Fördjupning

Skelleftemadonnan. Fotograf: Krister Hägglund, Skellefteå museum.

Madonnan var vid sidan av den lidande Kristus i centrum för konsten under hundratals år. En Madonna var avsedd som en hyllning till Herrens moder och till Kristus. I Sverige finns många träskulpturer bevarade från slutet av 1100-talet och den tidiga gotiska tiden under 1200-talet och de flesta av dessa är just Madonnor, däribland Skelleftemadonnan.

De tidigaste Madonna-bilderna är från 100-talet. Hon avbildades då i Roms katakomber, bedjande med uppsträckta händer, en så kallad orantställning efter latinets orare som betyder bedja. Under 200-talet började hon avbildas tillsammans med Jesusbarnet. Hon uppfattades då som en himladrottning, sittande med Jesusbarnet tronande på hennes knä som världens frälsare och domare. Senare under gotiken blev hon en ömsint moder medan hon under renässansen fick överjordiska drag.

I landskyrkan i Skellefteå finns ett antal medeltida skulpturer som visar att det funnits en kyrka på platsen längre än vad den nuvarande kyrkan har stått där. Mest känd av skulpturerna är den så kallade Skelleftemadonnan, en av få bevarade romanska Maria-bilder i Europa. De flesta av skulpturerna tros vara importarbeten från Tyskland. Skulpturerna är sedan en omfattande restaurering av kyrkan 1963-64 infogade i kyrkorummet.

Skelleftemadonnan

Skelleftemadonnan tillverkades troligtvis i slutet av 1100-talet i en Rhenländsk verkstad i Tyskland. Hon är en ung kvinna med vackert ansikte och späd kropp som sitter rakryggad i en stol av romansk typ med huvudet riktat rakt framåt. Hon är klädd i en lång klänning med vida ärmar som når nästan ner till fötterna. Ett platt smycke vilar på hennes bröst och överarmarna pryds av breda platta armringar. Håret är delat i mittbena och flätat i två tjocka flätor som hänger ner på ryggen.

Något vinklat bakåt på huvudet sitter en cirkelrund krona med stiliserade bladformer och spetsiga upphöjningar. Bladens former påminner om den franska liljan, Fleur de lis. Liljan var en symbol för oskuld, kyskhet och den obefläckade avlelsen och därigenom även för jungfru Maria. Liksom på många andra romanska madonnor har hon under årens gång förlorat sina händer liksom det Jesusbarn som en gång suttit i hennes knä.

Madonnan på plats i landskyrkan. Foto: Skellefteå museum.

Bemålning

Skelleftemadonnan bär spår efter äldre färglager som troligtvis vid något tillfälle har slammats över med vit färg som senare tagits bort. Rester av originalfärgerna finns kvar och ger en viss vägledning till hur hon såg ut från början. På klänningen finns till exempel kvar glänsande guldfärg, ansiktets skära hud syns vid hennes hals och hårets ljusa bemålning framträder på den högra flätan. Ärmarnas foder är fortfarande rödfärgat och kronans insida har också kvar en stor del av sin röda färg. Stolen bär rester av mörkbrun eller svart bemålning.