Fördjupning

Avafjärdsskeppet – Rekonstruktionsförslag ritat av Seth Jansson; Skellefteå museum

Avafjärdsvraket som upptäcktes i Avafjärden ca 3 mil söder om Skellefteå och väster om Lövånger, inrapporterades till Skellefteå museum 1926 efter att länge ha varit känt av ortsbefolkningen. Då hade exempelvis redan en del av bordläggningen tagits tillvara för att användas som golv i en lada. Hösten 1926 bärgades delar av de vrakrester som fortfarande fanns kvar. Alla delar togs dock inte upp från Avafjärdens botten eftersom vattnet var för kallt för att det skulle hinnas med innan vintern. Dessutom hade isen under tidigare år skruvat sönder fartyget så mycket att endast det undre skrovpartiet var bevarat. Flera delar kan också ha följt med vårfloden genom fjärden och ut mot Bottenviken. I det insamlade vrakmaterialet ingick kölen, förstäven, ett 20-tal spant, knän, tvärbalk och en jungfru, samt rester av bordläggningen.

Bild från bärgningen 1926. Fotograf. E. Salvén. SM C 01964. Originalfotografi finns hos ATA i Stockholm

Bild från bärgningen 1926. De upplockade vrakdelarna. Fotograf. E. Salvén. SM C 01965. Originalfotografi finns hos ATA i Stockholm.

När bärgningen skedde år 1926 var kunskapen om träkonservering fortfarande låg, och fartygsdelarna som togs in började därför torka sönder. De krympte i processen och det var vid rekonstruktionsförsöken som Skellefteå museums Seth Jansson utförde på 1980-talet, inte möjligt att få de olika delarna att passa ihop. Exempelvis gick inte bordhaken att passa ihop med spanten och försöken att rekonstruera hur fartyget sett ut försvårades.

År 1969 skickades träprover in från olika delar av skeppet och analysen visade att spant, bordläggning och tränaglar var tillverkade av furu. En detalj konstaterades vara av ek, den så kallade Jungfrun (ett träblock med hål igenom vilket det löper trossar eller rep), men den skulle kunna komma från något annat skepp eftersom den förmodligen hör samman med trossarna till riggen och därmed är lätt utbytbar.

14C-Datering

År 1969 gjordes också en C14-analys av delar av spant och bordläggning. De två 14C-dateringarna från laboratoriet i Uppsala gav värdena 460 ± 50 BP respektive 470 ± 50 BP. (Lab nr U-688, det andra Lab nr uppges inte av Jansson).

Efter kalibrering år 2021 i OxCal online står det klart att de aktuella proven från de utvalda trästyckena ligger någonstans i åldersintervallet 1395-1513 e.Kr. Virket (daterad årsring i träprovet) kan vara äldre än båtens konstruktion. vilket gör att vi bör hålla den till 1400-tal. Men som Seth Jansson skriver, landhöjningen gör att ett skepp av den här storleken skulle haft svårt att passera inloppet till Avafjärden under 1500-talet, utom vid högvatten. Skeppet hör troligen hemma i 1400-talet.

Skeppets konstruktion

Skeppet hade enligt Janssons rekonstruktionsförsök en rak köl, och rak stäv. Det var ungefär 12 meter långt och ungefär 3 meter brett. Jansson gör jämförelser med ett liknande fartyg som påträffats i kvarteret Hästen i Stockholm. Avafjärdsskeppet var klinkbyggt, alltså med borden överlappande föregående, lägre liggande bord. Förmodligen hade skeppet också ett rektangulärt råsegel och det är troligt att det både kunde seglas och i viss mån också ros med åror. Konstruktionen hade kvardröjande vikingatida drag.

Det var konstruerat som ett lastskepp avsett för hög sjö, alltså öppet vatten, inte som ett inomskärs-skepp för att frakta människor.