Fördjupning

Nordiska Scenografiskolan var en idé som utvecklades till en konstnärlig miljö som bidragit till att ge Skellefteå en plats på den svenska film och spelkartan. I över trettio år har verksamheten varit i gång och givit unga kreativa människor de första betydelsefulla stegen in i en bransch där många numera är etablerade och prisbelönade auktoriteter.

Konstmiljö blir till

1987 blev startåret för en verksamhet som fick arbetsnamnet Nordiska Scenografiskolan i Skellefteå. Aktiviteterna började med en tvåårigutbildning i teaterscenografi Bakgrunden till initiativet, den att skapa en miljö för teaterns bildbyggare i Skellefteå, är både märklig och logisk. Föga anade man då att detta kom att bli startskott för en verksamhet som fortfarande är under utveckling. Som ofta växer idéer och tillfällen upp ur möten mellan människor. Hösten 1986 träffade en grupp utbildningsledare från Skellefteå kommun representanter från Nordiska Konstskolan i Karleby, Finland. Konstskolan i Karleby hade sedan tidigare en kortare variant av en scenografiutbildning på sin agenda. Mötet blev startpunkten för utvecklingen av Nordiska Scenografiskolan i Skellefteå. Det går att hävda att startpunkten var passlig. Västerbottensteatern hade sedan några år etablerat sig som länsteater i Skellefteå Lämpliga lokaler fanns på Nordanå i Skellefteå där även andra kulturaktörer var aktiva.   Den politiska viljan var tydlig, kommunalrådet Lorentz Andersson som ytterst ansvarig talade sig varm för kultursatsningar som motvikt till den tekniska inriktningen i Skellefteå

Gästlärare

Utan att utveckla alla de utbildningspolitiska beslut, som naturligtvis var nödvändiga, var det möjligt att relativt snabbt går från idé till handling. Utbildningen byggdes upp utifrån en väl beprövad pedagogiskmodell som skolledaren Tage-Martin Hörling praktiserat vid bl.a. Nordiska konstskolan i Karleby och Konstskolan Brage i Umeå. Grundidén var att låta studenterna arbeta i block, med ett problembaserat lärande där handledare och lärare kopplades in via ett s.k. gästlärarsystem. Lärarna som anslöt till utbildningen omfattade en lämplig mix av kompetenser. Där fanns regissörer, scenografer, ljussättare, bildkonstnärer o.s.v…alla med erfarenhet av sceniskgestaltning. Utbildningssystemet bjöd på ett dignande smörgåsbord av kunskap och erfarenheter. Skolans nordiska perspektiv signalerade en ambition att inte enbart arbeta i den regionala sfären. Utbildningens konstruktion med gästande lärare och en studentrekrytering i det vidare nationella perspektivet borgade för en vital utbildningsform som ganska snabbt lyckades etablera sig både lokalt och nationellt.

Utveckling

Ingången, teaterscenografi, visade sig ganska tidigt vara ett konfliktfyllt spår. I slutet av 80-talet konkurerared Nordiska Scenografiskolan med andra teaterscenografiska utbildningar i Skandinavien. Utbildningen på Dramatiska Institutet Stockholm och Konstindustriella högskolan i Helsingfors tillhör de mer kända.   Det fanns således en diskussion om överetablering i branschen, utbildningsnivå och tillhörighet. Nordiska Scenografiskolan i Skellefteå valde ett diplomatiskt spår. Istället för att stånga pannan blodig mot det etablerades väggar valdes andra utgångspunkter för det sceniska rummet.

En effekt av den kreativa miljö som skapades i Skellefteå var alla de möten som etablerades. Med mötena kom idéerna och då även den kulturpolitiska viljan fanns, tog utvecklingen ett nytt spår under de första åren på 90-talet. Ganska snart stod det klart att bildbyggandet utifrån kamerans perspektiv, TV och filmscenografi, hade en större möjlighet att utvecklas som utbildningsämne. De erfarenheter som hade lagrats utifrån det teaterscenografiska perspektivet förvaltades och omvandlades till ett annat spår som utformades till en utbildning i attributmakeri. Plötsligt var skolan och den miljö man hade skapat i Skellefteå unik!

Bilden visar student i arbete med ett gestaltningsprojekt i studio, 2017

Datorgrafik ett kreativt komplement

Datorn som verktyg hade under sent 80-talet och tidigt 90-tal börjat smyga sig in på konstutbildningarna i Sverige. I första hand som en avancerad skrivmaskin men stegvis började även konstaktörer nyttja verktyget som ett konstnärligt redskap för bildarbete. Effektmakeri i film och i teve hade börjat ta klivet in i den digitala världen. Från USA och England kom produktioner som lyckades integrera tekniken och skapa helt nya möjligheter till bildbyggande. Bland de tidiga exemplen där mer avancerad animationsteknik framgångsrikt kunde användas var i filmen The Abyss där varelser skapades med datorgenererade 3D bilder av företaget ILM .

Dessa produktioner hade en stark inspirerande effekt på utbildningsplanerandet på skolan. 1992 tog skolledningen i samverkan med kommunen ett viktigt steg då medel avsattes för investering i datorutrustning. Med tekniken skapades en av Sveriges första utbildningsmiljöer där bildbyggande kunde utföras både med konventionell inspelningsteknik och med datorteknik. Ganska snabbt blev det möjligt att börja utbilda på verktygen. Förmodligen var skolan först ut, bland svenska medieutbildningar, med att producera en film där flera olika konstnärliga discipliner samverkade bl.a. scenografi, attributmakeri och datorgrafik. Denna integration har sedan utvecklats i etapper och bidragit till det som finns i dag av kreativa utbildningar i Skellefteå.

Den vitala konstmiljön uppstår i mötet mellan människor, där idéer prövas och utvecklas. Det fysiska rummet har betydelse men mötet mellan kunskapsområden, generationer, mellan kön, mellan kulturer o.s.v. är de komponenter som varit mest betydelsefulla för utvecklingen av framförallt utbildningarna i scenografi, attributmakeri och datorgrafik.