Jordebok

Jordeboken var ett underlag för beskattning. Jordeböckerna var en del av kronans systematiska kartläggning av landet som börjar på 1500-talet och fortsätter under kommande sekler. Jordeboken blev ett sätt för centralmakten att skattlägga enskilda. 1413 skapades Erik av Pommerns jordebok men original och kopior har förkommit. Under 1540-talet tillkommer Gustav Vasas jordebok. På 1600-talet skapas geometriska jordeböcker som är kartor.

Erik av Pommerns jordebok

Det har funnits jordeböcker i Sverige till exempel Erik av Pommerns jordebok från 1413 men den finns inte bevarad. På 1600-talet fanns en kopia av den men den är också förkommen. I Erik av Pommerns jordebok utgår man från antal rökar. Man betalade skatt per rök. Det fanns 20 rökar i Lövånger och 60 rökar i Skellefteå. Tidigare har man räknat en rök som ett hushåll om 7 personer. I senare tid har man ifrågasatt den stora befolkningsökningen mellan 1413 och 1543. Den är helt enkelt för stor och går inte att förklara på något bra sätt. Man har påtalat att rökbegreppet i 1413 års jordebok inte kan vara det samma som hushåll, utan en rök måste representera flera hushåll.[1]

Gustav Vasas jordebok

När Gustav Vasa kommer till makten i Sverige inser han att landet behöver mer pengar för att kunna utvecklas. Ett effektivare skatteuttag med jordinnehavet som grund blev en del av lösningen. För detta skapas jordeböcker. De användes för att driva in rätt skatt från varje hemman. De blir också ett sätt att hålla koll på att det inte finns något svindleri i skatteuppbörden.[2] Ibland finns också uppgift om brukarens namn. Jordeboken upprättades av häradsskrivaren i tre exemplar. Dessa jordeböcker och andra skattelängder gör att vi kan få en bild av vilka som levde här på 1500-talet.

Två allmänna skattläggningar ägde rum vid mitten av 1500-talet. De genomfördes under åren 1541 och 1547. Åren 1542-1546 beräknades skatten efter spannlandstal, 1547-1606 efter markland och öretal, från 1607 och framåt efter utsäde. 1605 gör man en ny skattläggning.[3] Jordeboken kallades till en början för den årliga räntan och kom att ingå i landskapshandlingarna.

De geometriska jordeböckerna

De geometriska jordeböckerna är kartor som beskriver byarna. 1633 levererades de första geometriska jordeböckerna till kammaren i Stockholm. Gustav II Adolf tog initiativ till och uppdrog åt Anders Buréus att genomföra en landsomfattande geometrisk kartläggning. Hur mycket av denna kartläggning som var en del av en ny skattläggningsprocess har diskuterats. De geometriska jordeböckerna var ett sätt att få en överblick och kontroll över landets ekonomiska resurser. På kartorna kan finnas uppgifter om jordmån och vegetation. Det är inägorna som åker, äng med mera som är karterade.[4] De var ett slags föregångare till ekonomiska kartan. Att få koll på landets resurser var viktigt för att veta hur mycket man kunde pressa fram ur landet och använda till Sveriges krigsansträngningar under trettioåriga kriget. Det fanns också en idé om att man skulle kunna förbättra jordbruket och vara mer effektiv till exempel ha koll på var det fanns ödehemman som kunde återupptas.[5]

Förutom jordeboken finns det andra skattelängder som bland annat bågaskattelängd, tiondelängd och fiskelängder.