Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng
  • Storsia
  • Modernisering 1845–1920

Modernisering 1845–1920

Vid den här tiden tog industrialiseringen fart på allvar. Nya uppfinningar påverkade människor på olika sätt – och elektriciteten förändrade livet i grunden, både i hemmen och på arbetsplatserna. Från mitten av 1800-talet ökade folkmängden i städerna i snabb takt. Många lockades till de moderna jobben i industrierna längs kusten. Att arbeta på sågverket eller i fabriken var på många sätt annorlunda mot att arbeta hemma på gården eller i skogen. Plötsligt fanns ledig tid efter arbetsdagens slut. Nu kunde man göra saker bara för nöjes skull, till exempel idrotta eller spela i orkester. Vid den här tiden höjdes också röster för ökad demokrati och rättvisa. Det samiska folket började organisera sig, och olika grupper som arbetare, nykterister och kvinnor bildade föreningar och krävde förändringar i samhället. Även om en del människor fick det bättre under den här tiden var det fortfarande slitsamt och fattigt för en stor del av befolkningen. Under några år på 1860-talet var det så isande kallt både på våren och på sommaren att ingenting kunde växa och inget fanns att skörda. Människor och djur fick svälta och tusentals dog.
  • Vad händer i världen?

    Under den här perioden inträffade det amerikanska inbördeskriget 1861 – 1865, ryska revolutionen 1917 och första världskriget 1914 – 1918.

    Tysken Albert Einstein presenterade sin relativitetsteori 1905 och engelsmannen Charles Darwin sin teori om evolutionen 1859.

    I Nya Zeeland fick kvinnor rösträtt 1893.

    Mer än 30 miljoner människor utvandrade från Europa till Nordamerika under den här perioden.

    Passagerarfartyget Titanic sjönk 1912.

  • Hur många är vi här?

    Under den här perioden ökade befolkningen från 23 651 till 69 570 personer i det område som i dag är Skellefteå, Norsjö och Malå kommuner. Skellefteå blev stad, och sågverk och järnvägsbyggen gav många möjligheter till arbete.

  • Hur försörjer vi oss?

    De flesta var jordbrukare, men andra yrken blev allt vanligare. En man kunde försörja sig som skomakare, smed, hjulmakare, snickare eller något annat hantverksyrke. Det började finnas allt fler arbeten som också kvinnor kunde ha, till exempel mejerska, sjuksköterska, lärarinna, växeltelefonist eller fotograf, men när en kvinna gifte sig blev hennes arbete att sköta hemmet.

    Nu började det också finnas jobb som man fick lön för – ett alternativ till jordbruket var för män att jobba med skogsavverkning, på sågverk eller med att bygga vägar och järnvägar.

    Trots en ny lag om att barn hade rätt till utbildning var många barn tvungna att bidra till familjens försörjning. Redan vid åtta års ålder kunde pojkar, och en del flickor, arbeta på sågverk.

    Borgerskapet, alltså de som ägde fabrikerna och sågverken, blev en ny grupp i samhället.

  • Hur bor vi?

    Byarna blev nu större och större. Husen var fortfarande av trä, men nu fanns sågverk som kunde göra tunna fina brädor att spika utanpå timret. Fina mönster kunde sågas ut i brädorna runt fönster, dörrar och förstukvistar.

    När Skellefteå 1845 blev stad byggdes gator och kvarter. Handlare och hantverkare var de första att flytta in till den nya staden.

  • Vad äter vi?

    De vanligaste maträtterna var stekt pannkaka med fläsk, palt, havregrynsvälling, ärtsoppa, korv, blodpannkaka och makaronvälling. Vissa år var vintern lång och det växte så dåligt att maten inte räckte. Då fick man hitta andra saker att äta. Till exempel kunde mjölet drygas ut med mald bark och någon kunde till och med tvingas slakta sin hund för att få kött.

  • Hur tar vi oss fram?

    Människorna vid den här tiden färdades fortfarande till fots, med häst och vagn eller med båt.  När järnvägen kom behövdes inte de stora fraktfartygen längre. Det gick däremot att åka ångbåt på älven.

    Det byggdes många nya vägar till nybyggen, till exempel vägen mellan Skellefteå och Malå. Riksväg 13 längs kusten gick över älven på den nybyggda Parkbron.

    I början av 1900-talet kom de första bilarna till Västerbotten. Det var bara några få som hade råd att köpa en bil. En cykel var ett mycket billigare alternativ som många kunde skaffa.

Läs mer om Modernisering 1845–1920