Fördjupning

Under början av 1930-talet blev det svårare att sälja pappersmassa på grund av det ekonomiska läget i världen. Det gjorde att det blev problem på arbetsmarknaden och konflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Orsaken till strejken var att arbetsgivarna ville sänka lönen kraftigt med 20 % som ett öppningsbud. Förhandlingarna strandade och ett bud från medlarna på 7 % avslogs av arbetarna. Då inträffar de händelser som man brukar kalla Klemensnäskravallerna. Då arbetare stod mot arbetsgivare som tog in strejkbrytare.

Strejken i Klemensnäs (1) började våren 1932. Länsstyrelsen fridlyste området den 7 juni och den 9 juni kom polis och strejkbrytare till området. Ett staket sattes upp i norr och söder för att skydda området. Den 14 juni är det demonstration ordnad av Västerbottens kommunistiska parti och ca 1000 personer deltog. Då rev demonstranterna ner staketet och tog sig in på det fridlysta området. De drevs tillbaka av polisen. Det pratades först om att polisen gjorde det med batonger och dragna sablar men det tillbakavisades. Det skulle gått lugnt till. Journalisterna på Norrskensflamman Filip Forsberg och Fritz Wall var med den 14 juni och började sedan agitera eller uppvigla de strejkande mot strejkbrytarna. Strejkbrytarna försvinna den 16 juni och ett visst lugn infann sig.

Strejkbrytarna återkom i början av juli. Den 5 juli var det först stenkastning och spottning på strejkbrytarna som skall laga ett hål i staketet. Forsberg håller tal i ca 5 minuter varefter de församlade sjunger Arbetets söner. Därefter håller Forsberg sitt huvudtal på ca 20 minuter och efter det sjunger man Internationalen. Ett demonstrationståg ner mot timmerintaget ordnas. Därefter kommer de demonstrerande att hamna på lite olika platser: vid kajen, timmerintaget, vid hålet i staketet, längs staketet och vid platsen där Forsberg hållit tal. Vid staketet blir det mer stenkastning och glåpord. På ett ställe vid staketet gjordes en första inbrytning av demonstranterna in på det fridlysta området. Det är nära att polisen fick tag på Forsberg, han blir slagen med flatsidan av polisens sabel. Men han kom undan och demonstranterna kom ut från det fridlysta området.

Vid den andra inbrytningen tvingades polisen att dra sig tillbaka. Demonstranterna, både kvinnor och män, är beväpnade med stenar och plankor. Under inbrytningen blir en del poliser skadade. Polisen måste ta skydd i förläggningen och där börjar skottlossningen om 10-15 skott. Skotten skadar två demonstranter. Polisen kan sedan driva ut demonstranterna från det fridlysta området.

Rättegången mot Filip Forsberg och Fritz Wall med flera börjar under slutet av juli. Forsberg och Wall kommer att dömas för att de ansågs vara ledare, straffet blev 2,5 års straffarbete. Några andra döms för beträdande av fridlyst område till tre månaders straffarbete. Strejken upphör den 6 augusti med en nedskrivning av lönen med 7 % (2).

Strejkbrytare – Arbetsvillig

En del av efterspelet till Klemensnäskravallerna är strejkbrytarnas avbön. Några hade under strejken arbetat åt Scharins och varit strejkbrytare. Andra benämningar var arbetsvilliga, brytare eller svartfötter beroende på i vems perspektiv man ser personerna. Vilka var det som var strejkbrytare?

Strejkbrytare är naturligtvis något som man inom fackföreningarna inte ser med blida ögon på. De betraktades som förrädare och några som inte kunde vara solidariska med arbetarna och klasskampen.

