter reformationen, under slutet av 1500-talet när Sverige övergick till den evangeliskt-lutherska kyrkan, rensades kyrkorummet ofta från inredning som hörde till den katolska traditionen. Många skulpturer försvann, men en hel del sparades i kyrkans förrådshus och på vindar. Under 1800-talet uppstod ett intresse för äldre kyrkokonst och många skulpturer återupptäcktes och lämnades in till museum.