Kulturpolitik för Västerbotten – KUPOL

Under 1960-talet genomförde flera utredningar med målet att definiera, bredda och samordna insatser inom hela kulturområdet. År 1968 knöts ett särskilt utredningsorgan, Statens kulturråd, till utbildningsdepartementet. Fyra år senare, 1972, kom kulturrådets utredning, Ny kulturpolitik, som bland annat behandlade den regionala kulturpolitiken.

Ny kulturpolitik blev underlag för den statliga kulturpropositionen 1974:28. Ledorden var yttrandefrihet, decentralisering, jämlikhet, konstnärlig förnyelse, vård av kulturarvet. Mest omdebatterat blev ”motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet”.

Den nya kulturpolitiken skulle förverkligas i nära samarbete stat, primärkommuner och organisationslivet. Propositionen förutsatte ett ökat engagemang från kommuner och landsting: ”vilka själva bör utforma sina program för en långsiktig och utvidgad kulturell satsning och fastställa egna mål och riktlinjer för denna verksamhet.”

KUPOL

I december 1975 utsågs en KUPOL-kommitté med uppdrag att ”utreda landstingets insatser på kulturområdet och lägga fram förslag till kulturpolitiskt handlingsprogram”. Från Skellefteå deltog Eivor Andersson (c) och John Olofsson (s).

Dessa två politiker bidrog till det goda arbetsklimat som rådde i Skellefteå under utredningstiden och fortsatte under hela 1980-talet. Här inleddes en samarbetskultur där anställda och politiker samverkade. Lokala utredningar påskyndades och ”anpassades” till de regionala.

Hösten 1978 överlämnade KUPOL-kommittén ett förslag till kulturpolitiskt handlingsprogram för åren 1979 – 1983. Det hade remitterats till länets kommuner, organisationer, föreningar, studieförbund, fackliga organisationer samt Statens kulturråd, Riksteatern och Regionmusiken med flera.

Trångbodd kultur

Skellefteå Museum (SM) och Västerbottensensemblen (VBE) hade båda trånga, spridda och svårarbetade lokaler. Umeå kommun ville samla teaterverksamheten till Umeå. Man hade musikteatern, Norrlandsoperan, på plats och argumenterade för en flytt av VBE från Skellefteå. Ett skäl som framhölls var att ensemblen, startad 1969, fortfarande fanns i tillfälliga lokaler. Landstinget och de två kommunerna enades om att bilda Stiftelsen Västerbottensteatern med syfte att ”producera och framföra musikteater, talteater och annan scenisk konst i första hand inom Västerbottens län”. Med musikteatern i Umeå och talteatern kvar i Skellefteå.

I Skellefteå hade Nordanåkommittén under flera år utrett lokalbehovet för museum, folkrörelsearkiv och teater. KUPOL-utredningen kom vid rätt tidpunkt. Institutionernas lokalbehov måste lösas. Dags att lämna långbänken. Via KUPOL kunde behövliga investeringar delfinansieras.

Tydligaste resultaten av KUPOL blev kulturstiftelserna Skellefteå Museum och Västerbottensteatern (senare aktiebolag). Dessutom den lokala arbetsmodell som under två decennier präglade utvecklingen av Skellefteå folkbibliotek.

Praktisk kulturpolitik

Kulturförvaltningens organisation, ny sedan våren 1974, var otydlig med ett uppdämt utbildningsbehov. Arbetet med KUPOL gav möjligheter att utveckla kulturinstitutionerna. Samtidigt blev avsaknaden av kulturpolitiska mål för kommunen tydliga. Reglementets skrivningar ”verka för”, ”stödja”, ”ägna uppmärksamhet åt”, ”förvalta” osv var inte tillräckliga. Varken i vardagsarbetet eller i ett längre perspektiv. KUPOL:s utredningar och analyser borde kunna översättas till den kommunala kulturplaneringen.

Vi började med att utforma en gemensam grund: Var stod vi? Vart ville vi? Hösten 1976 genomfördes tillsammans med personalkontoret och PU-konsult en veckas internutbildning för samtlig personal. Fokus låg på målsättningsfrågor, arbetsformer, arbetsplatsdemokrati. Ett resultat blev att förvaltningen fick kulturnämndens uppdrag att arbeta fram underlag till ett kulturpolitiskt handlingsprogram. Som började med biblioteken.

För att utveckla biblioteken arbetade vi fram ”Burträskmodellen”. Burträsks befintliga kulturverksamheter, föreningar och samarbetspartner inventerades och analyserades. Förslag till förändringar och utbyggnad av verksamheterna togs fram. Kulturnämnd och förvaltning fick på så sätt en modell och metod för ett fortsatt arbete kommundel efter kommundel. Heltidstjänster inrättades vid biblioteken i tätorterna. Flera intressenter kom att dela på kostnaderna: kulturnämnd, landsting, skolstyrelse och socialnämnd. En sammanläggning av skol- och folkbibliotek inleddes.

Samarbetet som byggdes upp under KUPOL-tiden – en växelverkan mellan personalens och politikernas kompetens och kunnande – var grunden till att Skellefteå 1989 utsågs till Årets Bibliotek. Sex år senare till Årets Kulturkommun 1985/1986.

Personligen tycker jag den anda som inleddes med KUPOL sammanfattas väl av dåvarande kommunalrådet Lorentz Andersson (fritt citerad): ”Just nu är era förslag inte ekonomiskt genomförbara. Ta fram planerna. Sammanställ underlaget. Så kan vi starta när det är dags.”

Kort kulturkalendarium

1977 Beslut om samtidig projektering av ”museilokaler, aula och produktionslokaler för Västerbottensteatern”. 1978 Museets verkstad tas i bruk. 1979 Stiftelserna Skellefteå Museum och Västerbottensteatern. 1980 Museet och Folkrörelsearkivet flyttar in i Nordanås huvudbyggnad. 1980 Burträskmodellen upptakten till rullande biblioteksplaner. 1981 1 nov. invigs Nordanås utställningar och teatersalong. 1984 14-15 april Västerbottensteaterns lokaler, Nordlandergatan 1, invigs. 1984 Industriantikvarietjänst inrättas med ansvar för teknik- och industrihistoria i Västerbotten efter år 1900. 1989 Årets bibliotek. 1995/1996 Årets kulturkommun.