Brokiga Blad
Herman Andersson är målaren som slog vad med Anders Zorn att han kunde måla en tavla på fem minuter. En timma senare var tolv tavlor målade och Herman Andersson tio riksdaler rikare. Ja, ingen kunde måla tavlor som Herman Andersson och idag hänger de i vardagsrum och dass från Lappland till Skåne, allt utifrån den väg han luffade runt under förra seklets första hälft.
Han var född 1873 och tog som många andra vid den här tiden tillfälliga ströjobb längs vägarna. Efter några år ute till sjöss hamnade han uppe i Kiruna – och kanske var det just där han träffade Prins Eugen, för det sägs att han hjälpte honom att måla altartavlan i den då nybyggda kyrkan. Och kanske var det just där och då som han insåg att det fanns mer pengar i att måla tavlor än plank och väggar och bestämde sig för att bli kringvandrande konstnär. Antagligen klarade han sig bättre än många andra ute på vägarna för riktiga tavlor sålde mer än tryckta färgbilder. Sin konst – en bunt brokiga blad – förvarade han i kappsäcken. Därav tilltalet Brokiga Blad.
Kanske är det just utifrån detta påstådda möte med prins Eugen som Torgny Lindgren fantiserar vidare i sin novell ”I Brokiga Blads vatten” och som nu blir teater på Västerbottensteatern. Här får vi träffa Torgnys moster som visst drev ett pensionat i Norsjö och en dag…
”…när moster Lydia stod vid köksbordet – ja det var under kriget och hon hade just kokat tre fläskläggar som hon skulle plocka köttet av – knackade självaste prins Eugen försiktigt tre gånger på dörren innan han steg in. Moster Lydia visste ju inte alls vem det var och ropade: Plats! Plats!
Prins Eugen ställde sig genast i givakt, men det var inte åt honom hon skrikit, utan åt den danska doggen Lola som hon fått i stället för betalning av en nasare från Boden som stulit´na i Bygdsiljum…”
Vilken sanning det ligger i det här är inte så lätt att veta. Torgny skrev till skådespelaren Gunnar Eklund en gång att ”man icke ska vara återhållsam då man ljuger.”
Vi på Skellefteå museum är mycket glada för samarbetet med Västerbottensteatern som tillåter världsmästaren i hötorgskonst – Herman Andersson – att kliva in i ett av Västerbottens finrum. Njut och fascineras av utställningen här på museet men tveka inte ider för heller att komma och se Västerbottensteaterns färgglada skröna om livet och kärleken till konsten – När prinsen kom till byn.
