Fördjupning

När det I slutet av 1960-talet beslöts att Anderstorp skulle bli ett bostadsområde, var den allra största delen av området en plan och brukad åkermark. Kommunen tog det djärva greppet att utlysa en tävling om hur området skulle planläggas och bebyggas. Tävlingen väckte stort intresse och kom att ligga till grund för det Anderstorp vi kan se idag. Ett Anderstorp som är starkt präglat av de tankar och idéer om det moderna samhället, som var de allra hetaste i det sena 1960-talet.

Anderstorp centrum 1999, även kallat Anderstorg.
Foto: Krister Hägglund/Skellefteå museum

Det område vi idag benämner Anderstorp fick sitt namn efter Anderstorps gård. Gården uppfördes av den framgångsrika grosshandlaren i främst tjära och trävaror, Johan Hällberg som 1824 inköpte ett större markområde söder om älven. Gården fick sitt namn efter hans far Anders Hällberg, som hade levt sitt liv inte långt från den plats herrgården uppfördes. Förutom bostaden uppfördes även byggnader för ett större jordbruk. Ett omfattande arbete påbörjades med att uppodla de marker på slätten som ännu inte var uppodlade. En omfattande jordbruksverksamhet bedrevs vid sidan av affärerna, men efter två generationsskiften och mindre lyckade affärer, förvärvades gården av Västerbottens läns hushållningssällskap. Hushållnings-sällskapet bedrev sedan lantbruksskola på Anderstorp från 1934 till 1977.

Tennisspel vid Anderstorps gård vi början av 1900-talet, som då ägdes av handelsfirman Hällberg. Foto: Okänd fotograf/ Skellefteå museum.

Skellefteå kommun hade på 1960-talet förvärvat markområdet i syfte att låta staden växa ut även söder om älven. I den allmänna opinionen var det en het fråga. Var det verkligen god hushållning, att använda den bästa odlingsmarken att bygga ett bostadsområde på? Var det överhuvudtaget lämpligt att bygga stora hus på den fuktiga lerjorden på slätten? Men redan 1967 hade ett förslag om ”idétävling”, för planering av Anderstorpsområdet varit uppe till beslut i stadsfullmäktige. Ett anslag för att genomföra tävlingen hade beviljats och Byggnadsnämnden hade fått i ansvar att administrera.

Det blev en stor, allmän arkitekttävling som utlystes i februari 1969. Den väckte stort intresse. 49 olika tävlingsförslag från hela landet inlämnades. En prisnämnd var tillsatt, som förutom lokal kompetens även var förstärkt med länsarkitekt och en arkitekt från Stockholm. Det förslag som bäst uppfyllde prisnämndens önskemål var inlämnat av konsultbyrån GAKO i Göteborg. Förslaget innebar en konsekvent utifrånmatning med trafik, kring ett hästskoformat band av bebyggelse med en stor, sammanhållen grönyta i mitten. Tävlingsförslaget hade namnet ”Gångbart”, vilket syftade på att det skulle vara bekvämt gångavstånd från de bilfria bostadskvarteren och till de stora parkeringsytorna, men även ett lätt tillgängligt centrum i väster.

Området var avsett att rymma 7 – 8 000 invånare, men blev under projekteringsskedet mindre. När området var fardigbyggt ca. 15 år senare var antalet invånare snarare ca. 5 000. Bostäderna blev huvudsakligen förlagda i tvåvånings, träpanelade stenhus, längs långa raka bostadsgator. Bebyggelsen var högre i väster, vid centrum som också innehöll ett servicehus för äldre. En gymnasieskola i anslutning till centrum var också inplanerad, med en tanke om att skapa flexibla skollokaler som kunde användas även utanför skoltiden.

Flygfoto mot öster sedan byggarbeten påbörjats av Riksbyggen och Skebo och med BPA som utförare på Anderstorpsslätten, ca 1972. Foto: Wollmar Lindholm.

När projektering och byggarbeten påbörjades 1972, var det i en storleksordning som aldrig tidigare hade prövats i Skellefteå. Förutom centrumdelen som uppdrogs åt ASAKO att planera och uppföra, var byggherrar för bostäderna i huvudsak Skebo och Riksbyggen. För att utföra arbetet hade BPA utsetts till totalentreprenör. I den konstellationen byggdes ca 100 hyreslägenheter och ca 100 bostadsrätter årligen under de första åren. Senare kom även HSB in på Anderstorp och fick mark tilldelat kring Bladgatan och Kvistgatan.

Anderstorp är ett mycket karaktärsstarkt område som i hög grad speglar sin tids förutsättningar och ideal. De bilfria bostadskvarteren och trafikmatningen som koncentrerats till leder och stora parkeringsytor. Den stora gröna ytan i mitten som i modernistisk anda släpper in luft och ljus i området. Fast som kanske också sparades, för att det blev för långt att gå till parkeringsplatsen därifrån? De raka lättcyklade stråken i östvästlig riktning genom området. Stråk som kanske också planerades in för att rationellt kunna dra byggkranen på räls, efterhand som byggandet fortskred.

Nybyggda flerbostadshus med lägenheter i två våningar av den typ som kom att kallas Anderstorpslängor, 1977. Foto: Karl Henrik Wikström/Skellefteå museum.

Byggnaderna hölls till största delen nere på tvåvåningsnivå, och fasaderna kläddes till största delen med träpaneler, vilket gör att Anderstorp, trots sin storlek kan uppfattas som begripligt och tillgängligt, även för en västerbottning.

En lättillgänglig arkitektur med träfasader i två våningar. Här i en senare byggetapp, där både färgsättning och fönsterspröjsar börjar få en dragning åt det nyromantiska.
Foto: Rune Wästerby/Skellefteå museum

Arkitekturen får betecknas som 70-talsmodern. En arkitektur där val av material och formspråk grundas på rationella val, utifrån byggmetod, ekonomi och praktisk funktion. En modernism som dock i de senare byggetapperna mot sydost, börjar utvecklas med allt mera inslag av postmodernism eller nyromantik. Där kan man få se, bland annat hur den gamla fönsterspröjsen åter tagits till heder i det moderna byggandet.