Fördjupning

Det var på våren 1887 när Karl Vikman i Kåge grävde i en liten jordhög intill en större sten på sin tomt som ett av alla de allra praktfullaste förhistoriska föremål som finns i Skellefteå museums samling kom i dagen. Att det största och finaste av föremålen i ”Kågefyndet”, senare valdes till symbol för Skellefteå museum är inte förvånande.

Det hästskoformiga spännet från Kåge kommer ursprungligen från Östbaltikum. Foto: Krister Hägglund.

Ganska snart efter att föremålen påträffats kom delar av fyndet på avvägar men 1892 lämnades som tur var de resterande föremålen in till Västerbottens norra fornminnesförening och med tiden även de föremål som i ett första skede hade skingrats. Först 1916 gjordes en arkeologisk efterundersökning av fyndplatsen.

Den här typen av nedgrävda ”skatter” går under benämningen depåfynd. Föremålen har av någon anledning gömts undan i marken och av lika okänd anledning blivit kvar där. Man kan bara gissa att stenen som föremålen påträffades invid skulle fungera som igenkänningsmärke för den som en gång grävde ner depån i marken.

Kågefyndet är på flera sätt unikt. Inget liknande har påträffats i våra trakter. Det har typologiskt daterats till 300-talet e. Kr., vilket innebär att det tillhör en tid som i övrigt är förhållandevis fyndfattig här. Samtidigt är den utpekade fyndplatsen belägen så låg som 15 m ö h, vilket innebär att fyndplatsen under 300- och 400-talet utgjorde en flack holme i Kågefjärden och att föremålen tidigast kan ha deponerats under 400-talet.

Fyndet består av totalt 20 föremål och delar av föremål, samtliga av brons. De utgörs av dräkttillbehör och smycken.

Följande föremål ingår i fyndet: Ett stort och ett litet hästskoformigt ringspänne (dräktspännen) med emaljinläggningar. Det större spännet har tre runda plattor med röd och blå emalj, en vid vardera änden och en mitt på. Flertalet liknande spännen är påträffade i Virland i Estland, vilket förmodligen är det område som dessa spännen ursprungligen kommer ifrån. Liknande spännen har dock även hittats i Finland samt ytterligare två i Sverige, ett i Medelpad och ett i Södermanland. Det mindre spännet har runda emaljplattor i ändarna och en rektangulär mitt på spännet. Här är emaljen röd och grön. Liknande spännen har framför allt påträffats i Litauen. Båda de hästskoformade spännena med emaljinläggningar bör betraktas som riktiga statusföremål. Till fyndet hör ytterligare två dräktspännen det är två bågfibulor, en ögonfibula och en kopfschildfibula, två halsringar med knoppformiga ändar, sju delar av armringar, varav en ormhuvudring samt sju fragment av spiralformade fingerringar.

Fyndet bör ses som ett resultat av kontakter över Bottniska viken och att föremålen har sitt ursprung i Östbaltikum med betoning på Estland. Vid den här tiden tycks Finland haft nära kontakter med Estland, kanske både i form av handelsutbyte och viss invandring från Estland till Finland. Mycket talar för att föremålen i Kågefyndet har kommit hit från Estland via Finland, vilket i sin tur är ett exempel på att alla kontakter mellan norra Norrland och omvärlden inte alltid har gått via södra- och mellersta Sverige.

Precis som många andra fynd som påträffas av en slump gick möjligheterna att hitta ledtrådar till förståelsen för fyndets sammanhang förlorade när fyndplatsen inte undersöktes med arkeologiska metoder på en gång, vilket dock inte på något vis minskar det bidrag till förståelsen för vår förhistoria som Kågefyndet trots allt utgör.