Skip to Content Skip to Homepage
Stäng
Hittade 0 träffar

Några sökförslag

Stäng
link down

Arbetet i skogen

Historiskt sett har träd länge använts av oss människor. Råvaran, själva trädet, har hämtats från skogen. Från den har vi fått byggnadsmaterial, ved och andra produkter. Ur kådrika trästammar har vi utvunnit tjära genom bränning i tjärdalar och i kolmilor har vi framställt träkol. Innerbarken har använts som mjöl till bröd vid nödår och som extra näringstillskott. Skogen har haft, och har fortsatt, stor betydelse för det som idag är Skellefteå, Malå och Norsjö kommuner.

Skogsindustrin har varit en viktig näring för Sverige i stort, inte minst för Västerbotten. Skogen är en förnybar resurs och här har människan hämtat och utvecklat olika produkter som bidragit till vår välfärd. Från början fälldes träd med yxa. Fram till tidig medeltid var det vanligast att den fällda stocken klövs med hjälp av kilar. Med tiden har andra verktyg och sågar utvecklats för att vi på bästa möjliga sätt ska kunna utvinna det mesta av träden.

Efter att trädet fälldes barkades stocken med en barkspade. Det är en barkspade som du ser på bilden här under.

I Västerbotten introducerades inte sågen inom skogsarbetet förrän vid sekelskiftet 1900, då det äldre skogsbruket ägnade sig åt dimensionshuggning. Det innebar att bara de grövsta träden i skogen valdes ut och höggs ner med hjälp av en yxa.

 

Sågen du ser på bilden här under kallas Timmersvans.

Kransågen har använts ända sedan medeltiden i norra Europa för framställning av brädor och plank. Kransågen var särskilt användbar när man byggde stora skepp. Eftersom sågen var lätt att styra kunde man utforma plankan på olika sätt beroende på vilken skeppsdel som skulle byggas.

På bilden under  ser du en Klosåg. Det är en ram med ett sågblad i mitten. Klosågen användes främst vid snickeriarbete, men även vid framställning av brädor. I och med att sågbladet var tunt gick det att såga med precision och det blev det inte så mycket spill. Klosågen började användas redan under antiken (700 f.Kr-475 e.Kr), och ända fram till den industriella revolutionen under 1800-talet då maskiner tog över. Därefter blev det inte lika vanligt att såga för hand inom industrin.

Skogsarbetet

Skogsarbetet var normalt en vintersyssla i bondesamhället. När skogsarbetarna jobbade ute i skogen bodde de i skogskojor. Det fanns även skogsstall till arbetshästarna. Arbetet i skogen var hårt och boendeförhållandena för skogsarbetarna var undermålig. I bilden under ses skogsarbetare som avverkade skog i Garaksel mellan åren 1928-1929. De fick 6 kronor om dagen i lön.

 

Transport av virke

Fram till mekaniseringen på 1960-talet var det vanligt att frakta virke med häst. För att underlätta transporterna byggdes vintervägar genom att packa, platta till och ibland även vattna snön. Virket transporterades till avlägg vid större vattendrag. När våren kom och isen gick upp flottades timret ner till bruken vid kusten.

 

Kockorna

I en statlig utredning från år 1933 gavs förslag till förbättringar. Utredningen kom fram till att skogsarbetarna behövde modernare bostäder och att hushållerskor skulle anställas. Under 1940-talet hade de allra flesta arbetslag kollektiv hushållning. Det anställdes en ”kocka” som lagade mat åt skogsarbetarna. På bilden  under ser du ett skoghuggarlag och en kocka från Kåtaselet och Hemberg år 1940.

 

 

Kvinnor inom skogsarbetet

Det var främst män som arbetade i skogen, även om det också förekom kvinnor. Barn kunde få hjälpa till i skogen och det var inte ovanligt att pojkar jobbade i skogsbruket tillsammans med sina pappor. Kvinnor, äldre och människor med nedsatt arbetsförmåga var länge utestängda från skogsbruket. När lagen om anställningsfrämjande och lagen om anställningsskydd kom 1971 kunde kvinnor få in en fot på arbetsmarknaden. En skogsröjare (inte på bilden) och beredskapsarbetare sa till tidningen Västerbottens Kuriren år 1974:

Kvinnor ska inte bara få rycka in ibland. De måste betraktas som fullgod arbetskraft, även när det gäller skogsjobb.

Vill du veta mer om kvinnor som arbetade i Skogen? SLU och Skogsmuseet i Lycksele har just avslutat ett projekt om ”Skogsbrukets glömda hjältar – kvinnors skogsarbete under industrialismen”.

Flottningen

I byarna låg oftast sågverken vid strömmande vatten. Det var med hjälp av älvens strömmar som sågverken kunde drivas. För att flytta alla fällda träd från skogen till sågarna flottades stockarna på älvarna ner till sågverken. På bilden ser du timmermagasinet i Klutmark.

I Skellefteälven slutade man med flottningen år 1970. Det byggdes vägar in till skogen och då kunde lastbilar köra stockarna istället. En annan anledning till att flottningen kom att försvinna var att man byggde ut vattenkraften. Det gjorde att älvarna behövde dämmas upp.

 

Flottarna

Det var farligt att arbeta som flottare. Det var många som drunknade eller klämdes ihjäl mellan stockarna. Trots detta var det vanligt att barn hjälpte till vid flottningen, precis som i skogsbruket och på sågverken. På bilden  under ser du en ”orätt” pojke, som hade i uppgift att ordna till det timmer som hade hamnat fel.

 

 

Back to Top