Uno Lindberg 1914-2000

Inläsningen finns som text längre ner

Uno Lindberg föddes i Svartnäs, i Bastuträsk. Den första september 1939 hade Tyskland anfallit Polen och i och med det bröt andra världskriget ut. På grund av läget i Europa blev skolan i Bastuträsk ett krigssjukhus den 8 december 1939. Under första halvan av 1940 invaderade Tyskland Norge. Uno Lindberg var vid tillfället 25 år och hjälpte till vid krigssjukhuset.

Inläsning
Den stora ofreden 1939, när kriget kom oss så nära som till Norge, blev behovet av ett beredskapssjukhus akut. Bastuträsk var genom sin järnvägsknut en lämplig ort. Beredskapssjukhuset var i första hand till för våra egna beredskapsstyrkor, men kom att nyttjas av såväl norrmän, tyskar som finlandsfrivilliga.

Skolan med kyrksal, prästgården och Lindkvists villa var de byggnader man tvingades ställa till krigsmaktens förfogande. Dessutom uppfördes en barack och ett matförråd. De stod väster om badhuset.

Prästfamiljen som då bestod av Hilmer och Maja Eby med barnen Per-David, Karin och Johannes. De blev tvungna att utrymma hela huset och flytta till Karl Lindbloms vindsvåning.

Nu i efterhand förstår jag bättre vilken personlig tragedi det måste ha inneburit att på samma gång förlora både kyrka och bostad. Den kyrkliga verksamheten förlades till E.F.S. bönhus.

Ganska snart utbyggdes, på frivillig väg, gravkapellet som fick bli en liten provisorisk kyrka. Det var tydligen svårt få tag i torrt golvvirke, så det som min far hade i förråd till en framtida reparation hemma i Svartnäs, fick bli till kyrkgolv.

Skolundervisningen förlades till missionskyrkan och vandrarhemmet. Vinterkriget i Finland varade i 103 dagar 30 nov. 1939 – 11 mars 1940. Det var en extremt kall vinter, så de finlandsfrivilliga som kom till oss hade som regel frostskador. Däremot när de unga tyska pojkarna, från det grymma sjöslaget i Narvik kom, var det skador på ben, armar och muskler med kvarvarande kulor, som skulle plockas ut hos oss.

Operationssal var prästgårdens vardagsrum. Jag minns en som inte kunde gå till prästgården, bara med mitt stöd, så jag bar honom helt enkelt på ryggen, rullstol var tydligen då ännu icke uppfunnen.

Angående bekvämlighetsanordningarna var det endast skolans utedass, men ett par vattentoaletter monterades med påföljd att brunnen sinade. Holger Wikström som var häståkare körde vatten i stora tunnor från Stavträsket.

Framför baracken och matförrådet paraderade ”högvakten” bestående av ”landsstormare” Karl Hedkvist från Svartnäs var en av dem. Några fasta taktsteg förekom inte vid vaktombyte. Man gick som hemma på gården och övertog, bössan från den avgående. Det fanns förmodligen bara en puffra. Det föranledde stor munterhet hos de vältrimmade tyska krigarna. De var förlagda uppe i västra flygeln så utsikten över vakten var utmärkt.

När budet om vapenvila i Finland kom, blev det en glädjefest i kyrksalen med de frivilliga som redan kommit till oss.

Vår kokerska som var från Tornedalen ville vi skulle sjunga den finländska sången ”Min moders psalm” men på finska.

Oi, muistatko vielä sen virren
Säg, minnes du psalmen vi sjöngo!

Skellefteå den 14/2
Uno Lindberg

Källor
Mattias Kågström läser: Krigssjukhus i Bastuträsk 1939–40 en historik av Uno Lindberg, Bastuträsk kulturbyggnader

Sveriges befolkning 1940

Sveriges befolkning 1984

Sveriges Dödbok 1860-2016

Norra Västerbotten 20001115

Länk: September – december 1939 | Forum för levande historia