Fördjupning

Älgskelett i Skellefteå museums samling. Foto: Henry Lundström, Skellefteå museum. SM_C 01150

På bilden ser du skelettet efter en älg som levde för ungefär 9600-9500 år sedan, alltså ungefär 1000 år efter att inlandsisen lämnade kusten.

Skelettet som kommer från en fullvuxen älgko, upptäcktes år 1944. Det påträffades 2,4 m under markytan under Norra Järnvägsgatan i Skellefteå, när det grävdes för vatten- och avloppsledningar. Det troliga är att älgen gått genom isen och drunknat, antingen på isen utanför den yttersta skärgårdsön i Ancylussjön (ett stadium av den dåtida Östersjön), eller också drunknade den när den korsade älven uppströms, längre västerut och fördes sedan ut med strömmarna till den plats där resterna av den hittades.

Platsen undersöktes av Tore Ekblom, och pollen i sedimenten analyserades av statsgeologen R. Sandeberg. Benmaterialet undersöktes av Naturhistoriska Riksmuseet. Älgen ställdes ut första gången i samband med 100-årsjubileet av Skellefteå stads grundande år 1945.

Tidningsnotis om fyndet i tidningen Norra Västerbotten 18 december 1944.

Datering

Älgen har 14C-daterats vid två skilda tillfällen, 1984 och 2018. Den andra dateringen gjordes för att kontrollera den första från 1984. De visar att älgen är ungefär 9500-9600 år gammal. Vid det senare dateringstillfället togs också prover för att se om DNA-analys skulle kunna säga från vilket håll den här älgens förfäder invandrat till Skandinavien. Tyvärr var inte DNA tillräckligt välbevarat för att en sådan analys skulle vara möjlig med de metoder som fanns år 2018.

När älgen drunknade låg vattnets yta omkring 155 meter över dagens havsnivå. Den närmaste ön låg drygt 4 km sydväst om den platsen där älgen hamnade på botten. Närmaste fastland låg 20 km västerut.

Kustlinjen vid älgens död, 155 m över dagens havsnivå. Kartan bygger på Skellefteå kommuns digitala kommunatlas (som i sin tur hämtar data från Lantmäteriets översiktskarta), samt från Sveriges geologiska undersökning SGU.

Landskap, djur och natur

Bottensedimenten som älgen sjönk ned i efter sin död analyserades noggrant när utgrävningen avslutats. De innehöll växtpollen som till 96% kom från tall och björk. Skog är absolut nödvändigt som födokälla för älgar under vintern och det innebär att det fanns ganska mycket skog i kustlandet ett årtusende efter att inlandsisen lämnat platsen. I sedimenten fanns även pollen från al och ljung, samt sporer från vitmossa, ormbunke och lummer. Frodig värmekrävande vegetation hade alltså tagit över landskapet under de tusen år som gått sedan inlandsisen lämnat kusten.

Detta skogiga kustlandskap med skärgårdsöar och havsvikar, med ett rikt djurliv måste även ha lockat människor. Resterna av inlandsisen hade dragit sig tillbaka till fjälltrakterna och lämnat landet fritt för växter och djur. De boreala skogarna med tall och en mix av lövträd indikerar att andra djur än de arktiska har vid den här tiden har fått en livsmiljö som de kan leva gott i. Älgen är bara en art av flera som etablerar sig.

Samtida med älgen finns stenåldersboplatser vid sjön Dumpokjauratj (öster om Arjeplog) och vid Kangos vid Lainioälven (väster om Pajala). Det är mycket möjligt att människor fanns även vid Västerbottenskusten vid den här tiden. Någon kanske till och med såg älgen drunkna.

…men var exakt hittades älgskelettet 1944?

Älgskelettets position mättes inte in vid undersökningen. Men vi vet ungefär var det hittades.

Enligt Tore Ekblom som inspekterade utgrävningen när älgen påträffats låg den på en åker ett par hundra meter från järnvägsstationen. (Ekholm 1946). Han beskriver det på följande vis:

”Fyndigheten låg några hundra meter från järnvägsstationen utefter banan på sträckan till Skelleftehamn endast några tiotal m från järnvägsspåret. Vid mitt besök å platsen, belägen på en åker, hade redan två lårben jämte ett skenben och ett mellanfotsben av ett bakben tillvaratagits”

I en krönika 25 mars 1970, i tidningen Norra Västerbotten, beskrevs att älgen hittats vid gatugrävningar vid Järnvägsgatan ”i närheten av den nu rivna Bäcklundska fabriken”. Bäcklunds metallvarufabrik tillverkade bland annat kokkärl i aluminium. I katalogen från Industriutställningen i Skellefteå 1956 finns företaget med och presenterar sig i katalogtexten: “Bäcklunds, V Metallvarufabrik. N:a Järnvägsgatan 50, Skellefteå”.

Om vi tittar på flygfotografier från 1946 så ser vi fabriksbyggnaden på adressen Norra järnvägsgatan 50, innan byggnaden revs. Älgen ska alltså ha påträffats någonstans i eller vid gatan norr om fabriken. Ekblom beskrev år 1946 att hans besök på platsen två år tidigare varit på en åker. På flygfotot har Norra Järnvägsgatan redan anlagts men åkrar finns fortfarande kvar på den norra sidan av gatan. En god gissning är att älgen påträffades ungefär där Kågevägen idag ansluter mot Norra Järnvägsgatan. Norra järnvägsgatan är flyttad något söderut i samband med att E4 dragningen ändrades på 1960-talet.

Flygfoto från 1946. Bäcklunds fabrik finns på adressen Norra Järnvägsgatan 50. Älgen kanske påträffades i gatan i skuggan av fabriksbyggnaden. Kartinformation kommer från Skellefteå kommuns digitala  kommunatlas.

1946 års flygfoto med dagens gatunät och dagens byggnader inlagda.