Orsaken till varför man blev strejkbrytare kan vara flera. Det mest troliga är att man behövde pengarna. En annan anledning är att man i konflikten kände större lojalitet till arbetsgivaren än till de strejkande. Man kan vara förd bakom ljuset eller inte känna till att det är en konflikt. En tredje orsak är att man inte vill ingå i facket på grund av dess socialistiska eller kommunistiska koppling

Underrättelser om strejkbrytare

I två (3) brev från Axel Bergmark på SvSkog & F.A.F Avd 38 (4) Norsjö finns underrättelser om strejkbrytare från Norsjö. Tre av namnen är de samma. På första sidan är ytterligare 6 namn från Åmliden i Norsjö tillskrivna med blyerts. Det finns ännu ett namn angivet nämligen Arvid Lundmark med den föga tilltalande titeln strejkbrytarvärvare. Det andra brevet upptar 14 namn plus en som medverkat som chaufför. I Västerbottens folkblad finns en artikel om värvare av strejkbrytare och en lista med namn på strejkbrytare (5).

Avböner

Hur gick det till att göra avbön för de som varit strejkbrytare? Det verkar som man skrev till fackförbundet och begärde att få göra avbön. I fallet med Klemensnäskravallerna var det till Svenska pappersindustriarbetareförbundet avdelning 8. Man fick sedan böta och fackföreningen satte in en annons i tidningen om att man hade gjort avbön. I en del fall var det andra fackföreningar som skrev till avdelning 8 rörande blivande medlemmar som varit strejkbrytare, om hur de skulle göra avbön.

Från Gruvarbetarförbundet avdelning 85 i Boliden kommer en förfrågan rörande två arbetare, en Sjöström och en Holmlund. Någon gång under 1933 bildar man Svenska Gruvarbetarförbundet avdelning 91 Örträsk. Axel Gustafsson från Gruvarbetarförbundet avdelning 85 var där och hjälpte till. Holmlund verkar vara intresserad att fixa till strejkbryterihistorien det vill säga göra avbön. Förmildrande omständigheter finns för Holmlund men inte för Sjöström meddelar Axel Gustafsson (6).

Holmlund vill göra avbön och skriver till avdelning 8 och hoppas att han skall slippa strejkböterna. Anledningen till att han gjorde sig skyldig till strejkbryteri var att ekonomin var synnerligen dålig. Han är gift och har fem minderåriga barn. Han var arbetslös halvåret innan han åkte ner till Klemensnäs. Han har de senaste två vintrarna varit anställd som timmertummare och fick veta att om han inte åkte ner till Klemensnäs så skulle han inte få mer jobb. Han stretade emot men gav sig på grund av ekonomin. Han har efter det inte fått något tummningsarbete hos den Scharinska firman. En timmertummare var en som skötte virkesmätningen och sorteringen av virket. Nu vill han gå in i Gruvarbetarförbundet avdelning 91 (7). Det finns ett brev från avdelning 91 som informerar att allt Holmlund säger är sant och att de hoppas på en lindrig uppgörelse för hans del. Efter avbön tackar Holmlund avdelning 8 för tillmötesgåendet (8). I kassaboken för 1933 finns en post från Holmlund som inbetalat 30 kronor (9).

Larsson från Ljusvattnet gör avbön i brev 19330703. Han har ett intyg från Svenska Skogs- och Flottningsarbetarförbundets avdelning 219 Åbyn som intygar att han inte har uppträtt osolidariskt mot dem (10). Den 16 september finns 17 kronor angivna som inbetalade för Larsson i kassaboken för avdelning 8 (11).

I Västerbottens folkblad (12) ser Holmlund och Larssons avbön ut så här:

Västerbottens folkblad 19330920 och Västerbottems folkblad 19331017

Ett brev (13) från en Erhard Lundström i Mörttjärn Malåträsk meddelar att två män Sjöström och Bergström har kommit på bättre tankar och insett det oriktiga i sitt strejkbryteri. Han hör sig för vilka villkor som avdelning 8 har för avbön. I protokoll (14) från avdelning 8:s möte beviljas avbön om herrarna godkänner avdelningens krav och kostnader. På nyårsafton 1935 skriver Sjöström och Bergström under ett meddelande om avbön.

Brev

Västerbottens folkblad (15)