Fördjupning

Lite är känt om mission riktat mot samerna under medeltiden. Men Määrge/Margareta är en samisk kvinna som träder fram i historiens ljus under slutet av 1300-talet och början av 1400-talet. Hon träffar och uppmärksammas i brev av unionsdrottningen och namnen Margareta samt av flera kyrkliga ledare.

Määrge/Margareta ivrade för samernas omvändelse till den kristna tron. En franciskanbroder i Stockholm, Philippus Petri skriver 1389 ett rekommendationsbrev åt henne och jämför henne med den heliga Birgitta. Hon omnämns samma år i Vadstena klosters stora brevbok och där berättas att hon bedriver mission bland samerna med stor nit. I augusti samma år träffar hon sin namne unionsdrottningen Margareta tillsammans med den danske ärkebiskopen Magnus i Lund. Den 6 augusti utfärdas i Malmö ett brev riktat till samerna där de uppmanas att överge sin hedniska tro och låta döpa sig och uppgå i den nya tron. Även biskop Thord i Strängnäs stöder hennes ansträngningar och förespråkar att missionärer ska sändas till samerna. Detsamma gör en abbot från Munkalivs kloster i Bergen. Ett brev från 1414 visar att hon har fortsatt sin missionsgärning. I ett odaterat brev omtalas att hon även hade uppenbarelser.

Man tror att hon kommer från någon del av svenska Sápmi. Det är oklart om hennes verk får någon bestående verkan. Dock skriver Erik av Pommern 1419 till domkapitlet i Uppsala att de ska utrusta prästen Toste med fullmakter för att förkunna kristendomen bland samerna. Han tycks ha varit kyrkoherde i Vadstena och han synes även vara nämnd så sent som 1464. I brevet uppges även att Toste tidigare hade predikat för samerna. Brevet medgav att han kunde fortsätta sitt arbete och även bygga kapell i lappmarken. Eventuella medhjälpare till Toste kunde också räkna med domkapitlets stöd. Drygt hundra år senare (1526) skickas munken Benedictus Petri (Bengt Pettersson) ut som missionär bland samerna. Han hade varit kanik i Skara. Christer Westerdahl menar att det finns muntliga uppgifter om att Torsten och Bengt i trakten av Fatmomakke i Vilhelmina och dessa två skulle ha varit de första prästerna i Fatmomakke. Det uppges att det gick hundra år mellan dessa två präster. Om detta är ett exempel på långvarig muntlig tradition är oklart. Att missionen har satt vissa spår är tydligt. Maria hade en viktig roll hos samerna vilket visas av dräktsilver i form av Maria-monogram samt i Maria-jojkarna. Katolska fastedagar firades bland samerna ännu in på 1700-talet.

Om missionärer har varit verksamma i norra Västerbotten kan en mötesplats mellan samer och köpmän/missionärer ha varit Lappviken vid Byskeälven intill Kåtaselet. Där finns en husgrund med fynd av pottkakel vilket tyder på en välbyggd värmeanordning. Myntfynd daterar anläggningen till slutet av 1400-talet. Andra fynd är bl.a. armborstspets, blykulor, glas, keramik, kritpipor, speltärning, vikter, ornerade ben- och hornfragment och en radbandpärla. Lämningarna antyder att handel har bedrivits på platsen. En annan plats med koppling till missionen kunde vara det s.k. Bure kloster. Se vidare på annan plats i utställningen.